En slags summering
Nu har det gått lite mer än en vecka sen Spanien, genom Torres vann EM i fotboll.
Alla tyckte att de var välförtjänta vinnare.
Precis alla.
Själv kan jag väl också tycka att dem var det, men det blir lite för mycket "Snabbmats-mentalitet" dvs. jag orkar inte laga till något själv och väljer istället den lätta vägen och köper andras ihopkok.
Nåväl, om man ska försöka sig på någon slags sammanfattning av EM turneringen. Det man kan säga är att det hela arrangerades mycket stabilt. Man kunde ju inte direkt väntat sig något annat från två länder med den tyska organisationsskickligheten i dess kultur. Sveriges insats var dock inte helt lysande, men jag tror att vi på något sätt ändå får inse att vi faktiskt inte är bättre just nu. Om man tittar på mina spekulationer inför EM hade jag några lyckade och några mindre lyckade utsagor. Att ryssarna skulle gå vidare på vår bekostnad fick jag rätt. Även det faktum att det här inte alls skulle vara Greklands EM. Att Italien trots haltande spel gick vidare, borde jag dock ha lärt mig från föregångare till detta mästerskap. Laget kan spela hur dåligt som helst men ändå ta sig vidare. Krotien som jag trodde skulle stå som vinnare, hade vunnit och det är jag fortfarande fast besluten om, om det inte vore för att vi i fotboll har något kallat straffsparksläggning. Inför kvartsfinalen hade laget tillsammans med Holland varit det lag som imponerat mest. Av de åtta lagen som efter gruppspelet avancerat till kvartsfinal, prickade jag in sex. Turkiet var för mig* enda riktiga överraskningen, och som dom överraskade! Vill avsluta med att citera mig själv, enbart i egen stor självgodhet ála Mats Härd.
"Som om inte det vore nog är Andrei Arshavin tillbaka mot Sverige och Zenits briljant försätter oss i stor problematik."
-Felix Hall den 2:e juni 2008.
Vad som direkt stillar det faktum att EM är över och att det är två år tills nästa stora mästerskap, är förstås den underbara svenska fotbollen! Allsvenskan drar igång på nytt, silly season är igång! Oremo till Djurgården och Lasse Nilsson (en av mina personliga favoritspelare) kommer tillbaka. Elfsborg går enormt bra, samt har tur med övriga resultat. Kalmar kryssar mot Halmstad, AIK detsamma mot GAIS och även IFK Göteborg mot HIF. Imorgon väntar ett uddlöst Gefle för di gule och mitt förhandstips lyder 3-0. Kommer förstås själv att infinna mig på Borås Arena. Det hela ska bli riktigt trevligt, var ju ett tag sedan sist.
Har på det senaste dessutom blivit något av en expert på den underskattade serien Superettan. En riktigt fartfylld serie som är närmare allsvenskan än vad man tror, både i bolltempo och teknik. Ser Qvidings hemmamatcher i egenskap av planspeakerjobb, samt även Häckens alla matcher på Rambergsvallen då jag jobbar som skribent för dem nu och under den kommande Gothia Cup-veckan. Texterna finns att läsa på http://www.bkhacken.se
Lirade förra veckan på stryktipset. Var ett tag sedan senast. Men man får den där goda känslan vare gång ett resultat plingar upp på tv-skärmen. Spänning för en billig slant, helt klart toppen av underhållning. Nästa vecka får det bli ett litet system igen, trots det faktum att tippeligan i viss utsträckning befinner sig på kupongen.
Tro det eller ej, men nu i veckan blir det dags att damma av de gamla golfklubborna och gå en runda. Men förstås ser man fram emot matchen på Borås Arena.
Jag kan lova, är Lasse Nilsson med, ja då sätter han dit den.
På återhörande.
(Jag kan helt ärligt instämma på det faktum att jag egentligen inte förespråkar dagboksliknande tråkmånsinlägg, men jag kände bara att det var på sin plats att rapportera lite om hur saker och ting fortgår i livet just nu.)
*Prövar att vara Magnus Hedman för en dag.
Alla tyckte att de var välförtjänta vinnare.
Precis alla.
Själv kan jag väl också tycka att dem var det, men det blir lite för mycket "Snabbmats-mentalitet" dvs. jag orkar inte laga till något själv och väljer istället den lätta vägen och köper andras ihopkok.
Nåväl, om man ska försöka sig på någon slags sammanfattning av EM turneringen. Det man kan säga är att det hela arrangerades mycket stabilt. Man kunde ju inte direkt väntat sig något annat från två länder med den tyska organisationsskickligheten i dess kultur. Sveriges insats var dock inte helt lysande, men jag tror att vi på något sätt ändå får inse att vi faktiskt inte är bättre just nu. Om man tittar på mina spekulationer inför EM hade jag några lyckade och några mindre lyckade utsagor. Att ryssarna skulle gå vidare på vår bekostnad fick jag rätt. Även det faktum att det här inte alls skulle vara Greklands EM. Att Italien trots haltande spel gick vidare, borde jag dock ha lärt mig från föregångare till detta mästerskap. Laget kan spela hur dåligt som helst men ändå ta sig vidare. Krotien som jag trodde skulle stå som vinnare, hade vunnit och det är jag fortfarande fast besluten om, om det inte vore för att vi i fotboll har något kallat straffsparksläggning. Inför kvartsfinalen hade laget tillsammans med Holland varit det lag som imponerat mest. Av de åtta lagen som efter gruppspelet avancerat till kvartsfinal, prickade jag in sex. Turkiet var för mig* enda riktiga överraskningen, och som dom överraskade! Vill avsluta med att citera mig själv, enbart i egen stor självgodhet ála Mats Härd.
"Som om inte det vore nog är Andrei Arshavin tillbaka mot Sverige och Zenits briljant försätter oss i stor problematik."
-Felix Hall den 2:e juni 2008.
Vad som direkt stillar det faktum att EM är över och att det är två år tills nästa stora mästerskap, är förstås den underbara svenska fotbollen! Allsvenskan drar igång på nytt, silly season är igång! Oremo till Djurgården och Lasse Nilsson (en av mina personliga favoritspelare) kommer tillbaka. Elfsborg går enormt bra, samt har tur med övriga resultat. Kalmar kryssar mot Halmstad, AIK detsamma mot GAIS och även IFK Göteborg mot HIF. Imorgon väntar ett uddlöst Gefle för di gule och mitt förhandstips lyder 3-0. Kommer förstås själv att infinna mig på Borås Arena. Det hela ska bli riktigt trevligt, var ju ett tag sedan sist.
Har på det senaste dessutom blivit något av en expert på den underskattade serien Superettan. En riktigt fartfylld serie som är närmare allsvenskan än vad man tror, både i bolltempo och teknik. Ser Qvidings hemmamatcher i egenskap av planspeakerjobb, samt även Häckens alla matcher på Rambergsvallen då jag jobbar som skribent för dem nu och under den kommande Gothia Cup-veckan. Texterna finns att läsa på http://www.bkhacken.se
Lirade förra veckan på stryktipset. Var ett tag sedan senast. Men man får den där goda känslan vare gång ett resultat plingar upp på tv-skärmen. Spänning för en billig slant, helt klart toppen av underhållning. Nästa vecka får det bli ett litet system igen, trots det faktum att tippeligan i viss utsträckning befinner sig på kupongen.
Tro det eller ej, men nu i veckan blir det dags att damma av de gamla golfklubborna och gå en runda. Men förstås ser man fram emot matchen på Borås Arena.
Jag kan lova, är Lasse Nilsson med, ja då sätter han dit den.
På återhörande.
(Jag kan helt ärligt instämma på det faktum att jag egentligen inte förespråkar dagboksliknande tråkmånsinlägg, men jag kände bara att det var på sin plats att rapportera lite om hur saker och ting fortgår i livet just nu.)
*Prövar att vara Magnus Hedman för en dag.
Sverige utslaget, då börjar analyserna
Eller bortförklaringarna.
Hur kunde det ske? Det som inte fick ske? Det hjälpte inte ens att tv4 hade ryssdödaren Martin Dahlin på plats i studion.
Det var nu tre dagar sen.
Som ett uddlöst svenskt landslag fick lämna arenan i Innsbruck, Österrike och samtidigt EM-äventyret.
Så var det slut för den här gången. Ett Ryssland hade visat sig vara vår överman denna gång. Den listige Guus Hiddink hade blandat rysk styrka med holländsk totalfotboll. Svenska minnen från Detroit Silverdome, en midsommar 1994 räckte inte. Viljan fanns, men genomförandet haltade.
Att Guus Hiddink återigen skulle bli hyllad, var jag redan inför EM-slutspelet snabb med att påpeka. Och rätt, det fick jag. Jag brukar inte framhålla min egna excellens, men efter att ha läst Mats Härd i GP är det svårt att hålla tillbaka.
"Jag gjorde ett tips tidigt, under andra halvan av maj. Spanien och Ryssland vidare ur gruppen, för jag hade sett den ryska potentialen, tekniken, farten och att det var ett lag som spelade, inte elva egenkära individualister. Det är ingen skam att förlora mot ett sådant bra fotbollslag, det var väl möjligen sättet det skedde på."
- Mats Härd, GP:s krönikör
Du var inte ensam Mats.
Dagen efter samlades Sveriges journalister för att höra Lagerbäcks försvarstal. Enligt Aftonbladets undersökningar(som förövrigt aldrig kan ifrågasättas*) ville 77% av läsarna att Lagerbäck skulle avgå.
Men sådär är det alltid. Det finns inget mellanting. Antingen svart eller vitt. För några dagar sedan hette det att; "trots att Sebastian Larsson och Kim Källström inte får starta, så vet trots allt Lagerbäck bäst. Daniel Andersson var ett genidrag på mitten." Likaså det faktum att han hade kontaktat Henrik Larsson om en förfrågan att delta, sågs som ett genialt drag. Fyra dagar senare, heter det istället att laget var alltför gammalt. Henrik Larsson var värdelös. Ljungberg gammal. Daniel Andersson en katastrof. Varför får inte Källström spela?! etc. Folket gör det igen. Letar syndabockar. Grundade på analyser som inte sträcker sig längre än näsan. Kan en förlorad match aldrig bara vara en förlorad match? Varför måste det alltid vara: "så här skulle vi ha gjort istället." Nu gjorde vi inte så. Vi förlorade. Mot ett mycket bättre lag.
Men nu till något annat. Eller ja, nästan i alla fall.
Mitt förhandstips på att Kroatien skulle gå hela vägen blev igår raserat på det mest osannolika sätt. Turkarna gör det igen, lyckas vända i grevens tid. Matchklockan stod på 121:06. Det är den absolut SISTA sekunden i en fotbollsmatch. Då slår han till. Den sena turken. Som gav turkiet en biljett till Semifinal mot Tyskland. Hjälten? Semih Sentürk förstås. Semih Sentürk. Han kunde knappast haft ett bättre namn.
Ikväll väntar en holländsk tvekamp. Van Basten mot Hiddink. Den som lever får se.
Hoppas ni alla hade ett trevligt midsommarfirande igår med jordgubbar, midsommarstång, sill, färskpotatis, öl och ett smått förfriskat sällskap. Det hade i alla fall jag.
Ha en fortsatt trevlig midsommarhelg!
På återhörande.
* Naturligtvis, ren och skär ironi.
Hur kunde det ske? Det som inte fick ske? Det hjälpte inte ens att tv4 hade ryssdödaren Martin Dahlin på plats i studion.
Det var nu tre dagar sen.
Som ett uddlöst svenskt landslag fick lämna arenan i Innsbruck, Österrike och samtidigt EM-äventyret.
Så var det slut för den här gången. Ett Ryssland hade visat sig vara vår överman denna gång. Den listige Guus Hiddink hade blandat rysk styrka med holländsk totalfotboll. Svenska minnen från Detroit Silverdome, en midsommar 1994 räckte inte. Viljan fanns, men genomförandet haltade.
Att Guus Hiddink återigen skulle bli hyllad, var jag redan inför EM-slutspelet snabb med att påpeka. Och rätt, det fick jag. Jag brukar inte framhålla min egna excellens, men efter att ha läst Mats Härd i GP är det svårt att hålla tillbaka.
"Jag gjorde ett tips tidigt, under andra halvan av maj. Spanien och Ryssland vidare ur gruppen, för jag hade sett den ryska potentialen, tekniken, farten och att det var ett lag som spelade, inte elva egenkära individualister. Det är ingen skam att förlora mot ett sådant bra fotbollslag, det var väl möjligen sättet det skedde på."
- Mats Härd, GP:s krönikör
Du var inte ensam Mats.
Dagen efter samlades Sveriges journalister för att höra Lagerbäcks försvarstal. Enligt Aftonbladets undersökningar(som förövrigt aldrig kan ifrågasättas*) ville 77% av läsarna att Lagerbäck skulle avgå.
Men sådär är det alltid. Det finns inget mellanting. Antingen svart eller vitt. För några dagar sedan hette det att; "trots att Sebastian Larsson och Kim Källström inte får starta, så vet trots allt Lagerbäck bäst. Daniel Andersson var ett genidrag på mitten." Likaså det faktum att han hade kontaktat Henrik Larsson om en förfrågan att delta, sågs som ett genialt drag. Fyra dagar senare, heter det istället att laget var alltför gammalt. Henrik Larsson var värdelös. Ljungberg gammal. Daniel Andersson en katastrof. Varför får inte Källström spela?! etc. Folket gör det igen. Letar syndabockar. Grundade på analyser som inte sträcker sig längre än näsan. Kan en förlorad match aldrig bara vara en förlorad match? Varför måste det alltid vara: "så här skulle vi ha gjort istället." Nu gjorde vi inte så. Vi förlorade. Mot ett mycket bättre lag.
Men nu till något annat. Eller ja, nästan i alla fall.
Mitt förhandstips på att Kroatien skulle gå hela vägen blev igår raserat på det mest osannolika sätt. Turkarna gör det igen, lyckas vända i grevens tid. Matchklockan stod på 121:06. Det är den absolut SISTA sekunden i en fotbollsmatch. Då slår han till. Den sena turken. Som gav turkiet en biljett till Semifinal mot Tyskland. Hjälten? Semih Sentürk förstås. Semih Sentürk. Han kunde knappast haft ett bättre namn.
Ikväll väntar en holländsk tvekamp. Van Basten mot Hiddink. Den som lever får se.
Hoppas ni alla hade ett trevligt midsommarfirande igår med jordgubbar, midsommarstång, sill, färskpotatis, öl och ett smått förfriskat sällskap. Det hade i alla fall jag.
Ha en fortsatt trevlig midsommarhelg!
På återhörande.
* Naturligtvis, ren och skär ironi.
Innsbruck 20.45, Sverige stannar
Kom precis innanför dörren.
Har tidigare under dagen suttit på ett pressgruppsmöte inför Gothia Cup. Vad som avhandlades och vad som också får publiceras kan sammanfattas med följande ord: vinklingar, mikro- och makroperspektiv och det faktum att spelarporträtt rent generellt är oändligt meningslöst. Lite olika teman, pressreleaser, värden, varumärket, samt arbetsrutiner och så vidare. Det hela kommer bli en fantastisk vecka i mitten på Juli. Var så säkra på det.
Italienarna trocklar sig sedvanligt vidare till ytterligare ett slutspel, utan att överhuvudtaget övertyga. Inte helt otippat får dessutom en straffspark bryta isen.
Fick tidigare ett sms från Marcus Leifby på aftonbladet som befinner sig på plats. Budskapet löd att Zlatan spelar från start samt att den svenska uppställningen är identisk med den som inledde matchen mot Spanien i Lördags. Kan tyckas föga anmärkningsvärt. Skönt ändå, att vår tyngsta pjäs inte förpassats till sidlinjen.
Men nu till sist, för att gjuta blod i vårt svenska stål:
" My command."
"Unleash Hell."
"What we do in this törnament, eckos in etörnity."
Tro mig.
Inte en enda ryss går säker ikväll.
Den saken är klar.
Har tidigare under dagen suttit på ett pressgruppsmöte inför Gothia Cup. Vad som avhandlades och vad som också får publiceras kan sammanfattas med följande ord: vinklingar, mikro- och makroperspektiv och det faktum att spelarporträtt rent generellt är oändligt meningslöst. Lite olika teman, pressreleaser, värden, varumärket, samt arbetsrutiner och så vidare. Det hela kommer bli en fantastisk vecka i mitten på Juli. Var så säkra på det.
Italienarna trocklar sig sedvanligt vidare till ytterligare ett slutspel, utan att överhuvudtaget övertyga. Inte helt otippat får dessutom en straffspark bryta isen.
Fick tidigare ett sms från Marcus Leifby på aftonbladet som befinner sig på plats. Budskapet löd att Zlatan spelar från start samt att den svenska uppställningen är identisk med den som inledde matchen mot Spanien i Lördags. Kan tyckas föga anmärkningsvärt. Skönt ändå, att vår tyngsta pjäs inte förpassats till sidlinjen.
Men nu till sist, för att gjuta blod i vårt svenska stål:
" My command."
"Unleash Hell."
"What we do in this törnament, eckos in etörnity."
Tro mig.
Inte en enda ryss går säker ikväll.
Den saken är klar.
Diskussionen dog ut i ett skratt
Det börjar bli lite kyligare nu.
Tröja och jacka är helt plötsligt väldigt befogat.
Jag befann mig på Valhalla igår för att göra två planintervjuer samt hjälpa en gästande speaker med förflutet i GAIS. Det bör tilläggas att när jag nämnde övergången om Stefan Selakovic för honom, vaknade övriga "journalistpacket" (för att citera Ekwall) till liv. Det vädrades kommenterar såsom: "Selakovic, kan inte göra mål! Han missar frilägen på träningen, alltså han kan inte ens göra mål då. Jag lovar dig att hade han stått en meter från mål hade han lagt den över." Jag frågade förstås inbitna Göteborgsjournalister hur detta kan komma sig med argumentet att han ju faktiskt var riktigt bra en gång i tiden. De svarade att han är en kämpe och krigare. Jag kontrade med: Är inte alla i blåvitt det?!
Diskussionen dog ut i ett skratt.
Både Zoran Lukic och Peter Swärdh, har ju ett förflutet i toppklubbar i allsvenskan. För dagen är dom tränare i Qviding respektive Åtvidaberg. Man förstår dessutom vad som krävs för att ha en vinnarskalle likt dessa två män när man sitter jämte på innerplan. Otroligt engagerade i varenda domslut. Det ska också tilläggas att båda är väldigt trevliga.
Det var dessutom mycket trevligt att se den gamle Elfsborgaren Jesper Arvidsson på nytt. Blixtrande snabb och en härligt offensiv vänsterback som han är.
Matchen i sig slutade 2-2 och bjöd på fantastiskt spännande underhållning. (Vill ni läsa mer finns mitt reportage på Qvidings hemsida: http://www.svenskidrott.se/organisation.asp?OrgElementId=1503 )
När jag var på väg hem från presskonferensen på Valhalla, möts jag av Monster Jams sorti från Ullevi. De enorma monstertruckarna transporterades sakta ut genom labyrinten av krossade skrotbilar. Då fick jag se en skymt av den största av dom alla. Gravedigger. Som det stora fotbollsfan jag är kan jag naturligtvis inte annat än att koppla detta till en av fotbollshistoriens mest underbara skrönor, sedvanligt berättad av Glenn Hysén i diverse spelarbussar. Ni som redan har hört den får helt enkelt höra den igen.
Jo det var ju så här att Anders Limpar var och provspelade för Liverpool, året är 1987 och han spelade fortfarande vid den här tiden i den svenska klubben Örgryte. Han värvades sen aldrig av Liverpool, utan började sin proffssejour i Young Boys men det är en annan historia. Nåväl, under den första träningsveckan med "the reds" hade den gode Anders snappat upp ett smeknamn, som han förstås hade tänkt använda för att på ett bra sätt komma in i gruppen. På den här tiden hade Liverpool ett gediget lag med bland annat mittfältsgeneralen John Barnes. När Liverpool gjorde sina träningspass, kunde man lite då och då höra Barnes lagkamrater ropa "Pass the ball Digger." "Come on Digger." osv. Problemet var bara det att Anders hade hört lite fel. När Barnes hade bollen skulle naturligtvis Anders passa på att briljera med sin nyvunna kunskap. "Come on, pass the ball nigger!" Till det hejdlöst roliga i situationen hör ju också det faktum att Barnes, just precis, nämligen är färgad.
Fotbolls EM slutar aldrig att överraska. Ni vet förstås vad jag syftar på. Turkiets helt makalösa vändning! Det återstår en kvart och Tjeckien ägnar sig åt att spela av en match som ska leda dom till en Kvartsfinal och en andraplats i gruppen efter Portugal. Men vad händer då? Arda Turan som den hjälte han är kliver fram igen. Med tre minuter före ordinarie matchtid kliver Nihat Kahveci in i handlingarna. Detta efter en bjudning av tjeckiske målvakten Peter Cech. I 89:e minuten fullbordas EM:s magstarkaste vändning. Från 0-2 till 3-2 på 15 minuter. Och bäst då? Jo, Jesper Hussfelt förstås:
"NIHAT SKJUTER I MÅÅÅL!!! DET ÄR 3-2 TILL TURKIET!!!"
Ett vrål som får stämbanden att helt gå av på mitten. Fantastiskt.
Satt och kikade på tv4 och deras morgonsändningar. Jag ska vara helt ärlig när jag säger att jag aldrig varit ett fan av Lasse Anrell. Inte heller Elin Ekblom Bak. Och kanske är jag inte Kim Källströms mest hängivna fan heller. Oavsett är detta uttalande något av det sämsta på mycket länge. Elin tar upp det faktum att landslaget har två slitvargar på mittfältet, och att vi istället skulle behöva en tvåvägsspelare. Att Elin vurmar för Kim är ju inte helt otippat, då hon ju spelar i AIK. Hon har förmodligen heller aldrig sett en match med Elfsborg och kan således inte avgöra om Anders är en skicklig tvåvägsspelare eller inte. Hon grundar sina åsikter på massan. Den okunniga massan. Lasse Anrell skjuter också in följande: "Ingen normal människa kan förstå det här, förutom Lagerbäck." Vi journalister är förvisso rätt duktiga på att felcitera och vad Anrell menade här var förstås inte att Lagerbäck är onormal, snarare att alla vill ha in Kim på mitten. Som så många gånger förr kan jag bara hävda att den som är med spelarna varje dag och kan se vad dom är bra på respektive dåliga på är också den som ska var ansvarig för hur Sverige ska formera sitt lag. Det vill säga Lagerbäck. INTE en okunnig folkhop, som rätt och slätt alltid grundar sina beslut på vad alla andra säger.
Daniel Andersson är det perfekta exemplet. Han är just nu Sveriges mest kompletta defensiva mittfältare.
Magnus Hedman kan också sålla sig till skaran som grundar sina analyser på allmän uppfattning. Ett bra exempel är när Spanien i matchen mot Sverige tvingas ersätta Carles Puyol med Raúl Albiol.
"Nu kommer Sverige få mycket mer ytor i Spaniens backlinje."
Vad grundar han detta på? Att Puyol är en bättre fotbollsspelare än Albiol? Har han någonsin sett Albiol spela? Vet Hedman ens vilken klubb Albiol spelar i? Det kanske ni läsare vet? Gör ni det så får ni gärna droppa en kommentar under dagens inlägg. Där ni redogör för Albiols nuvarande klubb. Jag utlovar ett litet pris för den som kan hjälpa Magnus Hedman på traven.
Sverige hade bara kunnat hålla i bollen i en minut till mot Spanien. Men inte. Rosenberg ska slänga sig och filma till sig en frispark i ett skede där det är helt förkastligt. Dagen efter kan man läsa följande i den rosa tidningen:"Sluta deppa Sverige" då man syftade på att målet inte spelade någon roll. Något som också mer eller mindre hela svenska folket intalat sig. "Målet spelade ingen roll. Det gjorde inget att vi förlorade, det är ändå minst oavgjort som kommer räcka för avancemang." Nej, Nej och åter Nej. Målet spelar en stor betydelse. Nämligen det faktum att vi inte längre kan vinna gruppen. Vi kan bara bli tvåa och därmed inte undvika att möta det formstarkaste laget i hela EM i en eventuell kvartsfinal.
Nåväl, jag ska gräva ner stridsyxan för den här gången. Det är ju trots allt bara fotboll. (Försök förövrigt säga det till Zoran Lukic.)
Ikväll följer jag den stora kampen mellan lillebror och storebror.
Alla tror på Tyskland.
Men vem vet?
Tröja och jacka är helt plötsligt väldigt befogat.
Jag befann mig på Valhalla igår för att göra två planintervjuer samt hjälpa en gästande speaker med förflutet i GAIS. Det bör tilläggas att när jag nämnde övergången om Stefan Selakovic för honom, vaknade övriga "journalistpacket" (för att citera Ekwall) till liv. Det vädrades kommenterar såsom: "Selakovic, kan inte göra mål! Han missar frilägen på träningen, alltså han kan inte ens göra mål då. Jag lovar dig att hade han stått en meter från mål hade han lagt den över." Jag frågade förstås inbitna Göteborgsjournalister hur detta kan komma sig med argumentet att han ju faktiskt var riktigt bra en gång i tiden. De svarade att han är en kämpe och krigare. Jag kontrade med: Är inte alla i blåvitt det?!
Diskussionen dog ut i ett skratt.
Både Zoran Lukic och Peter Swärdh, har ju ett förflutet i toppklubbar i allsvenskan. För dagen är dom tränare i Qviding respektive Åtvidaberg. Man förstår dessutom vad som krävs för att ha en vinnarskalle likt dessa två män när man sitter jämte på innerplan. Otroligt engagerade i varenda domslut. Det ska också tilläggas att båda är väldigt trevliga.
Det var dessutom mycket trevligt att se den gamle Elfsborgaren Jesper Arvidsson på nytt. Blixtrande snabb och en härligt offensiv vänsterback som han är.
Matchen i sig slutade 2-2 och bjöd på fantastiskt spännande underhållning. (Vill ni läsa mer finns mitt reportage på Qvidings hemsida: http://www.svenskidrott.se/organisation.asp?OrgElementId=1503 )
När jag var på väg hem från presskonferensen på Valhalla, möts jag av Monster Jams sorti från Ullevi. De enorma monstertruckarna transporterades sakta ut genom labyrinten av krossade skrotbilar. Då fick jag se en skymt av den största av dom alla. Gravedigger. Som det stora fotbollsfan jag är kan jag naturligtvis inte annat än att koppla detta till en av fotbollshistoriens mest underbara skrönor, sedvanligt berättad av Glenn Hysén i diverse spelarbussar. Ni som redan har hört den får helt enkelt höra den igen.
Jo det var ju så här att Anders Limpar var och provspelade för Liverpool, året är 1987 och han spelade fortfarande vid den här tiden i den svenska klubben Örgryte. Han värvades sen aldrig av Liverpool, utan började sin proffssejour i Young Boys men det är en annan historia. Nåväl, under den första träningsveckan med "the reds" hade den gode Anders snappat upp ett smeknamn, som han förstås hade tänkt använda för att på ett bra sätt komma in i gruppen. På den här tiden hade Liverpool ett gediget lag med bland annat mittfältsgeneralen John Barnes. När Liverpool gjorde sina träningspass, kunde man lite då och då höra Barnes lagkamrater ropa "Pass the ball Digger." "Come on Digger." osv. Problemet var bara det att Anders hade hört lite fel. När Barnes hade bollen skulle naturligtvis Anders passa på att briljera med sin nyvunna kunskap. "Come on, pass the ball nigger!" Till det hejdlöst roliga i situationen hör ju också det faktum att Barnes, just precis, nämligen är färgad.
Fotbolls EM slutar aldrig att överraska. Ni vet förstås vad jag syftar på. Turkiets helt makalösa vändning! Det återstår en kvart och Tjeckien ägnar sig åt att spela av en match som ska leda dom till en Kvartsfinal och en andraplats i gruppen efter Portugal. Men vad händer då? Arda Turan som den hjälte han är kliver fram igen. Med tre minuter före ordinarie matchtid kliver Nihat Kahveci in i handlingarna. Detta efter en bjudning av tjeckiske målvakten Peter Cech. I 89:e minuten fullbordas EM:s magstarkaste vändning. Från 0-2 till 3-2 på 15 minuter. Och bäst då? Jo, Jesper Hussfelt förstås:
"NIHAT SKJUTER I MÅÅÅL!!! DET ÄR 3-2 TILL TURKIET!!!"
Ett vrål som får stämbanden att helt gå av på mitten. Fantastiskt.
Satt och kikade på tv4 och deras morgonsändningar. Jag ska vara helt ärlig när jag säger att jag aldrig varit ett fan av Lasse Anrell. Inte heller Elin Ekblom Bak. Och kanske är jag inte Kim Källströms mest hängivna fan heller. Oavsett är detta uttalande något av det sämsta på mycket länge. Elin tar upp det faktum att landslaget har två slitvargar på mittfältet, och att vi istället skulle behöva en tvåvägsspelare. Att Elin vurmar för Kim är ju inte helt otippat, då hon ju spelar i AIK. Hon har förmodligen heller aldrig sett en match med Elfsborg och kan således inte avgöra om Anders är en skicklig tvåvägsspelare eller inte. Hon grundar sina åsikter på massan. Den okunniga massan. Lasse Anrell skjuter också in följande: "Ingen normal människa kan förstå det här, förutom Lagerbäck." Vi journalister är förvisso rätt duktiga på att felcitera och vad Anrell menade här var förstås inte att Lagerbäck är onormal, snarare att alla vill ha in Kim på mitten. Som så många gånger förr kan jag bara hävda att den som är med spelarna varje dag och kan se vad dom är bra på respektive dåliga på är också den som ska var ansvarig för hur Sverige ska formera sitt lag. Det vill säga Lagerbäck. INTE en okunnig folkhop, som rätt och slätt alltid grundar sina beslut på vad alla andra säger.
Daniel Andersson är det perfekta exemplet. Han är just nu Sveriges mest kompletta defensiva mittfältare.
Magnus Hedman kan också sålla sig till skaran som grundar sina analyser på allmän uppfattning. Ett bra exempel är när Spanien i matchen mot Sverige tvingas ersätta Carles Puyol med Raúl Albiol.
"Nu kommer Sverige få mycket mer ytor i Spaniens backlinje."
Vad grundar han detta på? Att Puyol är en bättre fotbollsspelare än Albiol? Har han någonsin sett Albiol spela? Vet Hedman ens vilken klubb Albiol spelar i? Det kanske ni läsare vet? Gör ni det så får ni gärna droppa en kommentar under dagens inlägg. Där ni redogör för Albiols nuvarande klubb. Jag utlovar ett litet pris för den som kan hjälpa Magnus Hedman på traven.
Sverige hade bara kunnat hålla i bollen i en minut till mot Spanien. Men inte. Rosenberg ska slänga sig och filma till sig en frispark i ett skede där det är helt förkastligt. Dagen efter kan man läsa följande i den rosa tidningen:"Sluta deppa Sverige" då man syftade på att målet inte spelade någon roll. Något som också mer eller mindre hela svenska folket intalat sig. "Målet spelade ingen roll. Det gjorde inget att vi förlorade, det är ändå minst oavgjort som kommer räcka för avancemang." Nej, Nej och åter Nej. Målet spelar en stor betydelse. Nämligen det faktum att vi inte längre kan vinna gruppen. Vi kan bara bli tvåa och därmed inte undvika att möta det formstarkaste laget i hela EM i en eventuell kvartsfinal.
Nåväl, jag ska gräva ner stridsyxan för den här gången. Det är ju trots allt bara fotboll. (Försök förövrigt säga det till Zoran Lukic.)
Ikväll följer jag den stora kampen mellan lillebror och storebror.
Alla tror på Tyskland.
Men vem vet?
Gute Nacht, Kubi Kuhn
Göteborg befinner sig just nu i en slags övergångsfas. Från att ha varit hundra grader varmt och totalt vindstilla, så börjar det nu blåsa lite mer. Inte så lite heller. I förrgår knäcktes träd. Så planerna på att följa Sveriges match på avenyn blev något ändrade. Men det är klart, så länge det inte regnar. Eller?
Appropå regn, igår förvandlades Basel på bara några minuter till en enda stor vattenpöl. Vi som har vant oss att se EM-fotbollen spelas i underbart solsken och varmt väder fick nu se något helt annat. En match som annars skulle vunnits av det mest tekniskt skickliga och passningssäkra laget, skulle nu istället vinnas av laget som kämpade mest och laget som slog mest långbollar. Kortpassningarna fastnade nämligen. Något Hedman var snabb med att poängtera. På övertid sker det som inte får ske, det som lämnar en hel nation i ett förstummande tillstånd. Arda Turan klipper till. Han släcker en hel nations drömmar.
"Gute Nacht, Kubi Kuhn." som Perlskog teatraliskt uttryckte i kommentatorshytten.
Appropå Arda Turan, hoppas Newcastle kommer fram till en bra affär med Galatasaray. Talangen ser minst sagt spännande ut.
Sverige fick ju också en smakstart. Underbart att Zlatan äntligen fick göra mål igen. Men frågan är egentligen inte vad Sverige gjorde. Utan snarare vad Grekland inte gjorde. Nämligen att försöka spela fotboll. Om Kung Otto hade trott att 156 sidledspass i backlinjen skulle vara nyckeln till framgång, ja då måtte han ha tagit fel nyckel. Nu är det helt klart upp till bevis mot dom benhårda ryssarna från taigan. Då kan man inte lira beachfotboll med en badboll på playan inte.
Jag måste vara nyckeln till Paninis framgång. Den perfekta målgruppen. Träffas som av en blixt på en stor åker. Men det går ju inta att sticka under stol med att det här med samlarbilder är sjukt underhållande. Man minns USA VM som igår. Man blir ett barn på nytt.
Vems var egentligen idén med att sätta Jens Fjellström på ett plan hem till Stockholm i utbyte mot Magnus Hedman? När han kan titulera sig befattningen expertkommentator vill man som tv-tittare knappast ha kommetarer som. "När det regnar, kan bollen stanna" alternativt; "Man kan ta större risker ju längre upp på plan man befinner sig." Svenska fans är inte dumma i huvudet, Magnus. Vi vill ha analyser signerat Fjellström, Strömberg och Rit-Ola som förklarar vilka ytor lagen kan uttnyttja, vilka löpningar dom defensiva spelarna tar samt hur högt backlinjen pressar osv. Skärpning!
Det är inte bara i EM som det spelas fotboll. Oppositionen utmanade igår Alliansen på en match. det hela slutade 3-1 till Oppositionen. Nyckeln till framgång enligt Lars Ohly ska ha varit ett hårt punktmarkerande av Fredrik Reinfeldt samt en Thomas Bodström i högform.
"Men Alliansen vann ju andra halvlek med 1-0, något som bådar gott inför kommande mandatperiod." något Göran Hägglund var snabb med att påpeka.
Sneglar man lite snabbt på superettantabellen ser man ett mer eller mindre fascinerande samt oroväckande fenomen. Mjällby ligger tvåa. MJÄLLBY LIGGER TVÅA.
"Tänk att det spelades allsvensk fotboll här (Strandvallen) en gång i tiden."
Fotbollsplanen är förmodligen Sveriges vackraste sådan. Den ligger belägen underbart fint, bara ett stenkast från havet. Jag tror till och med att ett tillräckligt hårt och felriktat skott från en anfallare skulle kunna hamna där i. På alla sätt och vis en fantastisk stadion. Men allsvenskan?! Håller knappast.
Undertecknad på cykelsemster, besökandes vackra arenor i vårat avlånga
land. Här ståendes utanför Strandvallen.
Appropå regn, igår förvandlades Basel på bara några minuter till en enda stor vattenpöl. Vi som har vant oss att se EM-fotbollen spelas i underbart solsken och varmt väder fick nu se något helt annat. En match som annars skulle vunnits av det mest tekniskt skickliga och passningssäkra laget, skulle nu istället vinnas av laget som kämpade mest och laget som slog mest långbollar. Kortpassningarna fastnade nämligen. Något Hedman var snabb med att poängtera. På övertid sker det som inte får ske, det som lämnar en hel nation i ett förstummande tillstånd. Arda Turan klipper till. Han släcker en hel nations drömmar.
"Gute Nacht, Kubi Kuhn." som Perlskog teatraliskt uttryckte i kommentatorshytten.
Appropå Arda Turan, hoppas Newcastle kommer fram till en bra affär med Galatasaray. Talangen ser minst sagt spännande ut.
Sverige fick ju också en smakstart. Underbart att Zlatan äntligen fick göra mål igen. Men frågan är egentligen inte vad Sverige gjorde. Utan snarare vad Grekland inte gjorde. Nämligen att försöka spela fotboll. Om Kung Otto hade trott att 156 sidledspass i backlinjen skulle vara nyckeln till framgång, ja då måtte han ha tagit fel nyckel. Nu är det helt klart upp till bevis mot dom benhårda ryssarna från taigan. Då kan man inte lira beachfotboll med en badboll på playan inte.
Jag måste vara nyckeln till Paninis framgång. Den perfekta målgruppen. Träffas som av en blixt på en stor åker. Men det går ju inta att sticka under stol med att det här med samlarbilder är sjukt underhållande. Man minns USA VM som igår. Man blir ett barn på nytt.
Vems var egentligen idén med att sätta Jens Fjellström på ett plan hem till Stockholm i utbyte mot Magnus Hedman? När han kan titulera sig befattningen expertkommentator vill man som tv-tittare knappast ha kommetarer som. "När det regnar, kan bollen stanna" alternativt; "Man kan ta större risker ju längre upp på plan man befinner sig." Svenska fans är inte dumma i huvudet, Magnus. Vi vill ha analyser signerat Fjellström, Strömberg och Rit-Ola som förklarar vilka ytor lagen kan uttnyttja, vilka löpningar dom defensiva spelarna tar samt hur högt backlinjen pressar osv. Skärpning!
Det är inte bara i EM som det spelas fotboll. Oppositionen utmanade igår Alliansen på en match. det hela slutade 3-1 till Oppositionen. Nyckeln till framgång enligt Lars Ohly ska ha varit ett hårt punktmarkerande av Fredrik Reinfeldt samt en Thomas Bodström i högform.
"Men Alliansen vann ju andra halvlek med 1-0, något som bådar gott inför kommande mandatperiod." något Göran Hägglund var snabb med att påpeka.
Sneglar man lite snabbt på superettantabellen ser man ett mer eller mindre fascinerande samt oroväckande fenomen. Mjällby ligger tvåa. MJÄLLBY LIGGER TVÅA.
"Tänk att det spelades allsvensk fotboll här (Strandvallen) en gång i tiden."
Fotbollsplanen är förmodligen Sveriges vackraste sådan. Den ligger belägen underbart fint, bara ett stenkast från havet. Jag tror till och med att ett tillräckligt hårt och felriktat skott från en anfallare skulle kunna hamna där i. På alla sätt och vis en fantastisk stadion. Men allsvenskan?! Håller knappast.
Undertecknad på cykelsemster, besökandes vackra arenor i vårat avlånga
land. Här ståendes utanför Strandvallen.
Matchen som alla har väntat på
Idag är dagen då det händer.
Det vi alla gått och väntat på.
Sverige, kastas in i EM-äventyrets kokande gryta.
På andra sidan står Grekland, redo att hålla rent framför Nikopolidis, till den milda grad att inte ens en nygrillad souvlaki kotopoulo skulle få dom på andra tankar, såsom att rucka på defensiven.
Senaste nytt nere ifrån Lugano och Salzburg är det faktum att Kim Källström fått mata vänsterkross, och att Zlatan Ibramhimovic dragit på sig en väst för att med sin längd likna en grek. Han har spelat på högerkanten för att på så sätt träna vårat försvar på sidoförflyttningar vid krossbollar. Något som Tomas Lyth rapporterat genom systematiskt granskande av videosekvenser med grekerna. Så titta noga på det under matchens gång. Kommer det ett krosspass från mittfältsgeneralen Karagounis och backarna intar perfekta positioner för att tackla grekernas längd och tyngd, ja då har vi Lyth att tacka för tipset. Tack och lov tillhör Zlatan Sverige ikväll, då förstås utan greklandsväst över bröstet.
Den gamle tipslördagräven Pelle Nyström var med i senaste avsnittet med Ekwall vs. Lundh. Hans garv går inte av för hacke. Det var i princip det enda han bidrog med. Men stort cred ändå. För visst behöver vi alla en mysfarbror. Bäst var förstås Ekwall som iscensatte Nyströms garv ganska precis två sekunder in i programmets andra hälft då han snabbt förklarade att Pelle inte anammat Arthur Ringarts bringa, utan att det hela var en mygga modell större som satt fastklistrad i skjortkragen.
Annars har EM hittills varit enormt underhållande. Magnus Hedmans besserwissermentalitet och-jag-vet-bäst-attityd är dock rejält löjeväckande. Notera antalet gånger han förklarar hur väl han lärde känna alla i Chelsea samt alla gånger han slänger sig med orden "för mig". Ni kommer att bli precis lika förvånade som alla andra. Nå, Magnus får hålla sig till sina videoanalyser, det är trots allt ganska bra klass på dem.
Kommentatorerna är bra, och den inlånade Fjellström förstås den absolut hetaste i sällskapet. Kommer med många intressanta analyser. Tack gode gud att ni besparade oss Jesper Blomqvist. Mannen som lyckats tillskriva sig epitetet: Jaha??-ska-jag-säga-någonting-också-kommentatorn. Har man tur har han vaknat till liv i den 83 minuten. Lite som Österrike mot Kroatien i måndags, men då var det förstås för sent.
Matcherna har hittills inte varit något att klaga på, möjligen gårdagens förmiddagsbatalj mellan Rumänien och Frankrike då förstås. I gengäld fick vi fyrverkeri på kvällen från de härligt orangea holländarna. I samma stund fick även mitt spekulationstips vatten på sin kvarn...sin väderkvarn.
Var det förresten någon annan som tänkte på att både Marcus Berg och Mattias Bjärsmyr, hade för stora t-shirts på sig när de var med i EM-studion?
Ikväll fortsätter spektaklet.
Tre poäng vore inte dumt.
Det vi alla gått och väntat på.
Sverige, kastas in i EM-äventyrets kokande gryta.
På andra sidan står Grekland, redo att hålla rent framför Nikopolidis, till den milda grad att inte ens en nygrillad souvlaki kotopoulo skulle få dom på andra tankar, såsom att rucka på defensiven.
Senaste nytt nere ifrån Lugano och Salzburg är det faktum att Kim Källström fått mata vänsterkross, och att Zlatan Ibramhimovic dragit på sig en väst för att med sin längd likna en grek. Han har spelat på högerkanten för att på så sätt träna vårat försvar på sidoförflyttningar vid krossbollar. Något som Tomas Lyth rapporterat genom systematiskt granskande av videosekvenser med grekerna. Så titta noga på det under matchens gång. Kommer det ett krosspass från mittfältsgeneralen Karagounis och backarna intar perfekta positioner för att tackla grekernas längd och tyngd, ja då har vi Lyth att tacka för tipset. Tack och lov tillhör Zlatan Sverige ikväll, då förstås utan greklandsväst över bröstet.
Den gamle tipslördagräven Pelle Nyström var med i senaste avsnittet med Ekwall vs. Lundh. Hans garv går inte av för hacke. Det var i princip det enda han bidrog med. Men stort cred ändå. För visst behöver vi alla en mysfarbror. Bäst var förstås Ekwall som iscensatte Nyströms garv ganska precis två sekunder in i programmets andra hälft då han snabbt förklarade att Pelle inte anammat Arthur Ringarts bringa, utan att det hela var en mygga modell större som satt fastklistrad i skjortkragen.
Annars har EM hittills varit enormt underhållande. Magnus Hedmans besserwissermentalitet och-jag-vet-bäst-attityd är dock rejält löjeväckande. Notera antalet gånger han förklarar hur väl han lärde känna alla i Chelsea samt alla gånger han slänger sig med orden "för mig". Ni kommer att bli precis lika förvånade som alla andra. Nå, Magnus får hålla sig till sina videoanalyser, det är trots allt ganska bra klass på dem.
Kommentatorerna är bra, och den inlånade Fjellström förstås den absolut hetaste i sällskapet. Kommer med många intressanta analyser. Tack gode gud att ni besparade oss Jesper Blomqvist. Mannen som lyckats tillskriva sig epitetet: Jaha??-ska-jag-säga-någonting-också-kommentatorn. Har man tur har han vaknat till liv i den 83 minuten. Lite som Österrike mot Kroatien i måndags, men då var det förstås för sent.
Matcherna har hittills inte varit något att klaga på, möjligen gårdagens förmiddagsbatalj mellan Rumänien och Frankrike då förstås. I gengäld fick vi fyrverkeri på kvällen från de härligt orangea holländarna. I samma stund fick även mitt spekulationstips vatten på sin kvarn...sin väderkvarn.
Var det förresten någon annan som tänkte på att både Marcus Berg och Mattias Bjärsmyr, hade för stora t-shirts på sig när de var med i EM-studion?
Ikväll fortsätter spektaklet.
Tre poäng vore inte dumt.
Ekwall vet hur en slipsten ska dras
Befann mig igårkväll på långsidan mellan Qvidings och Limhamn/Bunkeflos två bänkar och följde en intensiv och spännande superettanmatch i ren och skär journalistisk anda. Var där för att vikariera då speakern sedermera kommer att avlägsna sig till EM slutspelet i Österrike/Schweiz. Intrycket var ett mycket gott sådant, många trevliga herrar som styrde evenemanget med järnhand. Bunkeflos assisterande tränare var dessutom en hyvens man. 16-3 i skott. Nog var skåningarna tacksamma med ett kryss ändå.
Nu till något helt annorlunda. Dags för en smula klassisk analys. Varför har vi så ofantligt svårt att rättfärdiga det så starkt känsliga ämnet opponering gällande rapporter/uppsatser i högskolor och universitet? Bra fråga. Ett svar kan var det faktum att vi är svenskar och flyr skarpt läge. Hela momentet blir i det långa loppet något slags repetetivt fenomen. Där alla jämt och ständigt får höra det faktum att arbetet var välskrivet och lättläst. det säger precis INGENTING. Men, det är klart, plåster på såren det måste varje grupp få. Konstruktiv kritik brukar det heta. Den så oslagbara universallösningen på en gåta som ingen kan besvara. När man sitter där och innerst inne vet att en, alternativt flera, deltagare fallerar i kunskapsnivån gällande universitetsstudier och projektskrivande blir det hela rent av löjeväckande. Istället för att hala upp den vita flaggan och erkänna att hela grejjen består av en felaktigt konstruerad formulering som enbart medverkade i texten för att bevisa att man behärskar kunskapen att slänga sig med akademikerspråk, sitter man istället och hittar på anledningar. Anledningar som är lika ihåliga som schweizerostar. Och som definitivt inte rättfärdigar ett användande.
" Godkänner dem den här uppsatsen, kan dom lägga ner hela institutionen."
- Gustav Sandström, student
" För att känna er lugna kan jag inleda med att berätta att samtliga uppsatser minst blivit godkända."
- Monica Löfgren Nilsson, handledare och lektor på JMG.
Oftast handlar positiv kritik inte om kritiken i sig utan snarare om att enbart bara vara snäll. (den är oftast aldrig särskilt genomtänkt) Ett bra exempel på detta är formuleringen: "Ni har tänkt rätt, men kunde naglat det bättre." Tänkt rätt?! Så här fortsätter det. Vi är rätt intressanta vi människor. Att vi blir så enkelspåriga. Skapar system. Så till den milda grad.
Nu åter till fotbollens värld. Jag erkänner det faktum att jag är ett stort fan av Patrick Ekwall. En journalist med stil och humor. Därför framstår artikeln som han själv referar till i sin blogg på fotbollskanalen.se, som ganska, för att inte säga totalt horribel.(http://www.goteborgsfria.nu/artikel/73325) Man bör efter denna artikel mer eller mindre ifrågasätta filtret på Göteborgs Fria Tidning. Som Patrick säger, ska man såga något, så bör man i alla falla hålla sig till sanningar. Det hade varit oerhört intressant att följa med i det "research arbete" som journalisten Markus Hankins bedrev.
Säga vad man vill om Patrick Ekwall, men han vet sannerligen hur en slipsten ska dras.
Något hans intervjuer med våra landslagspelare i programmet "Ekwall synar" förkunnar.
Det hela enormt skickligt.
Ikväll befinner jag mig på Rambergsvallen, för Göteborgsderbyt mellan Häcken och Örgryte.
EM stundar. Upphetsad?
Det kan jag lova.
Nu till något helt annorlunda. Dags för en smula klassisk analys. Varför har vi så ofantligt svårt att rättfärdiga det så starkt känsliga ämnet opponering gällande rapporter/uppsatser i högskolor och universitet? Bra fråga. Ett svar kan var det faktum att vi är svenskar och flyr skarpt läge. Hela momentet blir i det långa loppet något slags repetetivt fenomen. Där alla jämt och ständigt får höra det faktum att arbetet var välskrivet och lättläst. det säger precis INGENTING. Men, det är klart, plåster på såren det måste varje grupp få. Konstruktiv kritik brukar det heta. Den så oslagbara universallösningen på en gåta som ingen kan besvara. När man sitter där och innerst inne vet att en, alternativt flera, deltagare fallerar i kunskapsnivån gällande universitetsstudier och projektskrivande blir det hela rent av löjeväckande. Istället för att hala upp den vita flaggan och erkänna att hela grejjen består av en felaktigt konstruerad formulering som enbart medverkade i texten för att bevisa att man behärskar kunskapen att slänga sig med akademikerspråk, sitter man istället och hittar på anledningar. Anledningar som är lika ihåliga som schweizerostar. Och som definitivt inte rättfärdigar ett användande.
" Godkänner dem den här uppsatsen, kan dom lägga ner hela institutionen."
- Gustav Sandström, student
" För att känna er lugna kan jag inleda med att berätta att samtliga uppsatser minst blivit godkända."
- Monica Löfgren Nilsson, handledare och lektor på JMG.
Oftast handlar positiv kritik inte om kritiken i sig utan snarare om att enbart bara vara snäll. (den är oftast aldrig särskilt genomtänkt) Ett bra exempel på detta är formuleringen: "Ni har tänkt rätt, men kunde naglat det bättre." Tänkt rätt?! Så här fortsätter det. Vi är rätt intressanta vi människor. Att vi blir så enkelspåriga. Skapar system. Så till den milda grad.
Nu åter till fotbollens värld. Jag erkänner det faktum att jag är ett stort fan av Patrick Ekwall. En journalist med stil och humor. Därför framstår artikeln som han själv referar till i sin blogg på fotbollskanalen.se, som ganska, för att inte säga totalt horribel.(http://www.goteborgsfria.nu/artikel/73325) Man bör efter denna artikel mer eller mindre ifrågasätta filtret på Göteborgs Fria Tidning. Som Patrick säger, ska man såga något, så bör man i alla falla hålla sig till sanningar. Det hade varit oerhört intressant att följa med i det "research arbete" som journalisten Markus Hankins bedrev.
Säga vad man vill om Patrick Ekwall, men han vet sannerligen hur en slipsten ska dras.
Något hans intervjuer med våra landslagspelare i programmet "Ekwall synar" förkunnar.
Det hela enormt skickligt.
Ikväll befinner jag mig på Rambergsvallen, för Göteborgsderbyt mellan Häcken och Örgryte.
EM stundar. Upphetsad?
Det kan jag lova.
Guus Hiddink blir återigen hyllad
Kusinens gamla uttryck: "Va fan, det är ju bara en macka!" vad gällande subways vara eller inte vara, slår nu för tiden mer fel än någonsin. Helt enkelt perfekt med något mindre grillat, mindre köttigt i saharaöknens hetta.
Ekwall vs. Lundh är det bästa fotbollsprogrammet just nu. Underskyltarna som man sticker in lite då och då är vansinnigt roliga! Oftast mitt i prick. Precis som Lundh, den långe.
Ni vet var ni läste det först,(för att sen kunna säga, fan vad sjukt fel du hade) men så här slutar EM. Det här är inte Greklands EM alls. Spanien går vidare, men Sverige missar en kvartsfinals plats på målskillnad när Ryssland lekt med Grekland och vunnit stort. Som om inte det vore nog är Andrei Arshavin tillbaka mot Sverige och Zenits briljant försätter oss i stor problematik. Matchen slutar 1-1 vilket betyder att Sverige hamnar på samma poäng som Ryssland men alltså med en sämre målskillnad. Guus Hiddink blir återigen hyllad och i det rosa bladet skriver man att Henrik Larsson gjort sitt sista stora mästerskap samt ifrågasätter Lars Lagerbäcks kompetens i ämnet. Vidare ur grupperna går: Portugal, Tjeckien, Tyskland, Kroatien, Holland, Frankrike, Ryssland och Spanien. Spaltmeter skrivs om Italiens dåliga form och varför regerande världsmästarna inte lyckades gå vidare med tre oavgjorda resultat. I semi möts sedan Kroatien och Tyskland på ena sidan och Holland - Frankrike på andra sidan. Kroatien lyckas göra det som ingen tror på och slår ut Schweinsteiger&Co. I finalen besegrar man Holland efter ett mål av Luka Modric i första förlängningshalvleken. Stor fest i Zagreb med sina schackröd-vita flaggor och tutor där folket hela sommaren kommer ha Davor Suker, Zvonomir Boban och hjältarna från förr på sina läppar.
Eller så blir det inte alls så.
Den sjunde juni sparkar spektaklet igång. Den 29:e juni har vi facit.
Ekwall vs. Lundh är det bästa fotbollsprogrammet just nu. Underskyltarna som man sticker in lite då och då är vansinnigt roliga! Oftast mitt i prick. Precis som Lundh, den långe.
Ni vet var ni läste det först,(för att sen kunna säga, fan vad sjukt fel du hade) men så här slutar EM. Det här är inte Greklands EM alls. Spanien går vidare, men Sverige missar en kvartsfinals plats på målskillnad när Ryssland lekt med Grekland och vunnit stort. Som om inte det vore nog är Andrei Arshavin tillbaka mot Sverige och Zenits briljant försätter oss i stor problematik. Matchen slutar 1-1 vilket betyder att Sverige hamnar på samma poäng som Ryssland men alltså med en sämre målskillnad. Guus Hiddink blir återigen hyllad och i det rosa bladet skriver man att Henrik Larsson gjort sitt sista stora mästerskap samt ifrågasätter Lars Lagerbäcks kompetens i ämnet. Vidare ur grupperna går: Portugal, Tjeckien, Tyskland, Kroatien, Holland, Frankrike, Ryssland och Spanien. Spaltmeter skrivs om Italiens dåliga form och varför regerande världsmästarna inte lyckades gå vidare med tre oavgjorda resultat. I semi möts sedan Kroatien och Tyskland på ena sidan och Holland - Frankrike på andra sidan. Kroatien lyckas göra det som ingen tror på och slår ut Schweinsteiger&Co. I finalen besegrar man Holland efter ett mål av Luka Modric i första förlängningshalvleken. Stor fest i Zagreb med sina schackröd-vita flaggor och tutor där folket hela sommaren kommer ha Davor Suker, Zvonomir Boban och hjältarna från förr på sina läppar.
Eller så blir det inte alls så.
Den sjunde juni sparkar spektaklet igång. Den 29:e juni har vi facit.
Tillbaka
Så var man tillbaka.
Igen.
Precis som Henke.
Vad här hänt sedan sist? Egentligen väldigt mycket men det hela föga intressant.
När man ser tillbaka på alla år som man bloggat inser man egentligen att man tolkat hela verksamheten något felaktigt. Istället för långa inlägg, är det ju menat att man ska vara kortfattad och uppdaterad. Skrivlusten har alltid funnits där, men orken inte alltid. Därav stora hål. Så nu är det alltså dags för en uppfräschning. En rejäl sådan.
Ni som noterat mina återkommande teman, såsom lite vädersnack i introt och en låt i bakgrunden i outrot får kanske något av en tår i ögat. Men här och nu dödar jag ett gammalt koncept.
Eller ja, nästan i alla fall. Det går ju inte att undgå att vädret just nu är helt underbart. Solen skiner och människorna är glada. En laxbagel med cream cheese utanför journalisthuset slår an tonen.
Inget ont om studenter. Klart man ska lyfta på hatten och gratulera. Men, börjar inte hela proceduren bli lite väl uttjatad? Det var som någon bitter spårvagnsresenär proklamerade: "Välkommen ut i arbetslösheten."
Ett stundande EM slutspel. Svenska flaggan i topp. Köttet på grillning med BBQ såsen redo. Ölen står på kylning. Magnus Ugglas trubaduren på en gammal bandspelare.
Äntligen en riktig svensk sommar igen.
Igen.
Precis som Henke.
Vad här hänt sedan sist? Egentligen väldigt mycket men det hela föga intressant.
När man ser tillbaka på alla år som man bloggat inser man egentligen att man tolkat hela verksamheten något felaktigt. Istället för långa inlägg, är det ju menat att man ska vara kortfattad och uppdaterad. Skrivlusten har alltid funnits där, men orken inte alltid. Därav stora hål. Så nu är det alltså dags för en uppfräschning. En rejäl sådan.
Ni som noterat mina återkommande teman, såsom lite vädersnack i introt och en låt i bakgrunden i outrot får kanske något av en tår i ögat. Men här och nu dödar jag ett gammalt koncept.
Eller ja, nästan i alla fall. Det går ju inte att undgå att vädret just nu är helt underbart. Solen skiner och människorna är glada. En laxbagel med cream cheese utanför journalisthuset slår an tonen.
Inget ont om studenter. Klart man ska lyfta på hatten och gratulera. Men, börjar inte hela proceduren bli lite väl uttjatad? Det var som någon bitter spårvagnsresenär proklamerade: "Välkommen ut i arbetslösheten."
Ett stundande EM slutspel. Svenska flaggan i topp. Köttet på grillning med BBQ såsen redo. Ölen står på kylning. Magnus Ugglas trubaduren på en gammal bandspelare.
Äntligen en riktig svensk sommar igen.
Termometern visar minus två
Lite drygt tre veckor in på det nya året...
Nytt år, nya miljöer och en mängd nya saker inträffar. Eller, man försöker i alla fall göra sken av det.
Vad det gäller den retrospektiva skönläsningen gällande föregående år får jag här också meddela att min research i ämnet varit mer eller mindre blygsam, vilket har lett till diverse tillkortakommanden. Misströsta inte, nästa inlägg gör slag i saken.
Terminskiftet innebär alltid en mängd återupprepningar samt nymodigheter. Denna gång mer av det sistnämnda till följd av ett institutionsbyte. Jag går helt enkelt ifrån Statsvetenskapliga institutionen till JMG, som alltså innebär institutionen för journalistik och masskommunikation. Nybyggda lokaler och en allmänt skön stämning är första intrycket av bygget. Jan Strid är dessutom en innovativ föreläsare. Man kan nästan skönja vissa likheter med Gunnar Falkemarks approach vad gäller pedagogik, retorik och framförande. Det här bör i det närmaste förstås enbart betraktas som kuriosa i den meningen att lika-som-bär-tänket naturligtvis kräver att man har kännedom om de båda inblandade.
De flesta har nog inte det.
Vad är det då för återupprepningar som man syftar till? Bortsett de faktum att kåravgiften och den nya kurslitteraturen ska betalas. Jo, det eviga snacket om den lustiga ingen-känner-någon-känslan som infinner sig. Vilka som bryter isen (Isbrytaren vilken, för övrigt en av sveriges radios absolut härligaste bloopers*) och vilka som förespråkar att inta rollen som asocial. Som ändå får ses som något slags klanderfritt frånvarande.
Inte annat än att man känner sig lite gammal i gemet när den blonda flickan som sitter bredvid, mycket insiktsfullt och noggrannt antecknar "Semenarie ett." Efter att man sneglat en kort stund över axeln kan man dra följande slutsatser. 1. Det här en föreläsning, inte något annat. 2. Om det nu hade varit något annat, stavas det seminarie. Det här leder förstås osökt in på frågeställningarna: När är hon född? Hur ung får man vara på ett universitet? Visst, kan det kännas som jag i mångt och mycket försöker vara smålustig över en skitsak och samtidigt mellan raderna påvisa min egna excellens. Det vill säga, att enbart sparka nedåt. Oavsett frångår det inte att uppmärksamma det rent dialektalt obegåvade att i en överskrift bestånde av två ord begå litterärt självmord och trampa i klaveret vid fullsatta läktare.
Men det är väl så. Vissa lyser av rutin, andra av oerfarenhet. Men alla har vi varit där och är där fortfarande i mångt och mycket.
På Vasagatan ligger en indisk restaurang med namnet New Delhi. Vad som för ett tränat öga förefaller oändligt dråpligt är det faktum att man på markisen ovanför entrén, stavat det hela fel. New Dehli står det. Kan det månne vara det som är det nya delhi? Fick kreatören en tillfällig black-out och förväxlade huvudstaden med en norsk skidåkare vid namn Björn Daehlie?
" Man snackar om stora mörkertal, och hur kan man veta att just mörkertalet är stort? Är det då överhuvudtaget ett mörkertal?
- Jan Strid, föreläsare och lektor vid JMG på Göteborgs Universitet.
avd. Mörkertalets innebörd
På vägen hem ser man en partiskylt som illustrerar "Miljöpartiet - det gröna." Det var förstås lite roligt att skylten var beklädd med en gnutta rost. Och på tal om miljö iscensätter ju snart Al Gore sin föreläsning om sitt arbete i "Live Earth projektet." Fascinerande. Synd bara att fokus förflyttades till den tråkiga nyheten om det stora kartlaggda rånet av Göteborgs postterminal.
Ibland blir saknaden för stor. Då står tiden stilla.
Kate Nashs glada "foundations" bryter tystnaden.
Termometern visar minus två.
På återhörande.
*http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=101926&BroadcastDate=&IsBlock=0
Nytt år, nya miljöer och en mängd nya saker inträffar. Eller, man försöker i alla fall göra sken av det.
Vad det gäller den retrospektiva skönläsningen gällande föregående år får jag här också meddela att min research i ämnet varit mer eller mindre blygsam, vilket har lett till diverse tillkortakommanden. Misströsta inte, nästa inlägg gör slag i saken.
Terminskiftet innebär alltid en mängd återupprepningar samt nymodigheter. Denna gång mer av det sistnämnda till följd av ett institutionsbyte. Jag går helt enkelt ifrån Statsvetenskapliga institutionen till JMG, som alltså innebär institutionen för journalistik och masskommunikation. Nybyggda lokaler och en allmänt skön stämning är första intrycket av bygget. Jan Strid är dessutom en innovativ föreläsare. Man kan nästan skönja vissa likheter med Gunnar Falkemarks approach vad gäller pedagogik, retorik och framförande. Det här bör i det närmaste förstås enbart betraktas som kuriosa i den meningen att lika-som-bär-tänket naturligtvis kräver att man har kännedom om de båda inblandade.
De flesta har nog inte det.
Vad är det då för återupprepningar som man syftar till? Bortsett de faktum att kåravgiften och den nya kurslitteraturen ska betalas. Jo, det eviga snacket om den lustiga ingen-känner-någon-känslan som infinner sig. Vilka som bryter isen (Isbrytaren vilken, för övrigt en av sveriges radios absolut härligaste bloopers*) och vilka som förespråkar att inta rollen som asocial. Som ändå får ses som något slags klanderfritt frånvarande.
Inte annat än att man känner sig lite gammal i gemet när den blonda flickan som sitter bredvid, mycket insiktsfullt och noggrannt antecknar "Semenarie ett." Efter att man sneglat en kort stund över axeln kan man dra följande slutsatser. 1. Det här en föreläsning, inte något annat. 2. Om det nu hade varit något annat, stavas det seminarie. Det här leder förstås osökt in på frågeställningarna: När är hon född? Hur ung får man vara på ett universitet? Visst, kan det kännas som jag i mångt och mycket försöker vara smålustig över en skitsak och samtidigt mellan raderna påvisa min egna excellens. Det vill säga, att enbart sparka nedåt. Oavsett frångår det inte att uppmärksamma det rent dialektalt obegåvade att i en överskrift bestånde av två ord begå litterärt självmord och trampa i klaveret vid fullsatta läktare.
Men det är väl så. Vissa lyser av rutin, andra av oerfarenhet. Men alla har vi varit där och är där fortfarande i mångt och mycket.
På Vasagatan ligger en indisk restaurang med namnet New Delhi. Vad som för ett tränat öga förefaller oändligt dråpligt är det faktum att man på markisen ovanför entrén, stavat det hela fel. New Dehli står det. Kan det månne vara det som är det nya delhi? Fick kreatören en tillfällig black-out och förväxlade huvudstaden med en norsk skidåkare vid namn Björn Daehlie?
" Man snackar om stora mörkertal, och hur kan man veta att just mörkertalet är stort? Är det då överhuvudtaget ett mörkertal?
- Jan Strid, föreläsare och lektor vid JMG på Göteborgs Universitet.
avd. Mörkertalets innebörd
På vägen hem ser man en partiskylt som illustrerar "Miljöpartiet - det gröna." Det var förstås lite roligt att skylten var beklädd med en gnutta rost. Och på tal om miljö iscensätter ju snart Al Gore sin föreläsning om sitt arbete i "Live Earth projektet." Fascinerande. Synd bara att fokus förflyttades till den tråkiga nyheten om det stora kartlaggda rånet av Göteborgs postterminal.
Ibland blir saknaden för stor. Då står tiden stilla.
Kate Nashs glada "foundations" bryter tystnaden.
Termometern visar minus två.
På återhörande.
*http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=101926&BroadcastDate=&IsBlock=0
Gott Nytt År!
Så sitter man här lite inför och funderar, lite precis som förra året.
Helt plötsligt har det äntligen blivit lite minusgrader och små, små vita flingor dansar ner. Men det ska man ju ha klart för sig, att man behöver sannerligen ett förstoringsglas för att kunna se dom.
Man vill ju inte framställa sig som någon korrekthetens man jämt och ständigt, men ni vet var ni hörde det, ta det lugnt och försiktigt även denna gången.
Tänk, vad händer 2008? Ett fantastiskt år med sommar OS och fotbolls EM! Hur ska det gå för Sverige? Spännande. Intressant. Men också, vad har hänt under året som gått? Svaret på frågan ska försökas sammanfattas här inom snar framtid i ett helhjärtat tillbakablicks-inlägg. Helt enkelt en liten titt i 2007:s backspegel.
Grevinnan och betjänten kan aldrig bli tråkig. Jag menar slapsticken med att snubbla på ett leopardhuvud går alltid hem. Oavsett hur många gånger man sett det tidigare.
Glöm heller inte Nyårskonserten imorgon. Sagolikt vackert.
"The same procedure as last year."
"The same procedure as every year, James."
Med dom orden vill jag bara önska ett riktigt, riktigt....
...Gott Nytt År!!
Helt plötsligt har det äntligen blivit lite minusgrader och små, små vita flingor dansar ner. Men det ska man ju ha klart för sig, att man behöver sannerligen ett förstoringsglas för att kunna se dom.
Man vill ju inte framställa sig som någon korrekthetens man jämt och ständigt, men ni vet var ni hörde det, ta det lugnt och försiktigt även denna gången.
Tänk, vad händer 2008? Ett fantastiskt år med sommar OS och fotbolls EM! Hur ska det gå för Sverige? Spännande. Intressant. Men också, vad har hänt under året som gått? Svaret på frågan ska försökas sammanfattas här inom snar framtid i ett helhjärtat tillbakablicks-inlägg. Helt enkelt en liten titt i 2007:s backspegel.
Grevinnan och betjänten kan aldrig bli tråkig. Jag menar slapsticken med att snubbla på ett leopardhuvud går alltid hem. Oavsett hur många gånger man sett det tidigare.
Glöm heller inte Nyårskonserten imorgon. Sagolikt vackert.
"The same procedure as last year."
"The same procedure as every year, James."
Med dom orden vill jag bara önska ett riktigt, riktigt....
...Gott Nytt År!!
God Jul!
Tyst och stilla.
En skön uppesittarkväll med tid för viss kontemplering.
Det var en lång dag. En lång julafton. En underbar julafton.
Det har nu gått en timme sen (i skrivande stund) julafton slutade för detta året. Nu väntar en något oplanerad tillvaro. Tänk vad man i stressiga höstmånader sett fram emot just den här stunden. Så stanna upp, och titta ut genom fönstret och förkunna känslan av att just för stunden inte ens lyfta ett finger.
Julklapparna är öppnade, skratten är obefintliga, tvn är avstängd, maten har sjunkit in.
Bing Crosbys "Im dreaming of a white christmas" spelas tyst i periferin.
Önskar er alla en riktigt, riktigt god jul!
En skön uppesittarkväll med tid för viss kontemplering.
Det var en lång dag. En lång julafton. En underbar julafton.
Det har nu gått en timme sen (i skrivande stund) julafton slutade för detta året. Nu väntar en något oplanerad tillvaro. Tänk vad man i stressiga höstmånader sett fram emot just den här stunden. Så stanna upp, och titta ut genom fönstret och förkunna känslan av att just för stunden inte ens lyfta ett finger.
Julklapparna är öppnade, skratten är obefintliga, tvn är avstängd, maten har sjunkit in.
Bing Crosbys "Im dreaming of a white christmas" spelas tyst i periferin.
Önskar er alla en riktigt, riktigt god jul!
Happy Holidays!
Och så var allt som vanligt igen.
Ronnie O'Sullivan lyfter bucklan i UK championship och får ses som en enormt värdig vinnare. 10-2 i finalen, det är ord och inga visor det.
Vi går allt närmare julafton, snart bara en vecka kvar och vi har fortfarande inte sett en skymt av någon snö ännu. Ganska, för att inte säga väldigt, trist. Men mycket av den där sköna stämningen finns där ändå, inte minst när man har vägarna förbi NK:s julskyltning. Helt fantastiskt, man önskar att man var barn på nytt.
Att lyckas få tag i Blossas årgångsglögg får ses som något osedvanligt, då den allt som oftast är slut långt innan den ens har hamnat på systemets hyllor. Årets smak är havtorn och kanel. Och flaskan, ja, den gör ingen besviken.
Sen var det de här med julstämning. Man kan inte direkt hävda att den infinner sig i den här lägenheten, bortsett två julstjärnor och julskivan som går på högsta varv.
Appropå julmusik, så kan jag varmt rekommendera barenaked ladies skiva barenaked for the holidays. Där man kan avnjuta green christmas otroligt bra framförd. Men det är klart inget går ju upp emot Frank Sinatra, men det visste ni ju förstås redan.
Livet är märkligt. Det spelar ingen roll vad som händer, vad någon gör, eller säger. I slutändan verkar det inte kunna bli annat än det som inträffar ändå. Det är som om någon där uppe sitter och lägger ett pussel. Något slags predefinierat öde.
Är det dessutom inte märkligt vad långsamt tiden kan gå ibland.
Och när ska det bli kallt på riktigt? Just nu det enda som fattas inför den stundande julen.
Det var nog länge sedan som man sett fram emot julen, mellandagarna och nyår med dess härliga traditioner så mycket som man gjort i år. Det var många år sen man kände så. Men visst kan man bli en smula nostalgisk när man ser tillbaka på föregående års begivenheter. Glädje och underbar julmat och inte minst allt pyssel och julgransklädandet! Juldagen med sin tidlösa stillsamhet. Att kunna kika lite närmare på sina julklappar och njuta av resterna från julbordet. Detta följt av mellandagarna, där man ges tid till att sammanfatta ännu ett år. Sen står vi där igen och ringer in det nya året. Följt av ett stort bord fullt utav disk och utanför mången avbrända raketer och uppdruckna champagnebuteljer. Mitt i detta underbara kaos av tankar och känslor, känner man så sakta på ett nytt år i sitt ensamma lugn samtidigt avnjutande radetskimarschen iscensatt av wiens filharmoniker. Underbart.
Sen är det förstås backhoppning från Garmisch. Det precis lika skrivet i sten som allt annat.
Man har svårt att tänka på annat just nu, då det har varit en enormt hektisk höst med en det ena än det andra. Projektarbeten till höger och vänster, likaså promemorieskrivande och tillhörande seminarium. Så julen kommer som nån form av mållinje där man klipper bandet som förkunnar att man kan pusta ut.
Det är märkligt när man tänker tillbaka, man kan liksom på ett eller annat sätt dela in livet i perioder. Vad och var läste man alternativt jobbade man? Vilka umgicks man med? Vilka var de största intressena just precis då? Det är först när man inser vilka som vandrat igenom dessa olika perioder i ditt liv tillsammans med dig som man inser vilka som verkligen betyder något.
Igår var det julevent hos Larsson, ett stenkast bort. Mycket trevligt med tillhörande pysselhörna, rimstuga och pepparkaksbak. Det var även planerat ljusstöpning. Men lite vitsigt, så kan man säga att det gick i stöpet.
Jag vattnar min julstjärna och njuter av stillsamheten till tonerna av Barenaked Ladies fantastiska version av Green Christmas.
Hoppas alla där ute har en fantastisk julhelg!
Vad du än gör, sitt inte ensam!
Ronnie O'Sullivan lyfter bucklan i UK championship och får ses som en enormt värdig vinnare. 10-2 i finalen, det är ord och inga visor det.
Vi går allt närmare julafton, snart bara en vecka kvar och vi har fortfarande inte sett en skymt av någon snö ännu. Ganska, för att inte säga väldigt, trist. Men mycket av den där sköna stämningen finns där ändå, inte minst när man har vägarna förbi NK:s julskyltning. Helt fantastiskt, man önskar att man var barn på nytt.
Att lyckas få tag i Blossas årgångsglögg får ses som något osedvanligt, då den allt som oftast är slut långt innan den ens har hamnat på systemets hyllor. Årets smak är havtorn och kanel. Och flaskan, ja, den gör ingen besviken.
Sen var det de här med julstämning. Man kan inte direkt hävda att den infinner sig i den här lägenheten, bortsett två julstjärnor och julskivan som går på högsta varv.
Appropå julmusik, så kan jag varmt rekommendera barenaked ladies skiva barenaked for the holidays. Där man kan avnjuta green christmas otroligt bra framförd. Men det är klart inget går ju upp emot Frank Sinatra, men det visste ni ju förstås redan.
Livet är märkligt. Det spelar ingen roll vad som händer, vad någon gör, eller säger. I slutändan verkar det inte kunna bli annat än det som inträffar ändå. Det är som om någon där uppe sitter och lägger ett pussel. Något slags predefinierat öde.
Är det dessutom inte märkligt vad långsamt tiden kan gå ibland.
Och när ska det bli kallt på riktigt? Just nu det enda som fattas inför den stundande julen.
Det var nog länge sedan som man sett fram emot julen, mellandagarna och nyår med dess härliga traditioner så mycket som man gjort i år. Det var många år sen man kände så. Men visst kan man bli en smula nostalgisk när man ser tillbaka på föregående års begivenheter. Glädje och underbar julmat och inte minst allt pyssel och julgransklädandet! Juldagen med sin tidlösa stillsamhet. Att kunna kika lite närmare på sina julklappar och njuta av resterna från julbordet. Detta följt av mellandagarna, där man ges tid till att sammanfatta ännu ett år. Sen står vi där igen och ringer in det nya året. Följt av ett stort bord fullt utav disk och utanför mången avbrända raketer och uppdruckna champagnebuteljer. Mitt i detta underbara kaos av tankar och känslor, känner man så sakta på ett nytt år i sitt ensamma lugn samtidigt avnjutande radetskimarschen iscensatt av wiens filharmoniker. Underbart.
Sen är det förstås backhoppning från Garmisch. Det precis lika skrivet i sten som allt annat.
Man har svårt att tänka på annat just nu, då det har varit en enormt hektisk höst med en det ena än det andra. Projektarbeten till höger och vänster, likaså promemorieskrivande och tillhörande seminarium. Så julen kommer som nån form av mållinje där man klipper bandet som förkunnar att man kan pusta ut.
Det är märkligt när man tänker tillbaka, man kan liksom på ett eller annat sätt dela in livet i perioder. Vad och var läste man alternativt jobbade man? Vilka umgicks man med? Vilka var de största intressena just precis då? Det är först när man inser vilka som vandrat igenom dessa olika perioder i ditt liv tillsammans med dig som man inser vilka som verkligen betyder något.
Igår var det julevent hos Larsson, ett stenkast bort. Mycket trevligt med tillhörande pysselhörna, rimstuga och pepparkaksbak. Det var även planerat ljusstöpning. Men lite vitsigt, så kan man säga att det gick i stöpet.
Jag vattnar min julstjärna och njuter av stillsamheten till tonerna av Barenaked Ladies fantastiska version av Green Christmas.
Hoppas alla där ute har en fantastisk julhelg!
Vad du än gör, sitt inte ensam!
I staden fylld av trygghet och minnen
Veckan lider mot sitt slut, förhoppningsvis likaså vinterns oförmåga till att producera snö. Just nu regnar det nämligen bara. Det i kombination med tre grader och snålblåst kan onekligen inte få någon på bättre humör.
Vad som däremot gör det är göteborgs fantastiska julbelysning som nu pryder staden. Man får sköna rysningar varje gång man tar vagnen hem och möts av dessa granliknande konstellationer som lyser upp i ett dystert mörker. Vackert.
Göteborg i all ära, men vad händer egentligen i lilla Borås? Man ser fram emot några lugna mellandagar i staden fylld av trygghet och minnen.
Kan månne något av Sveriges agg mot att Vitryssland en vacker dag ska få äntra EU ha något att göra med ett hafsigt skott från blålinjen signerat Vladimir Kopat?
Sweetchilisås kan man ha till det mesta. Något av en utsökt universalsås. På fiskpinnar? Varför inte?
När vi ändå befinner oss i maten och dryckens värld, bör man också nämna den senaste av energidrycker. White Cola. Man har på ett fiffigt sätt blandat energidryck med nån form av soda-streamerextrakt, i det här fallet då cola. Det hela blir succé. Namnet går ju inte av för hacke det heller. Associationsrisk på hög nivå.
Lottningen för Sverige i det kommande vm-kvalet fastställdes idag. Tv-lös som man i nuläget är satt man och bet på naglarna lyssnandes på radiosporten för att ta del av spektaklet från Durban i Sydafrika. Vi får möta Portugal, Danmark, Ungern, Albanien och Malta. Många menade att det nästintill var en drömlottning. Jag vill spontant nästan hävda motsatsen. Portugal är mycket svårspelade. Danmark blir alltid tuffa matcher när det är nån form av landslagsderby. Ungern och Albanien får räknas till skaran av så kallade "dark horses" som absolut inte får underskattas. Sist krävdes ett mirakel från zlatan och det var i slutminutrarna det. Malta däremot, ja det få ju i det närmaste betraktas som utklassningsvarning. Så sammanfattningsvis, en tuff grupp, där en stor fördel ändå får vara resandet och kanske det faktum att Portugal efter Grekland får anses som det sämsta lagen av de förstaseedade.
Spekulationerna kommer förstås fortgå i all oändlighet "och grytan den kommer hållas kokande." Precis som något som frälsningsarmén skulle kunna annonsera.
Mycket händer just nu så här i vintertid och nära årskiftet, kanske precis lite för mycket. Rentav så mycket att man lite demonstrativt borde kladda lite julskinkssenap på en sida i det projektarbete som ska vara inne några veckor efter mellandagarna. En slags hint, om att vi faktiskt gör annat.
En stockholmare påpekade mycket riktigt, angående förra inlägget här, att en val naturligtvis inte är en fisk utan ett däggdjur. Slarvigt.
Hur går julklappsinköpen egentligen?
Visst är det skönt att få ägna lite eftertänksamhet rörande sina nära och kära emellanåt.
Nu blir det en kopp kaffe och en lussebulle.
Regnet smattrar på fönsterbläcket, men det avtar samtidigt som Stefan Anderssons klassiker "Catch the Moon" sakta men säkert framträder.
Ibland längtar man hem.
Vad som däremot gör det är göteborgs fantastiska julbelysning som nu pryder staden. Man får sköna rysningar varje gång man tar vagnen hem och möts av dessa granliknande konstellationer som lyser upp i ett dystert mörker. Vackert.
Göteborg i all ära, men vad händer egentligen i lilla Borås? Man ser fram emot några lugna mellandagar i staden fylld av trygghet och minnen.
Kan månne något av Sveriges agg mot att Vitryssland en vacker dag ska få äntra EU ha något att göra med ett hafsigt skott från blålinjen signerat Vladimir Kopat?
Sweetchilisås kan man ha till det mesta. Något av en utsökt universalsås. På fiskpinnar? Varför inte?
När vi ändå befinner oss i maten och dryckens värld, bör man också nämna den senaste av energidrycker. White Cola. Man har på ett fiffigt sätt blandat energidryck med nån form av soda-streamerextrakt, i det här fallet då cola. Det hela blir succé. Namnet går ju inte av för hacke det heller. Associationsrisk på hög nivå.
Lottningen för Sverige i det kommande vm-kvalet fastställdes idag. Tv-lös som man i nuläget är satt man och bet på naglarna lyssnandes på radiosporten för att ta del av spektaklet från Durban i Sydafrika. Vi får möta Portugal, Danmark, Ungern, Albanien och Malta. Många menade att det nästintill var en drömlottning. Jag vill spontant nästan hävda motsatsen. Portugal är mycket svårspelade. Danmark blir alltid tuffa matcher när det är nån form av landslagsderby. Ungern och Albanien får räknas till skaran av så kallade "dark horses" som absolut inte får underskattas. Sist krävdes ett mirakel från zlatan och det var i slutminutrarna det. Malta däremot, ja det få ju i det närmaste betraktas som utklassningsvarning. Så sammanfattningsvis, en tuff grupp, där en stor fördel ändå får vara resandet och kanske det faktum att Portugal efter Grekland får anses som det sämsta lagen av de förstaseedade.
Spekulationerna kommer förstås fortgå i all oändlighet "och grytan den kommer hållas kokande." Precis som något som frälsningsarmén skulle kunna annonsera.
Mycket händer just nu så här i vintertid och nära årskiftet, kanske precis lite för mycket. Rentav så mycket att man lite demonstrativt borde kladda lite julskinkssenap på en sida i det projektarbete som ska vara inne några veckor efter mellandagarna. En slags hint, om att vi faktiskt gör annat.
En stockholmare påpekade mycket riktigt, angående förra inlägget här, att en val naturligtvis inte är en fisk utan ett däggdjur. Slarvigt.
Hur går julklappsinköpen egentligen?
Visst är det skönt att få ägna lite eftertänksamhet rörande sina nära och kära emellanåt.
Nu blir det en kopp kaffe och en lussebulle.
Regnet smattrar på fönsterbläcket, men det avtar samtidigt som Stefan Anderssons klassiker "Catch the Moon" sakta men säkert framträder.
Ibland längtar man hem.
I Sverige gillar vi inte att samtala med varandra
Mitt i veckan och fortfarande ett tag kvar till den stundande helgen. Man kan inte annat än påstå att man på senare tid blivit något fundersam över vilken dag det faktiskt är. Förmodligen ett resultat av den föreläsningstakt som nu präglar veckorna.
Vissa ansatser till snö har nu visat sig förekomma. Så till den grad att man börjar fundera på om det inte är dags att byta ut joggingskorna mot dom mer årtidsanpassade kängorna. Varje morgon är det likadant. Vrider sakta upp persiennerna, och återigen får man grubbla huruvida det är dags eller inte. Man säger ju att ombyte förnöjer, och det är väl mycket riktigt snart dags.
Sen inträffade ju det som förmodligen det flesta också på förhand inför sista omgången av fotbollsallsvenskan hade tippat. Nämligen att IFK Göteborg vinner. Man får ses som något kluven i glädjen. Trots det faktum att man inte har så mycket till övers för just laget så kan man inte annat än att tycka om staden Göteborg och då glädjas med dess invånare. När man ser dom glada människorna vandra omkring på stan, så kan man inte annat än tänka att det faktiskt inte gör så ont att lämna vandringspokalen till rivalen i väst.
I Göteborg verkar man förespråka nån form av alla-ska-med-mentalitet, eller snarare en alla-ska-på-mentalitet. Detta illustreras tydligt då en spårvagn stannar och folk ska kliva av och på. Systemet som sådant som i det närmaste får ses som en oskriven regel, innefattar väl det att man i lugn och ro ska vänta på att de som ska gå av också ska få göra det. Vad som istället allt som oftast inträffar är det faktum att man förbiser detta. Alla går istället på precis samtidigt. Kontentan blir alltså att rädslan av att inte få åka med överstiger det faktum att man skapar ett inferno, bestående av ihoppressade människor och barnvagnar.
"Sveriges riksdag i Sverige."
- Rutger Lindahl, universitetslektor, Göteborgs universitet.
Ponera att du står på en slags perrong och inväntar ett tåg. Varför är det då så att du allt som oftast hamnar precis mellan två dörrar när tåget stannar. Vilket i förlängningen leder till något av beslutsångest. Frågar man en matematiker kan han förmodligen förklara fenomenet genom att räkna ut tågets hastighet och dividera fram på ett snyggt sätt med bromssträckan just det faktum att dörr A hamnade fem meter till vänster om din nuvarande position. Det här är förstås oändligt ointressant. Vad som istället ter sig mer spännande är de följder vilken denna problematik får. Beslutsångest kort och gott.
Varför måste alla securitasbilar köra för fort? Ingår den meriten i anställningskraven?
Igår fick vi höra ett tämligen slumpartat utlägg huruvida gurkorna borde vara raka istället för böjda, för att underlätta transporten och den mängden plats dom tar i en så kallad gurkkorg. Försök placera in den diskussionen under en föreläsning om EU på universitetsnivå. Man hade vissa svårigheter, det måste jag medge.
Vad fan är ett pensum? (Ett exempel på något av den problematik som man, genom akademikers närvarande, brottas med.)
Och vad är en valfiskare? En som fiskar väljare eller en som fiskar fisk? (Ett exempel på något av den problematik som man, genom akademikers frånvaro, brottas med.)
Vid inköp av två kolastänger på pressbyrån-wannabe-affären Time, möts man av mannen som genom att använda en kalkylator vid uträknandet av två multiplicerat med tre samtidigt förbryllar alla och en vars hjärnor. Varför gör man så? Är man fullständigt främmande för matematikens grunder? Har man osedvanligt förlöjligande rutiner? Vad vet vi egentligen.
I Sverige gillar vi inte att samtala med varandra. Vi har därför utvecklat ett slags kodsystem för när vi tror att någon som sitter på den inre stolen på en spårvagn ska kliva av. Börjar din granne rota i väskan och samtidigt lägga ner den tidning som han eller hon tidigare förkovrat sig i, ja då är det dags att resa på sig. Vad som blir ofantligt dråpligt är när någon imiterar detta kodsystem, utan att egentligen ha några avsikter, så att man i god tro reser på sig. För att sedan få höra: "Nej, jag ska inte av här." Detta scenario utspelades på spårvagnen hem i sätet framför. Tänk, i Spanien hade man förmodligen vid det här laget vetat vad alla i stolsgrannens släkt heter. Men också vad stolsgrannen själv heter och kanske vad han eller hon jobbar med. Men som sagt, vi är inte så talföra av oss i detta avlånga land.
Jag tar och dricker en kopp glögg och äter en bit pepparkaka samtidigt som jag vrider upp volymen på högtalarna och minns en svunnen tid.
Det är förstås Jumper med Tapetklister.
Det var tider det.
