"What if god was one of us"
Ibland kan man känna ett slags välbefinnande, det blir som ett rus, ett glatt sådant. Att skjutsa en god vän hem kan alltså vara det lilla som behövs för att ge utlopp för en sådan känsla. Vilket underbart sätt att inleda en ny vecka på.
På med Rix FM under det som ska kallas för matlagning. Ut strömmar tonerna till Richard Marxs "Right here waiting." Samtidigt också en mängd bilder från en svunnen tid. Ni minns det säkert lika bra som jag. Alla grabbar som inte dansade. Alla popcorn på golvet. På nått sätt försökte man kastas in i en vuxenvärld. Alldeles för tidigt. Ni vet ju hur det slutade. Sen fanns förstås undantagen, som fick en tryckare, och ja då var det till just den låten. Vackert och nostalgiskt.
Sen dröjer det inte länge förrän man kastas rakt in i livet. 10 år senare.
En gammal granne ringde och berättade att mitt barndomshus "läckte vatten ut på gården." Klick. Att man alltid tror det värsta. Vad fan har hänt?! I något slags jag-vet-inte-att-jag-existerar tillstånd ger jag mig iväg ut på nya äventyr. Några telefonsamtal och inspektioner senare kunde man slappna av. Här tar dom kunniga över. Det var inte så farligt. Granen på den mossiga tomten skulle grävas upp. Den har stått där enda sen barnsben. Jag har skyddat mig i motgångar och skrattat i framgångar bakom den. Nu ska den bort. Allt kan väl inte vara för evigt. Nya tider ersätter dom gamla, så fungerar livet.
Paranötterna tog precis slut. De ersätts för stunden av pepparkaksdeg. En gammal favorit.
På med Rix FM under det som ska kallas för matlagning. Ut strömmar tonerna till Richard Marxs "Right here waiting." Samtidigt också en mängd bilder från en svunnen tid. Ni minns det säkert lika bra som jag. Alla grabbar som inte dansade. Alla popcorn på golvet. På nått sätt försökte man kastas in i en vuxenvärld. Alldeles för tidigt. Ni vet ju hur det slutade. Sen fanns förstås undantagen, som fick en tryckare, och ja då var det till just den låten. Vackert och nostalgiskt.
Sen dröjer det inte länge förrän man kastas rakt in i livet. 10 år senare.
En gammal granne ringde och berättade att mitt barndomshus "läckte vatten ut på gården." Klick. Att man alltid tror det värsta. Vad fan har hänt?! I något slags jag-vet-inte-att-jag-existerar tillstånd ger jag mig iväg ut på nya äventyr. Några telefonsamtal och inspektioner senare kunde man slappna av. Här tar dom kunniga över. Det var inte så farligt. Granen på den mossiga tomten skulle grävas upp. Den har stått där enda sen barnsben. Jag har skyddat mig i motgångar och skrattat i framgångar bakom den. Nu ska den bort. Allt kan väl inte vara för evigt. Nya tider ersätter dom gamla, så fungerar livet.
Paranötterna tog precis slut. De ersätts för stunden av pepparkaksdeg. En gammal favorit.
Ikväll ser jag förstås på "Hundra Höjdare". Anledningen är ganska glasklar. Man missar ogärna sina stora idoler. Filip Hammar & Fredrik Wikingsson! Kör hårt! Så hälsar jag på er i Stockholm inom en snar framtid.
Nu kastar jag in handduken och lyssnar till "What if god was one of us."
Nu kastar jag in handduken och lyssnar till "What if god was one of us."
Kommentarer
Trackback