Tracy Chapmans bedårande toner
För en vecka sedan var det något befängt att säga att sommaren är här, det hela bör nu revideras en smula. För tänk, när hade ni senast tjugo grader i slutet av mars. Nej det är inget aprilskämt. Vad som däremot får räknas som ett, är senaste trenden av vårmode. Canadian Goose. Det hela bör endast betraktas som en stor missräkning vad gällande väderleken. Konservativt och varmt.
Så här i påsktider är det alltid trevligt att skänka en tanke åt alla vänner och vad dom gör. Det hela väcker ett stort leende inombords.
I detta nu, mindre än fyra dagar till Allsvensk premiär. Härligt. Minst sagt.
* * *
Så sitter man på bussen igen, precis som så många gånger förr leder det hela till än den ena än den andra fascinationen. En yngre tjej sitter i sätet framför och har på högra handen skrivit med bläck: "blogga." En första tanke är förstås hur oändligt mycket sämre hennes blogg måste vara. Efter att egot fått sitt, utvecklas det hela ändå till en annan form av ifrågasättning. Nämligen den om hur genuin hon kan vara. För i ärlighetens namn, vem skriver upp "blogga" på sin hand ? Man skriver ju när materialet finns, inte tvärtom. Hon måste ju konstruera något, inte leva igenom det och så vidare. För hur kan man glömma av att blogga? Är inte det per definition att inget väsentligt har hänt? Nu behöver man ju inte skriva om aktualiteter, men då befinner man sig i fel forum.
Föreläsningsrytmen har efter påsken sakta men säkert cementerats. Ett till fyra. Är tiden som gäller. Stereotypt och alldeles för sent. För visst fastnar man i någonslags onödig väntan alternativt sover för länge. Förmiddagen försvinner och kvällen blir sen. Men man ska väl inte klaga.
Vill man egentligen plocka fram boken "Vår Ekonomi" på bussen? Samtidigt som man gör det så målar man upp en fullständigt falsk identitet. Jag är inte det minsta intresserad. Dessvärre ser min stolsgranne på och inleder konversation. Mannen ifråga är klädd i vit skjorta och i den bruna portföljen har han den senaste aktieprognosen. Jag förklarar att jag ska bli journalist. Dödar konversationen. Han somnar.
Dagen efter utspelas ytterliggare något märkligt på bussen. Enda lediga sitsen är jämte en gammal klasskamrat som man aldrig pratade med. Enter kallprat. Eller var det mer värt att gömma sig på golvet nånstans? Man får väl göra sitt bästa ändå. Aningen klumpigt häver jag ur mig följande fras. "När var det egentligen, vi slutade? 2004 va? Tänk vad tiden går." (Förövrigt som taget ur skolboken på floskler och kallprat.) Hon svarade med en konstig blick att hon inte tittar tillbaka vad hon gjort utan istället ser frammåt. Oj, tänkte jag, samtidigt som jag snabbt insåg att jag hade pratat mer med henne nu än på de tre åren som vi trots allt hade gått i samma klass. Det hela avslutades med någon kommentar angående vädret. Inte heller helt otippat.
" Jag var i Zambia i fyra år, det var på den goda tiden, 84 till 87."
- Per-Åke Andersson, ekonom och föreläsare på Göteborgs universitet.
Sen lite lobbying. Men Fredrik och Filip gör det igen. Alltid lika hysteriskt roligt. Man kombinerar glimten i ögat med ett varmt hjärta, en kombination som man inte kan ta fel på. Superlativer i all oändlighet. Missa inte. Måndagar fem i tio på kanal 5.
På Nils Ericsson terminalen i Göteborg kan man gå på toalett för en femma eller helt enkelt välja att inte betala något och då få en lite skabbigare tillvaro. När man är i Sverige förefaller valet enkelt. Man har bråttom och fem kronor är en förmögenhet. Är man istället utomlands, blir det hela omvänt. Det blir istället exotiskt och spännande att äntra en pissoar. 1 euro, javisst varför inte? Och tänk, vad rent det var! Och hur gott tvålen luktade!
På en spårvagn kunde följande reklamskylt beskådas: "Bo bra. Välkommen till Alingsås." Vår definition av att bo bra, gick isär, precis där.
I detta nu avgjorde Modo i sudden death. Nu 3-2 i matcher. Spännande, minst sagt.
Dags att luta sig tillbaka till Tracy Chapmans bedårande toner.
Förresten, ta det lugnt imorgon. Det är trots allt fredagen den trettonde.
Äsch, den är ju precis som alla andra dagar.