Slarv med sömnen
Det är konstigt men med en aktiv rutin kommer allt runt omkring också att bli väl planerat. Det är väl troligen vad bloggen nu genomlider. Sex dagar sedan sist, stod det. Resultatet av en hård arbetsvecka och sjuk personal. Ska se vad jag kan göra åt saken i Februari, som nu knackar på våran dörr.
I torsdags gick jag förbi en man i medelåldern. Som, när jag nästan passerat, ursäktade sig och ställde frågan: "Vad är det för dag idag?" Jag svarade att det var torsdag och mannen log och vandrade vidare. Nåväl, det var inte bara jag som led av en hård arbetsvecka.
Det är ju allmän uppfattning att det ter sig vanligare att någon frågar vad klockan är.
Veckans visdomsord är levererat av en äldre, ganska trevlig, man på ICA. Han sa: " Min far sa alltid, varför ska man bli arg? Då blir man bara förbannad."
En kvinna slängde sig även med orden: "Det man inte har i huvudet, får man ha i benen."
I måndags gjorde jag en slags lista på saker att göra. En slags påhittad tvångslista som skulle bidra till lite mer rutinmässigt levande. Till mitt stora förtret är bara några av rutorna kryssade. Förhoppningsvis blir det bättre i den kommande veckan.
Vad jag däremot hann göra, förutom att arbeta då, var att sätta ihop ett ellos-skåp, vars beskrivning mest liknade ett barns rastlöshet avbildat på papper. Hieroglyfer hade varit enklare. Men nu står skåpet där. Tillslut.
Kommande veckan går i telefonens tecken. En mängd telefonsamtal ska göras. Vissa lär vara rena nervkittlare. Andra derakt inte.
Vad beträffande tv-tittandet, så har jag avnjutit ytterliggare ett underbart avsnitt av Nisse Hults historiska snedsteg men också en rafflande WPT-final. Dessutom såg jag Malmvägen med Johnnie och Mattias. Ett helt underbart program, där ett Sverige nog många av er inte visste fanns, faktiskt existerar. Man blir djupt rörd av allas engagemang. Samtidigt som en ny sida i Room Service-gänget lyser upp tillvaron. Det var länge sedan man hade så många tankar efter att man stängt av tvn.
Big Brother hade dessutom premiär idag. Synd att man själv inte är med, det hade otroligt nog varit enormt kul att kunna ge alla bimbos en verbal smäll på käften.
Men efter en lång arbetsvecka där slarv med sömnen verkat vara av hög prioritet då är det hög tid att gå och lägga sig.
Särskilt med tanke på att klockan, i skrivande stund, snart blir tjugo i fyra.
I torsdags gick jag förbi en man i medelåldern. Som, när jag nästan passerat, ursäktade sig och ställde frågan: "Vad är det för dag idag?" Jag svarade att det var torsdag och mannen log och vandrade vidare. Nåväl, det var inte bara jag som led av en hård arbetsvecka.
Det är ju allmän uppfattning att det ter sig vanligare att någon frågar vad klockan är.
Veckans visdomsord är levererat av en äldre, ganska trevlig, man på ICA. Han sa: " Min far sa alltid, varför ska man bli arg? Då blir man bara förbannad."
En kvinna slängde sig även med orden: "Det man inte har i huvudet, får man ha i benen."
I måndags gjorde jag en slags lista på saker att göra. En slags påhittad tvångslista som skulle bidra till lite mer rutinmässigt levande. Till mitt stora förtret är bara några av rutorna kryssade. Förhoppningsvis blir det bättre i den kommande veckan.
Vad jag däremot hann göra, förutom att arbeta då, var att sätta ihop ett ellos-skåp, vars beskrivning mest liknade ett barns rastlöshet avbildat på papper. Hieroglyfer hade varit enklare. Men nu står skåpet där. Tillslut.
Kommande veckan går i telefonens tecken. En mängd telefonsamtal ska göras. Vissa lär vara rena nervkittlare. Andra derakt inte.
Vad beträffande tv-tittandet, så har jag avnjutit ytterliggare ett underbart avsnitt av Nisse Hults historiska snedsteg men också en rafflande WPT-final. Dessutom såg jag Malmvägen med Johnnie och Mattias. Ett helt underbart program, där ett Sverige nog många av er inte visste fanns, faktiskt existerar. Man blir djupt rörd av allas engagemang. Samtidigt som en ny sida i Room Service-gänget lyser upp tillvaron. Det var länge sedan man hade så många tankar efter att man stängt av tvn.
Big Brother hade dessutom premiär idag. Synd att man själv inte är med, det hade otroligt nog varit enormt kul att kunna ge alla bimbos en verbal smäll på käften.
Men efter en lång arbetsvecka där slarv med sömnen verkat vara av hög prioritet då är det hög tid att gå och lägga sig.
Särskilt med tanke på att klockan, i skrivande stund, snart blir tjugo i fyra.
Redan en klassiker
Igår satt man som limmad framför tvn och Eurosports direktsända final av The Masters i Snooker.
Vilken match! Vilken enastående match! John Higgins och Ronnie O'sullivan bjöd sanneligen på en fantastisk final i The Masters.
Efter 18 spelade frames, är ställningen 9-9. Det sista, nittonde framet skulle bli det avgörande efter 5½ timmes briljant spel.
Men sen, vilket avgörande frame! Ronnie O'sullivan gick in och gjorde en fin serie och publiken i Wembley Arena trodde att Ronnie nu skulle slå spiken i kistan.
Higgins kom tillbaka.
Och som han gjorde det. När han spelade en tunn röd boll i miljön dansade den på kanten för att till sist besluta sig för att falla över. Ett sus spred sig igenom publiken. Skulle han kunde vända på steken?
Den sista avgörande röda, spelar Higgins vall miljö. Helt enastående. Publikens fascination utbryter i en stor applåd. De sista färgade bollarna är en ren formalitet. John Higgins sträcker upp näven i luften. Saken är klar.
John Higgins står som slutgiltig segrare i matchen som redan är en klassiker.
Vilken match! Vilken enastående match! John Higgins och Ronnie O'sullivan bjöd sanneligen på en fantastisk final i The Masters.
Efter 18 spelade frames, är ställningen 9-9. Det sista, nittonde framet skulle bli det avgörande efter 5½ timmes briljant spel.
Men sen, vilket avgörande frame! Ronnie O'sullivan gick in och gjorde en fin serie och publiken i Wembley Arena trodde att Ronnie nu skulle slå spiken i kistan.
Higgins kom tillbaka.
Och som han gjorde det. När han spelade en tunn röd boll i miljön dansade den på kanten för att till sist besluta sig för att falla över. Ett sus spred sig igenom publiken. Skulle han kunde vända på steken?
Den sista avgörande röda, spelar Higgins vall miljö. Helt enastående. Publikens fascination utbryter i en stor applåd. De sista färgade bollarna är en ren formalitet. John Higgins sträcker upp näven i luften. Saken är klar.
John Higgins står som slutgiltig segrare i matchen som redan är en klassiker.
Veckan som gått
Här kommer ett stort utlägg, en lång harang om ni så vill.
Det skulle bli snöstorm och förbaskat många minusgrader. Nog för att det faktiskt är väldigt kallt. Men visst ska folk alltid klaga över något. Ta på er lite tjocka kläder och ta en frisk promenad i det klara vädret. Hellre det än slask. Dessutom är det alltid förbaskat mysigt att sitta inomhus och spela lite kort med nära och kära, så ta tillfället i akt.
Igår kväll när jag var på väg mot centralstationen i Göteborg gick jag vägen förbi avenyn. Tre mindre nyktra tjejer passerade, varav den ena utbrast: Dig vill jag ha!! Jo ja tackar jag, tänkte jag tyst för mig själv och vandrade vidare i kylan med ett konstigt leende.
Raphael Levy är en härlig fransman.
Igår på bussen var det ett fruktansvärt liv, varpå chauffören säger några väl valda ord. "Ta det lugnt Afrika!"
Mannen som stod bakom disken på SevenEleven hette Didrik. Kan man heta så? Brukar det inte vara någon slags seriefigur som har det svårt med spriten. Kanske sover Didrik på ölfatet? Vad vet jag, kanske har han en flaska brännvin bakom disken?
Här kommer utan tvekan veckans roligaste läsning, så här stod det: "Jag tycker har varit en underbar tid här, jag saknar ord." Jo sannerligen saknar du ord!
Denna veckan har gått i tränarnas fotspår. Svennis som snackade skit med Sky News-shejken och allas vår gode Roland som snackade skit med svenska folket, ja så stod det i alla fall i en rosa tidning.
Efter att ha läst Rolands uttalande passar det bra med några ord en vän sa. "Kvinnor behöver värme och ömhet, däng dom i elementet så får de bägge delarna."
Larionov ska spela i Brunflo. Om ni inte vet vem Larionov är, kan jag berätta att det är en av de tre legenderna i Sovjets en gång så fruktade förstafemma. Vet ni däremot inte vad Brunflo är så kan jag tyvärr inte ger er något svar.
Trots viss känsla av halvfabrikat och syntet är ändå gräddpulvret på jobbet en underskattad tillsättning i kaffet.
Ikväll går finalen mellan Higgins och O'sullivan i The Masters, det hela lär bli en spännande tillställning. Missa heller inte WPT.
Avslutningsvis, icke att förglömma sången i snickeriet:
"I can drive a tractor, I can drive a car
I can drive a taxi, I can drive a tar
I can sing a song, I can play guitar
I can sing a song, I pan clay guitar
I can play guitar, I can smoke cigar
Vrery good!"
Det skulle bli snöstorm och förbaskat många minusgrader. Nog för att det faktiskt är väldigt kallt. Men visst ska folk alltid klaga över något. Ta på er lite tjocka kläder och ta en frisk promenad i det klara vädret. Hellre det än slask. Dessutom är det alltid förbaskat mysigt att sitta inomhus och spela lite kort med nära och kära, så ta tillfället i akt.
Igår kväll när jag var på väg mot centralstationen i Göteborg gick jag vägen förbi avenyn. Tre mindre nyktra tjejer passerade, varav den ena utbrast: Dig vill jag ha!! Jo ja tackar jag, tänkte jag tyst för mig själv och vandrade vidare i kylan med ett konstigt leende.
Raphael Levy är en härlig fransman.
Igår på bussen var det ett fruktansvärt liv, varpå chauffören säger några väl valda ord. "Ta det lugnt Afrika!"
Mannen som stod bakom disken på SevenEleven hette Didrik. Kan man heta så? Brukar det inte vara någon slags seriefigur som har det svårt med spriten. Kanske sover Didrik på ölfatet? Vad vet jag, kanske har han en flaska brännvin bakom disken?
Här kommer utan tvekan veckans roligaste läsning, så här stod det: "Jag tycker har varit en underbar tid här, jag saknar ord." Jo sannerligen saknar du ord!
Denna veckan har gått i tränarnas fotspår. Svennis som snackade skit med Sky News-shejken och allas vår gode Roland som snackade skit med svenska folket, ja så stod det i alla fall i en rosa tidning.
Efter att ha läst Rolands uttalande passar det bra med några ord en vän sa. "Kvinnor behöver värme och ömhet, däng dom i elementet så får de bägge delarna."
Larionov ska spela i Brunflo. Om ni inte vet vem Larionov är, kan jag berätta att det är en av de tre legenderna i Sovjets en gång så fruktade förstafemma. Vet ni däremot inte vad Brunflo är så kan jag tyvärr inte ger er något svar.
Trots viss känsla av halvfabrikat och syntet är ändå gräddpulvret på jobbet en underskattad tillsättning i kaffet.
Ikväll går finalen mellan Higgins och O'sullivan i The Masters, det hela lär bli en spännande tillställning. Missa heller inte WPT.
Avslutningsvis, icke att förglömma sången i snickeriet:
"I can drive a tractor, I can drive a car
I can drive a taxi, I can drive a tar
I can sing a song, I can play guitar
I can sing a song, I pan clay guitar
I can play guitar, I can smoke cigar
Vrery good!"
Man blir snudd på tårögd
Tony Rickardsson, vilken kille! Det fanns ingen värdigare jerringpristagare på denna jord. För hur många vm-guld ska man egentligen behöva vinna och hur många gånger ska man egentligen behöva bli nominerad? Jag säger och det, vilken vacker sorti, man blir snudd på tårögd.
Vissa dagar är långsamma, den här var sanneligen en sådan. Sitta på en stol i åtta timmar och vänta på att få komma hem för att se idrottsgalan och High Chaparall. En grymt slående summering.
Det blir skönt att kunna vila lite imorgon. Trots att det knappast varit bristvara på det. Om de inte slår en signal från Stockholm i veckan, så går jag tillbaka till sökarstadiet. Där man förkovrar sig i alternativ, stöter och blöter för att sen slutligen stå där med ett leende på läpparna och en framtid utstakad. Nåja, vi får se.
Imorgon är det Tisdag. Schemajaget är som utjagat.
Avslutningsvis, en hyllning av Margareta Hjelm och Benny Wilhelmssons klassiker. Dokumentären Snickeriet från 93. Man får bara inte undgå Sveriges genom tiderna bästa dokumentär.
Man blir snudd på tårögd.
Vissa dagar är långsamma, den här var sanneligen en sådan. Sitta på en stol i åtta timmar och vänta på att få komma hem för att se idrottsgalan och High Chaparall. En grymt slående summering.
Det blir skönt att kunna vila lite imorgon. Trots att det knappast varit bristvara på det. Om de inte slår en signal från Stockholm i veckan, så går jag tillbaka till sökarstadiet. Där man förkovrar sig i alternativ, stöter och blöter för att sen slutligen stå där med ett leende på läpparna och en framtid utstakad. Nåja, vi får se.
Imorgon är det Tisdag. Schemajaget är som utjagat.
Avslutningsvis, en hyllning av Margareta Hjelm och Benny Wilhelmssons klassiker. Dokumentären Snickeriet från 93. Man får bara inte undgå Sveriges genom tiderna bästa dokumentär.
Man blir snudd på tårögd.
Många intryck
En helg med många intryck. Stockholm var en mycket trevlig vistelse.
I mörkret syns inte ens globen. Inte heller skyltarna. Eller vänta, det fanns ju inga.
I Stockholm lever man för devisen kläderna gör mannen och inte tvärtom.
Det är förvånansvärt hur mycket man hinner med på ett dygn. Globen, Stadion, Kungliga slottet, TV4, Canal Plus, NK, Gamla Stan och Sergelstorg. Icke att förglömma en sightseeing i Södertäljes industriområde.
Sen något som slog mig. Man hör aldrig i radio och tv, de personer med riktigt utpräglad stockholmsdialekt. Så när det väl kommer till kritan får dom erkänna att dom faktiskt långt ifrån talar rikssvenska.
Nu i veckan skedde dessutom något märkligt. Inte direkt varje morgon man går ut och sätter sig i sin bil för att sen märka att vänsterblinkers är krossad och att det är en ganska kraftig skråma där. Under vindrutetorkarna sitter det en blöt lapp. På den stod det "hej jag gled in i din bil" följt av telefonnummer. Första tanken är förstås, hur är det möjligt? Jo, det var halt och det som aldrig inträffat, inträffar förr eller senare.
Men nu lägger vi ytterliggare en vecka åt handlingarna och blickar framåt.
Imorgon missar jag förstås inte det bästa från High Chaparall.
Klockan tio på femman.
I mörkret syns inte ens globen. Inte heller skyltarna. Eller vänta, det fanns ju inga.
I Stockholm lever man för devisen kläderna gör mannen och inte tvärtom.
Det är förvånansvärt hur mycket man hinner med på ett dygn. Globen, Stadion, Kungliga slottet, TV4, Canal Plus, NK, Gamla Stan och Sergelstorg. Icke att förglömma en sightseeing i Södertäljes industriområde.
Sen något som slog mig. Man hör aldrig i radio och tv, de personer med riktigt utpräglad stockholmsdialekt. Så när det väl kommer till kritan får dom erkänna att dom faktiskt långt ifrån talar rikssvenska.
Nu i veckan skedde dessutom något märkligt. Inte direkt varje morgon man går ut och sätter sig i sin bil för att sen märka att vänsterblinkers är krossad och att det är en ganska kraftig skråma där. Under vindrutetorkarna sitter det en blöt lapp. På den stod det "hej jag gled in i din bil" följt av telefonnummer. Första tanken är förstås, hur är det möjligt? Jo, det var halt och det som aldrig inträffat, inträffar förr eller senare.
Men nu lägger vi ytterliggare en vecka åt handlingarna och blickar framåt.
Imorgon missar jag förstås inte det bästa från High Chaparall.
Klockan tio på femman.
På fyra snabba
Nu har det blivit varmare. Snön försvinner. Det blåser och regnar. Vilken underbar årstid.
Grandiosa har tydligen haft en omröstning om vilka två nya smaker som ska kunna tillagas på fyra snabba i din mikro. Idag har jag prövat den ena. Soltorkade tomater, pesto och mozzarella. Helt klart ett plus i kanten. I brödkanten.
Samtidigt som det känns skönt att sitta inomhus i värmen när det blåser och är ruggigt ute, så skapar man någon slags degmentalitet. Ledighet och dåligt väder klaffar derakt inte. Det är väl snart dags att börja göra onödiga nödvändigheter, som det heter för den med dåligt samvete.
När mina tidigare serier börjar sina, blir det således dags att skaffa nya att följa. Så härnäst upp i rampluset är den gode Fredrik Lindström. Visst har dialekter alltid varit intressant. Fredrik passar som handen i handsken. Lite värsta språket-deja vu över det hela.
Klantig som man är missar man förstås seriestarten. Hursomhelst går det en repris på fredagkvällen. Perfekt att kolla på från hotellrummet i Stockholm.
Missa inte Dokument: Humor imorgon! Sista avsnittet och Henrik tackar för sig.
Nu ser jag fram emot snooker imorgon och vrider upp volymen till Fool's Gardens klassiker, Lemon Tree.
Grandiosa har tydligen haft en omröstning om vilka två nya smaker som ska kunna tillagas på fyra snabba i din mikro. Idag har jag prövat den ena. Soltorkade tomater, pesto och mozzarella. Helt klart ett plus i kanten. I brödkanten.
Samtidigt som det känns skönt att sitta inomhus i värmen när det blåser och är ruggigt ute, så skapar man någon slags degmentalitet. Ledighet och dåligt väder klaffar derakt inte. Det är väl snart dags att börja göra onödiga nödvändigheter, som det heter för den med dåligt samvete.
När mina tidigare serier börjar sina, blir det således dags att skaffa nya att följa. Så härnäst upp i rampluset är den gode Fredrik Lindström. Visst har dialekter alltid varit intressant. Fredrik passar som handen i handsken. Lite värsta språket-deja vu över det hela.
Klantig som man är missar man förstås seriestarten. Hursomhelst går det en repris på fredagkvällen. Perfekt att kolla på från hotellrummet i Stockholm.
Missa inte Dokument: Humor imorgon! Sista avsnittet och Henrik tackar för sig.
Nu ser jag fram emot snooker imorgon och vrider upp volymen till Fool's Gardens klassiker, Lemon Tree.
Mannen, myten, vrålet
Man tänker inte på det, men ju äldre man blir desto mindre får man vissa saker gratis. Jag tänker på det närmaste, entréavgiften på badhuset inklusive lite motionssim. Förr skedde det hela utan egentlig baktanke, det var någon som viftade med armen och talade om vad man skulle göra. Man förstod inte så mycket, men roligt det var det. Nu förstår man vad det hela handlade om. Det handlade inte om trettio längder, det handlade om att röra på sig. För visst fan är det skönt. Det kan ingen säga emot.
McEwans är en underlig restaurang. På dagen står den alldeles ödslig och tom. Man skulle kunna säga att byggnaden lever ett fascinerande dubbelliv. Inte det faktum att den är tom på dagen och fylld med människor på natten. Det är väl knappast ett ovanligt fenomen. Däremot vet den inte vilket ben den ska stå på, likt en berusad fjortis klockan tolv. Eller kanske mer sansat likt en fetlagd affärsman klockan fyra.
Parkeringsplatser verkar vara synonymt med smultronställen. Man återvänder till sina favoriter. Inga onödiga utlägg eller ödesdigra äventyr. Man får en plats och det kostar några kronor i timmen.
På fredag bär det av mot Stockholm. Där ska jag tala med ledande folk på MTV Mastiff. Det hela känns mycket inspirerande och nyskapande.
David Sklansky, kanske inte är det enorma mattesnillet han framställs vara. Han räknade faktiskt fel några gånger.
Tack Filip och Fredrik för ännu en säsong av hundra höjdare!! Man förvånas varje gång över deras pricksäkerhet i utvalda klipp. Det bästa exemplet på detta är väl vår legendar Göran Ågren.
Mannen, myten, vrålet.
McEwans är en underlig restaurang. På dagen står den alldeles ödslig och tom. Man skulle kunna säga att byggnaden lever ett fascinerande dubbelliv. Inte det faktum att den är tom på dagen och fylld med människor på natten. Det är väl knappast ett ovanligt fenomen. Däremot vet den inte vilket ben den ska stå på, likt en berusad fjortis klockan tolv. Eller kanske mer sansat likt en fetlagd affärsman klockan fyra.
Parkeringsplatser verkar vara synonymt med smultronställen. Man återvänder till sina favoriter. Inga onödiga utlägg eller ödesdigra äventyr. Man får en plats och det kostar några kronor i timmen.
På fredag bär det av mot Stockholm. Där ska jag tala med ledande folk på MTV Mastiff. Det hela känns mycket inspirerande och nyskapande.
David Sklansky, kanske inte är det enorma mattesnillet han framställs vara. Han räknade faktiskt fel några gånger.
Tack Filip och Fredrik för ännu en säsong av hundra höjdare!! Man förvånas varje gång över deras pricksäkerhet i utvalda klipp. Det bästa exemplet på detta är väl vår legendar Göran Ågren.
Mannen, myten, vrålet.
Känslosamt, men på rätt nivå
En bröllopsfest senare och år 2006 har fått en briljant inledning.
Vägen mellan Borås och Alingsås var också ett mycket trevligt äventyr. Man får leta bra länge för att hitta en sådan genuin svensk väg. Rallyspelens programerare hade förmodligen fått spasmer.
Nu har vi ätit vår julmat, vilat i våra soffor, vattnat våra granar och kramat om alla i släkten. Det är dags att kastas in i vardagen igen. Granen ska ut och ljusstakarna tillbaka till våra förråd. Vilket också betyder att jag kommer tillföra lite anekdoter på mer daglig basis.
Idag såg jag reprisen av Sportens årskrönika. Man förvånas varje år hur redigerarna på svt kan göra ett så fantastiskt jobb. Lyfta fram våra kommentatorers känsla för de rätta komentarerna i rätt läge. Man skriver det hela i sten. Man får återuppleva alla härliga ögonblick på nytt. Minnas tilbaka, hur man kände då och vad man gjorde. Sporten är väl ändå fantastisk. Den förenar människor som inget annat. Delar lycka och glädje men även motgångar och besvikelser. Känslosamt, men på rätt nivå.
Om någon nån gång frågar mig varför jag började spela poker. Svarar jag Shana Hiatt. Så enkelt är det.
Imorgon är det måndag och det betyder det sista avsnittet av Hundra Höjdare för den här gången. Jag kommer inte att missa det. Tro mig.
Det är ju trots allt det sista avsnittet.
Vägen mellan Borås och Alingsås var också ett mycket trevligt äventyr. Man får leta bra länge för att hitta en sådan genuin svensk väg. Rallyspelens programerare hade förmodligen fått spasmer.
Nu har vi ätit vår julmat, vilat i våra soffor, vattnat våra granar och kramat om alla i släkten. Det är dags att kastas in i vardagen igen. Granen ska ut och ljusstakarna tillbaka till våra förråd. Vilket också betyder att jag kommer tillföra lite anekdoter på mer daglig basis.
Idag såg jag reprisen av Sportens årskrönika. Man förvånas varje år hur redigerarna på svt kan göra ett så fantastiskt jobb. Lyfta fram våra kommentatorers känsla för de rätta komentarerna i rätt läge. Man skriver det hela i sten. Man får återuppleva alla härliga ögonblick på nytt. Minnas tilbaka, hur man kände då och vad man gjorde. Sporten är väl ändå fantastisk. Den förenar människor som inget annat. Delar lycka och glädje men även motgångar och besvikelser. Känslosamt, men på rätt nivå.
Om någon nån gång frågar mig varför jag började spela poker. Svarar jag Shana Hiatt. Så enkelt är det.
Imorgon är det måndag och det betyder det sista avsnittet av Hundra Höjdare för den här gången. Jag kommer inte att missa det. Tro mig.
Det är ju trots allt det sista avsnittet.
Men inte något värt att notera
De senaste dagarna har varit enormt pårullande. Om detta nu är ett speciellt fenomen. Händer ganska mycket, men inte något värt att notera.
Själva skrivfasen är på något sätt lite mer ostrukturerad nu när man inte alltid kan skriva efter sista lektionen. Dessutom har jag kommit i ofas med Hundra Höjdare, detta efter diverse spel med goda vänner.
På max har man så sakteligen börjat plocka ner juldekorationerna.
Vi får nu göra oss beredda på att snön kommer ligga kvar ett tag framöver. Detta då vi förstås bara är i början av Januari. Det hela är ändå lite småmysigt.
Så nu när vi tänkt tillbaka på allt som hänt år 2005 får vi istället blicka framåt. Vi har ett härligt år framför oss, det vill jag lova!
Nästa gång jag är tillbaka, då ska ni får lite mer vanliga anekdoter och eftermiddagsfilosofi. Helt enkelt lite mer kött på benet, som han som hade protes eller helt enkelt inte kunde språket sa.
Sov Gott!
Själva skrivfasen är på något sätt lite mer ostrukturerad nu när man inte alltid kan skriva efter sista lektionen. Dessutom har jag kommit i ofas med Hundra Höjdare, detta efter diverse spel med goda vänner.
På max har man så sakteligen börjat plocka ner juldekorationerna.
Vi får nu göra oss beredda på att snön kommer ligga kvar ett tag framöver. Detta då vi förstås bara är i början av Januari. Det hela är ändå lite småmysigt.
Så nu när vi tänkt tillbaka på allt som hänt år 2005 får vi istället blicka framåt. Vi har ett härligt år framför oss, det vill jag lova!
Nästa gång jag är tillbaka, då ska ni får lite mer vanliga anekdoter och eftermiddagsfilosofi. Helt enkelt lite mer kött på benet, som han som hade protes eller helt enkelt inte kunde språket sa.
Sov Gott!
Året vi minns
Man har på något märkligt sätt ramlat tillbaka i ett vridet tidsförhållande. Detta för att man inte nu längre är tvungen att gå upp tidigt. Ibland är det skönt, men ibland är det väldigt påtalande. Det var således skönt att gå upp riktigt tidigt denna morgon och åka iväg och jobba lite. Att lura sig själv på ett eller annat sätt. Pengar är heller aldrig fel.
Nu, mer minnen från det gångna året:
Visst minns vi värdetransportrånen, Hollywoodfilmscenerna som utspelade sig på E4:an.
Sibadirektören som blev instängd i en trälåda.
Modet 2005 skulle enligt Sofi Fahrman vara bruna stövlar och volangkjol. Det skulle vara något slags individuellt mode.
Martin Stenmarks Las Vegas som gick åt fanders. Men många som ändå hävdade att Sverige vann då Greklands sångerska var halvsvensk.
Anja Pärsson som kröntes till skiddrottning och Kajsa Bergkvists glädjeskrik efter comebacken.
Terrorattacken i Londons tunnelbanor.
Orkanen Katrina som fick hela New Orleans och Usa på fall. En chockerande hjälplöshet.
Micke Dubois vars liv fick ett tragiskt slut.
Den underbart söta Agnes som vann idol.
FC Z, det bästa gänget genom tiderna att entra dokusåpavärlden.
Pokerboomens år. Det small bara till och plötsligt satt vi alla där med våra marker och solglasögon.
År 2005:s skvaller/pseudonyheter, lämnar jag därhän. Daniel Nyhlén är så mycket bättre än mig på området.
Sudokutrenden blev riktigt stor och snart kunde man hitta ett sudoku i gemene mans korsordstidning.
Men visst minns vi förstås sexskandalen med våra tre hockeyspelare misstänkta för våldtäkt på ett hotellrum. Allt detta under det stundande Sweden Hockey Games. Det blev moralpanik i Sverige och man tog upp ämnet i debatt. Man undrade om machoidealet fanns kvar inom hockeyn. Det var dessutom trendigt att säga "nu kommer jag med klubban."
Visst minns vi George Bests begravning. En sån enorm samling människor som var på plats för att hedra denne storhet.
Allt det här och förstås mycket mycket mer är det jag kommer att tänka på när jag ser tillbaka på 2005. Ett fint år med mycket jubel men också många tragedier.
Hoppas nu 2006 blir ett vackert och glädjerikt år fyllt med framgångar och storslagna minnen!
Så avslutningsvis, vill jag bara önska er en riktigt god fortsättning!
Nu, mer minnen från det gångna året:
Visst minns vi värdetransportrånen, Hollywoodfilmscenerna som utspelade sig på E4:an.
Sibadirektören som blev instängd i en trälåda.
Modet 2005 skulle enligt Sofi Fahrman vara bruna stövlar och volangkjol. Det skulle vara något slags individuellt mode.
Martin Stenmarks Las Vegas som gick åt fanders. Men många som ändå hävdade att Sverige vann då Greklands sångerska var halvsvensk.
Anja Pärsson som kröntes till skiddrottning och Kajsa Bergkvists glädjeskrik efter comebacken.
Terrorattacken i Londons tunnelbanor.
Orkanen Katrina som fick hela New Orleans och Usa på fall. En chockerande hjälplöshet.
Micke Dubois vars liv fick ett tragiskt slut.
Den underbart söta Agnes som vann idol.
FC Z, det bästa gänget genom tiderna att entra dokusåpavärlden.
Pokerboomens år. Det small bara till och plötsligt satt vi alla där med våra marker och solglasögon.
År 2005:s skvaller/pseudonyheter, lämnar jag därhän. Daniel Nyhlén är så mycket bättre än mig på området.
Sudokutrenden blev riktigt stor och snart kunde man hitta ett sudoku i gemene mans korsordstidning.
Men visst minns vi förstås sexskandalen med våra tre hockeyspelare misstänkta för våldtäkt på ett hotellrum. Allt detta under det stundande Sweden Hockey Games. Det blev moralpanik i Sverige och man tog upp ämnet i debatt. Man undrade om machoidealet fanns kvar inom hockeyn. Det var dessutom trendigt att säga "nu kommer jag med klubban."
Visst minns vi George Bests begravning. En sån enorm samling människor som var på plats för att hedra denne storhet.
Allt det här och förstås mycket mycket mer är det jag kommer att tänka på när jag ser tillbaka på 2005. Ett fint år med mycket jubel men också många tragedier.
Hoppas nu 2006 blir ett vackert och glädjerikt år fyllt med framgångar och storslagna minnen!
Så avslutningsvis, vill jag bara önska er en riktigt god fortsättning!
Året som passerade
Den förste januari år 2006. Det låter lite futuristiskt i mina öron. Men det är ju precis som vanligt. Backhoppning i Garmisch och nyårskonserten från Wien. Lite ont i huvudet och en massa disk.
Året som passerade var ett härligt år med många nya vänner och härliga resor. Det som ändå står ut över allt annat är resan till USA. En resa helt omöjlig att bräcka vad det gäller upplevelser och skratt.
Sverige kvalar till Vm och alla minns vi Zlatans fullträff i Ungern.
Elfsborg var hetare än någonsin, med Anders Svensson och Mathias Svensson som hemvändare. Rubrikerna gick inte att räkna.
Alla minns vi den fruktansvärda orkanen som svepte in genom landet i januari. Skrämmande men samtidigt fascinerande.
Paul Hunter diagnoseras för cancer. Spelar vidare som en sann hjälte.
Derrick Plourde, en av världens mest talangfulla rocktrummisar tog livet av sig. Ingen visste varför.
Imorgon är jag tillbaka med mycket mer minnen från det gångna året! Saker vi sent glömmer!
Då lite mer regisserat, lite mer humor.
Hoppas på en god start på ert nya år!
Året som passerade var ett härligt år med många nya vänner och härliga resor. Det som ändå står ut över allt annat är resan till USA. En resa helt omöjlig att bräcka vad det gäller upplevelser och skratt.
Sverige kvalar till Vm och alla minns vi Zlatans fullträff i Ungern.
Elfsborg var hetare än någonsin, med Anders Svensson och Mathias Svensson som hemvändare. Rubrikerna gick inte att räkna.
Alla minns vi den fruktansvärda orkanen som svepte in genom landet i januari. Skrämmande men samtidigt fascinerande.
Paul Hunter diagnoseras för cancer. Spelar vidare som en sann hjälte.
Derrick Plourde, en av världens mest talangfulla rocktrummisar tog livet av sig. Ingen visste varför.
Imorgon är jag tillbaka med mycket mer minnen från det gångna året! Saker vi sent glömmer!
Då lite mer regisserat, lite mer humor.
Hoppas på en god start på ert nya år!