It's that time of the year again
Tillbaka till en schemalagd värld. Början på något nytt men ändå inte. Det är ganska lustigt det där, man får någon konstig känsla av att man upplevt allt det här för precis ett år sedan. Ja det är ju precis så. Men man erinrar ett och annat som var vardag förut, men som runnit av i tänket den senaste tiden. Saker som då var påfallande självklara. Nu inser man vad man lagt åt sidan, och vad man bör ta upp igen.
Det kändes redan, när man svängde upp på den gamla parkeringsplatsen. Någon sorts nygammal hatkärlek. En trevlig vänskap, man inte blir av med, men samtidigt ser fram emot, som ett litet barn på julafton.
Från och med nu, fyra månaders bloggande, ett intensivt tjat om väder och vind. Hur mycket kallare det kommer bli och en mängd andra återupprepningar om än befogade sådana. Lite jämförelser á la hur mycket bättre det var på sommaren och hur mycket sämre det är nu. Depressioner och mörka tunnlar med svåra passager. You know the drill.
Nåja, man ska inte måla fan på väggen.
Humor och dråpliga inslag existerar även dom. Det kommer bli en och annan tabbe denna höst, lita på mig. Vi människor är ju som bekant ett oerhört roligt släkte. Naturligtvis blir det en mängd bulletiner med tillhörande kommentarer om vad som var bra och vad som var dåligt. En massa sport och andra anekdoter där till.
Så med det sagt, vad fan gjorde Sverige igår? Jag vet att det endast är och förblir en landskamp med en helt ointressant utgång av resultatet. Eller? Nåja, träningslandskamper är till för att testa material och nya spelidéer något de ska ha kred för att man gör. Kontentan? Jo nu vet vi om att vi aldrig någonsin kan ha en backlinje innehållandes Petter Hansson. Så får det inte se ut på en fotbollsplan. Tack vare ett helt ihåligt och slarvigt försvarsspel kom aldrig vårt 4-4-1-1 till sin rätt. Sen kan man ju ifrågasätta om det är så bra att spela med en mängd nya spelare och ett nytt spelsystem mot Europas för tillfället bäst spelande lag. Tyskarna har väl injutit att vi Svenskar, vi är bara en promenad i parken. Uppfattningen kan ju knappast ha förandrats nu.
Mycket annat har vi kunnat följa och avnjuta vad det gäller tävlingar och mästerskap de senaste veckorna. EM i friidrott gick ju som bekant av stapeln i Göteborg. Ett härligt mästerskap som bevisar att vi är en av europas storheter på området. Sen att folk ertappas med kokain och sen är så dumma att man tror sig komma undan med det vid ett sånt här tillfälle, det är för mig helt vanvettigt. Ett tragiskt kapitel inom svensk idrott vi helst glömmer. I och med dessa nyheter framstår ju Jimmy Nordin som en skön lirare, som bara "skulle köra ett partaj." Vilket i jämförelse ter sig ganska oförargligt. För visst alla kan vi ta guld, som sloganen påpekar. Kanske rent av dags att införskaffa Jimmy Nordins sköna julsånger!
Poker VM avslutades ju i förra veckan om jag inte missminner mig. Vinnaren, en otroligt ödmjuk Amerikan med namnet Jamie Gold. Appropå att ta guld. Han vann den smått otroliga prissumman på tolv miljoner dollar. Efter att ha kämpat flera dagar på Rio i Las Vegas. Grattis till våra svenskar som gjorde mycket bra ifrån sig. Erik Friberg slutade åtta och Varbergaren William Thorsson på en trettonde plats. En klapp på axeln får ju dessutom min vän Magnus Carlén som spelat mycket bra. Grattis återigen!
Snookersäsongen är ju också igång, lika härligt varje gång. Vem vinner Northern Ireland Trophy, tro?
Nästa veckas big thing är givetvis om Elfsborg ska skörda ytterligare en trepoängare på arenan eller inte. HBK står för motståndet. Vi väntar med förhoppning.
Till helgen börjar Premier League med alla dess innebörder och frågeställningar. Kommer Chelsea vinna igen? Kommer Shevschenko att briljera i sin nya klubb? Anpassar sig Isaksson till city? Vilka klubbar gjorde de smartaste värvningarna? Kommer Pelle Blohm kunna ersätta "Rit-ola" i canalplus-studion? "Den som lever får se." (Eller helt enkelt har canalplus paketet*)
Peter Apelgren är Sveriges bäste improvisatör alla kategorier. Vill ni få det bekräftat, ta då en titt på den gamla serien Parasit Tv. Det hela är mycket svårslaget.
Denna veckan har patiens nåt nya höjder. Undertecknads dator har kastat in handduken och i väntan på den nya, har livet varit en smula odramatiskt.
Nej, nu har det blivit dags att koka ett nystan nudlar och tillsätta ett stycke kött. Detta till tonerna av Takidas känslosamma "Reason to cry."
Trevlig läsning.
* Visst minns vi den hårt kritiserade smygreklamen i filmen "Dykaren" med Peter Stormare. Jag ber om ursäkt om det i läsarens ögon ter sig slående likt.