En månads utdrag
"Det VAR förresten en ganska udda vinter. Den bröt liksom aldrig ut. På gott och ont." Vad händer? Jo, det blir förstås kaos. Radion och trafikinformationen går varm likt ett välsmort våffeljärn. Tåg och bussar blir försenade och folk stressar sönder i den vanliga morgonlunken som för de flest innefattar nån form av transport.
Vad är sedan helt uppåt väggarna fel med att svara: Va? eller Vad sa du? Är dett något helt förlegat som dagens generation helt valt bort? Jag säger bara det, jag slår ihjäl näste som väljer att slänga sig med ordet "ha?" om det nu ens får kallats ett ord. Jag ber er sluta. Nu.
Har lite spioneriartat valt att avlyssna tre tjejer som allt som oftast har livliga diskussioner om olika delar i den mänskliga anatomins labyrint. Det gäller alltså att komma ihåg var något satt och dessutom vad det hette på latin vilket ter sig föga svårt och då förstås roligt att lyssna till. Studietekniken skiljer sig något ofattbart. Man har å ena sidan den ambitöse och orolige. Man skulle kalla henne för tvivlaren. Som ovisst frågar en massa, som den lite mera laidback av de tre tvingas ta ställning till. Redan här skär det sig. Laidback och att ta livet som det kommer kontra planering i minsta detalj och att inte lämna något åt slumpen. Det roligaste är ändå när någon börjar förklara ett sammanhang, ett skeende och hur saker och ting är relaterade till varandra. Trots att två av dem nickar instämmande att det ju precis är sådär. Då hävdar tvivlaren allt som oftast att: "var det inte precis tvärtom?" Ett solklart mönster. Varför denna yttring? Jo, inte för att det är tvärtom. De två tjejerna har förstås rätt. Det är istället osäkerheten som lyser igenom i tvivlarens tankebanor och jag måste ju visa att jag minsann har läst på det här alternativt ge de där besserwissrarna en känga. Det hela glider sedan in i något slags pinsamt skratt om hur man kunde tänka fel. Ovetandes om sanningen var det hela "mothugget" mycket planerat och inte det minsta av ren slump.
Och vart tappade ni bort mig? Välkommen in i hjärnan tillhörandes en resenär som hade en timme att slå ihjäl. Generaliseringar, teorier och erfarenheter. För visst fanns sådana personlighetsdrag även i din klass.
Anja Pärson är ju minst sagt en sköning, en jävel på skidor också. Fem medaljer i Åre är ju "ganska" bra.
Vad nu? Ovanstående utspelades ju för länge sedan, säger ni. Ni har rätt, förstås. Publiceringsfel och dylikt har jag till mitt försvar. Man kommer hem sent och är alldels för trött efter nån timmes buss alternativt tågåkande. Så vad vi skrattade åt för tre veckor sedan just den där helgen blir nu tämligen svårt att erinra. Hur som haver hade det att göra med Sveriges Radio, och enorm trötthet, viket oftast renderar i ett totalt fiasko, en sorts lyteskomik.
Sen går det ytterliggare en vecka och vad är det som händer?! Man skulle lite lätt överdrivet kunna säga att sommaren är här. För det har ju verkligen gått och blivit helt fantastiskt. Solen skiner och människorna blir glada. Sen att grundtemperaturen lämnar hel del att önska lämnar vi därhän. Vad som däremot är uppiggande att se är alla människors positiva agerande i bekymmersamma situationer, såsom att busskortet har slutat gälla och då gladeligen inse sitt misstag och skina upp och nästan kasta pengarna på chauffören ifråga. En grå vintermorgon är minen inte lika munter, det kan jag skriva under på. Detta avspeglas genom följande tänk: Replikskiftet skulle kunna vara i stil med: "Kan jag inte åka längre på detta nu?"säger den frågande passageraren "Nej,tyvärr det är nytt, att det inte gäller där, du får betala sista vägen." säger busschauffören och skruvar lite på sig. "Det är fan min otursdag idag." Beroende av bussen? Någonsin tänkt på att skaffa ett körkort? En härlig vårdag utspelas som sagt inte ovan nämnda scenario.
Vad som förstås också är kul att se, är hur olika människor anammar årstidskiften. Börjar man redan äta glass? Går man fortfarande klädd i vinterjacka? Hur tolkas egentligen vädrets makter?
När man sitter på Centralstationen i Göteborg kommer det fram en man i åldern alltifrån 40 till 60 och frågar om man kan hjälpa med två till tre kronor. Vad som ter sig intressant ur ett analysperspektiv här är ju mannens val av utfrågningsoffer. Vi sitter tre på bänken där. En affärsman, jag och en äldre man som stödjer sig på kryckor. Finns det något underliggande i att yngre människor är mer givmilda i sådana situationer, att affärsmän har så gott om pengar att dom inte ens kan avvara två kronor och att utfrågaren blir maktlös om han vänder sig till en äldre människa. Jag fann det hela lite smålustigt. Men visst hade jag tre kronor till övers. Plånboken var ändå fylld av en dröse mynt. Affärsmannen till höger blegade intensivt.
På tal om Sveriges Radio. Om ni känner ett sorts behov av att få skratta är Sveriges radios grodoravdelning det bästa på mycket länge. Ett väl utfört garv är häpnadsväckande medryckande. SR bjuder på ett pärlband av sådana. Enjoy!
Nu kan man inte längre beställa en "vanlig kaffe." För någon i den yngre genrationen är inte problematiken speciellt stor utan istället är det valmöjligheterna som lockar. Men när kaffedrickaren med rutin frågar om han/hon kan få avsmaka en kaffe förvinner trivseln i hans/hennes ansikte när en snäsig följdfråga kastas ut angående vad för sorts kaffe som ämnar drickas. Kaffe. Just det, kaffe.
Missa heller inte Hundra höjdare! Som vanligt går det underbara programmet på Måndagar i kanal 5 på tiden 21. 55.
Jag tar en promenad i det fantastiska vädret och åtnjuter klassikern Acoustic med Tony Sly och Joey Cape.
Gå ut med er nu!
Vi hörs inom en snar framtid.