Tre månader senare
Det har blivit kallt. Ett utdrag ur en gammal oruplåt som ingen hörde måhända. Faktum är att det faktiskt har blivit kallt. Sen regnar det dagen därpå ackompanjerat till ett antal plusgrader och plötsligt har tesen förvandlats till en antites i sig självt och blivit ganska, för att inte säga helt ointressant.
Vad som driver mig just nu är den intellektuella smartness som präglar mina dagar och oändliga resmål. För visst är man en högtravande egoist i många sammanhang. Tänket har aldrig varit mer påfallande.
Välkommen rakt in akademikerspråkets utmanande värld. Bortblåst var den smått dumförklarande enkelheten och ersatt av transempiriska kontextualiseringar, analytisk dualism och en och annan emergerande struktur.
"1776 gav Adam Smith ut klassikernas klassiker, nämligen Wealth of Nations. Det är en klassiker i den bemärkelsen att alla talar om den, men ingen har läst den." - Gunnar Falkemark.
Humorn försvinner aldrig. Vad som dock försvinner här är den kontext i vilket detta tal iscensattes. Utfört med briljans av Sveriges bäste lektor. Tänk er en undervisningsform som är provokativ, snabb, strukturerad och oändligt rolig. Ja, då har ni Gunnar Falkemark i ett nötskal. Merparten humor försvinner dock här och ja, det hela gör sig ganska dåligt i skrift.
Den ena hinten efter den andra. Vad som hänt under dessa tre månader är förstås oändligt mycket. Men vad som bör stå klart nu är att jag sen en månad tillbaka läser på Göteborgs Universitet. Men nog om mig.
Julafton, Nyårsafton, Granar, Paket. Jag skulle kunna hålla på i alla evighet. Men hänvisar istället till föregående år i bloggen för närmare beskrivningar. Ni vet, man är ledig och man följer traditioner och varje år är det andra sig likt. Vad som dock sker är att allt bleknar en smula från år till år. Men ja, det var väl precis som förut. Det som var bra är bra och det som var dåligt är dåligt, inga instanser byts ut. Eller?
Med risk för att bli sjuhelvetes torftig, ska jag försöka projicera något ni också kanske kan relatera till. Det vill säga sådant som är oundvikligt i det vardagliga livet.
Ett ganska krångligt tänk är att försöka utesluta vad andra tror och tänker om dig. Detta är i synnerhet till besvär vid samspråkande med folk man inte känner så bra alternativt människor av det motsatta könet. Varför går han fram till mig? Hur relevant är det som han tar upp? Har han ett bakomliggande motiv? Ja det är klart som fan jag har det, men det vet ju inte dom så varför ens tänka i dom banorna när man knappast behöver. Allt ska väl verka naturligt, I guess. I poker säger man ju att man ska spela spelaren och inte korten. Men vad ni än gör, applicera inte detta på så ironiskt triviala saker som livet.
Lågprisparkering: 15kr i timmen. 120kr per dygn. Jo man tackar. Bilen stod hemma föregående helg. Regionen-runtkortet nyttjades istället. Vad göra när lågprisparkeringen blivit dyrare än bensinen.
Jag vill egentligen inte föra en monolog här även om det lätt ämnar bli så. 1. För att ingen läser. 2. För att de få som läser inte orkar skriva en kommentar. Vad är adekvat och vad är inte? Bröta in, interferera. Jag är tacksam för det lilla.
Inget går upp emot ett välspelat parti snooker. Så jag ligger nu i hårdträning med sex timmar i veckan.
Det var förresten en ganska udda vinter. Den bröt liksom aldrig ut. På gott och ont.
Sjukdomar är det ju dessutom få förunnat att undvika vid denna tidpunkten på året. Två veckors influensa är inget jag rekommenderar. Med den tillhörande sviktande matlusten ersatte man kylskåpet med medicinskåpet. En vardag kunde ungefär se ut så här: Alvedon/Ipren, Amoxicillin (antibiotika), Bisolvon, Esberitox. Först då kan man sätta sig in i alla som tvingas ta enormt mycket mediciner för bestående men. Jag sa till en god vän att dagen jag blir frisk ska jag be till högre makter varje morgon jag vaknar och får vara frisk. Sen tar man det liksom förgivet och glömmer det lika fort. Korkat.
Precis som i höstas träffar man enormt stora mängder nya människor, och allt är väl precis som förut bortsett en punkt. Den intellektuella nivån har höjts en aning. Vilket ju förstås är trevligt. Man lär sig något nytt varje dag. En cliché, jag vet.
Det har ju förstås hänt så mycket att man knappt vet var man ska börja och var man ska sluta. Tiden är knapp etc. Jag följer upp allt detta tramset imorgon med en något mer saklig del om människor och deras enormt roligan handlande i vissa situationer men även vad som hänt i föregående helg. Men också lite nyheter, lite sport, lite allmänna funderingar, lite misslyckade radiosändningar och lite improvisation á la Peter Apelgren..
Missa nu inte Welsh Open i Eurosport.
Avslutningsvis tar jag en kopp kaffe och avnjuter mästerverket Off he goes med Pearl Jam.
På återhörande.