Ett glas ramlösa
Något som ter sig ganska intressant är hur olika personer fattar tycke för olika yrken och hur olika människor intresserar sig för olika branscher. Själv gillar jag att uttrycka mig och bolla med ord. Således finns det bara ett yrke på kartan. Killen jag nu referar till skulle förklara för läraren om en psykologisk försvarsmekanism som han varit med om. Han berättade om en händelse när hans kompis hade fått reda på att en närstående vän hade dött. Kompisen tog ett järnrör och utövade enligt Freud något även kallat förskjutning, detta för att råda bot på sina stundande känslor. "Han slog med röret på mina skrotbilar." Allt svishar förbi i sin hast, men att personen som berättade det här skulle bli polis klarnade allt mer. Summa summarum, en viss personlighet med en viss typ av kamrater och ett visst förhållningsätt. Allt det här är förstås enorma generaliseringar, men alltid roar det någon.
"Min röst påverkar"
- En av alla valkampanjer.
"Dina bröst påverkar"
- Kampanjtrött elev i trappuppgången.
Jan Fredriksson är Sveriges bästa lärare. Han lyckas på ett otroligt skickligt sätt kombinera pedagogik med att samtidigt vara enormt informativ. Många inom yrket förklarar att så här är det. Men slutar där. Jan däremot, förespråkar en humoristisk approach. Smaka bara på ordvalet: "En human avrättning." följt av kommentaren att det på ett eller annat sätt ter sig omöjligt att sätta dessa två ord efter varandra i en fungerande mening.
Igår såg man första delen av "Hundra Höjdare" säsong fyra. Det hela är hur bra som helst. Förmodligen det bästa Filip Hammar och Fredrik Wikingsson någonsin har gjort. Återigen otroligt skickliga på att hitta vardagens guldklimpar i form utav idogt analyserande i kombination av att man träffar människor man på ett eller annat sätt lär sig att älska. Och visst är det så att man efter en ålder av trettio måste kunna backa fort. Helt klart en otroligt humoristisk men samtidigt undergrävd machomentalitet. Missa nu inte del två på Måndag!
Sverige förlorade basketlandskampen mot Polen med 75-81. En spännande och livlig tillställning. Nu återgår jag till raka motsatsen, nämligen den lugna veckan.
Äter en kycklingsallad.
Dricker ett glas ramlösa.
Lutar mig tillbaka, i full harmoni, till tonerna av "It's been hurting all the way with you Joanna."
Vad har vi gjort för något ont?
Vill man ägna sig åt att slåss med andra idioter kan man väl gladeligen få göra det, men dra fan inte in fotbollen i det här! De förstår inte vad de ruinerar. Stackars barnfamiljer som fick lämna, det som skulle bli kvällens upplevelse, hals över huvud med tårarna rinnandes längs med kinderna. Det här är totalt förkastligt, det ska inte få finnas. Över huvud taget. Vad som är ren och skär ironi är att förespråkarna av våld, det vill säga förövarna, säger sig förstå sig på den sanna svenska fotbollskulturen. Vad gäller fotbollskultur har dom dock mycket kvar att lära. Vad gäller anständigt beteende likaså.
Någonstans förstår dom nog att deras verksamhet är ohållbar. För precis som du, så kan inte jag förklara hur deras gästbok, faktiskt fungerar som ett låst forum. Propaganda. Finns det inga andra åsikter? Nej, det är bara det att dom saknar lösenordet. Det lösenord som krävs för att man ska kunna yttra sig.
Skämtsamt brukar man i väst kalla Stockholm för Sveriges rövhål. Den 28:e Augusti 2006 är skämtet så nära en realitet det någonsin varit.
Skänker en tanke åt samtliga drabbade. Vad har vi gjort för något ont?
Varför allt detta ständiga hat?
Till ingen nytta.
Regnet fick ett annat ansikte
Så vad har egentligen hänt sen sist?
Bortsett från att man nu slipper ringa diverse hittegodscentraler, spärra sina kort och leva i ovisshet om en borttappad gammal kärlek, så lyckades Elfsborg hålla ut tills 83:e minuten. Då kvitterade Göteborg. Förmodligen rättvist.
Helgen som gick var en helg där regnet fick ett annat ansikte. Det har vräkt ner ofantliga mängder vatten. När man kör om i vänsterfilen på motorvägen i sjuttio, ja då går det inte fort. Men det är väl bra att man har respekt för vädret och dess makt.
Första veckan pinnade annars på i en inlärningsfas, i hur hösten kommer se ut på en mer regelbunden basis framöver. Trevliga människor, bra tider, härliga klantar och så vidare. Vaktmästaren som valt att inte dra upp gylfen är ett stående exempel.
Missade dessvärre premiären utav "Hundra höjdare!" Får väl tillskansa sig utav reprisen så snart det bara går. Det handlar denna gången om udda människor, vilket förstås är nyskapande och oerhört intressant. Nästa måndag är gurkburken på, det vill jag lova. Wikingsson & Hammar, rent av genier.
Hur man rentav kan jämföra en lektion i geografi med stand up comedy är för mig helt obefintligt. Inte för en medelålderskvinna med ett för stort behov av att synas och höras, förmodligen också i kombination med en enormt dålig humor. Något som förmodligen inte är den bästa av kombinationer. Garvet utbröt redan när det förklarades att Madagaskar är större än Sverige och att kartprojektionen var missvisande. Ett garv som ekade.
"Dödssjuk i öknen eller Gustav Fridolin."
Välj själv.
Nu på Torsdag är det dags för EM-kval i basket, Sverige möte Polen här i Borås. Ett trevligt inslag mitt i en liten ensam vecka med ett förmodligen mycket passande väder där till.
Nu är klockan för mycket och det är dags att släcka ner.
Det är ju trots allt en dag imorgon.
Kärt barn har många namn
Kärt barn har många namn. Fråga bara Henrik Larsson som gick från "boxar-henke" till "08-dödare." Detta under loppet av tre dagar. I Borås är han numera förlåten.
Idag fick vi uppleva en underbar sensommardag där solen tittade fram och således gav oss en perfekt utomhustemperatur. Att bara kunna vara utomhus, sån total lycka, sån enorm friskhetskänsla, sånt spring i benen och en sån slående flashback på dagarna från förr.
Peter Apelgren rent av världens bäste improvisatör.
Stackars Lagerbäck som utsatts för "vandalisering". Jo precis den utfördes utav Expressen, som ringde polisen före de utsatta. När man sen kollade upp med allas vår gode lasse, svarade han lite kryptiskt och menade nog egentligen att så mycket som en blomkruka hade välts omkull.
Förhoppningsvis börjar så sakteligen sevärda tv-program också rulla in över tablåerna. Nu är det slutvilat i era hamockar och slutkryssat med era sudokun. Back to work. Helt enkelt dags för lite höstunderhållning när regnet smattrar på fönsterbläcken och mörkret sakta faller.
Visst känner vi alla en mytoman. Som när det begav sig kunde briljera med än det ena än det andra. Man får lära sig att ta saker och ting med en nypa salt. Som förövrigt är något av ett visdomsord i våra liv.
Nu har det blivit dags att surfa vidare i en värld full av nyheter. Detta ackompanjerat av Van Halens klassiker Jump.
Än en gång. Elfsborg är bäst i Sverige.
Otroligt.
Lite av ödets ironi
En ny vecka inleds med en ganska intetsägande Måndag, för vad mer kan man egentligen säga?
Geografi är förövrigt ett ämne som inte bara innehåller kartor, där man får stora vita papper med uppdraget att sätta ut Tallinn, Riga och Vilnius för att sen glatt kunna skina upp med vetskap om att det är förjävligt enkelt att sätta ut Tallinn, Riga och Vilnius. Nej så roligt skulle det inte bli, geografi innehöll nämligen även något annat. Många hade nog fått något om bakfoten. Lite av ödets ironi.
Det är egentligen ganska roligt dessutom, att i en klass där finns det alltid samma karaktärsdrag och samma fullkomliga spridning. Fritt främmande människor i ett stort tyst rum, alla vet hur det känns, om man vid något tillfälle varit med om en sådan situation, vilket ju alla förstås har. Man går in och letar upp en ledig stol vid ett ensamt bord. Finns det inget ensamt bord, då ter sig problematiken svår. Samma mönster år efter år, människa för människa. Stillsamt vandrar man in och önskar nog helst att ingen alls uppmärksammat ens existens. Man blir avskannad likt en ost på city. Den var snygg, den var för många hål i och så vidare. Sen smyger gruppens diverse karaktärer så sakteliga fram. Vem är den som snackar mycket och vem är den som snackar lite, vem är den snygga, vem är den fula, vem är den arbetslöse, och vem är den intelligente och så där håller det på enda tills det en vacker dag helt enkelt är för sent, för då tar det slut. Man minns idioterna och man minns vännerna, men sen tynar dom bort. Lite tragiskt, lite oundvikligt.
Men de kommer och går, så man ska väl inte misströsta.
För en annan ter sig okunnighet i datorkunskap som tämligen ofattbart. Dagens rop på hjälp, kommer från en man som jobbat inom posten i tjugofem år för att sedan helt sonika "sadla om", som han så vackert uttryckte sig, till något inom "databranschen." Nåväl, mannen ifråga trodde att skärmen även kallades för Microsoft Windows när den timide läraren gav honom en ledtråd att dess begynnelsebokstav var ett M och någonstans där slutade jag att lyssna. Och började skratta. Tyst för mig själv. Detta samtidigt som jag någonstans i drömmarnas värld skrev under pappret som berättigade avhopp.
Det är för övrigt ganska lustigt hur tänket kan ha gått i mannens hjärna. Läraren undrar vad det fjärde programmet i Officepaketet heter. Läraren har sen tidigare också hintat med att programmet börjar på O. Mannen med för dåliga kunskaper för sitt eget bästa tar alltså här tvåprocentaren på att skaffa sig ett rykte som han som visste vad den fjärde programkomponenten i Officepaketet hette kontra att återigen bli utmålad som den förhastade felsvararen, som i det här fallet är en nittioåttaprocentare. Men vad har han egentligen att förlora? Förmodligen ingenting, för i sällskapet är han bara en i mängden, så vi låter väl honom försöka ännu en gång. Svaret löd: Office.
Missa nu inte Fotbollsmåndag på fyran!
Tack för mig.
På återhörande.
En hård golfsving
Men även lite biljard och lite allmän feel-good stämning. Mycket tack vare ett gäng asiater som visade prov på hur man lever ut sina känslor vid bordet bredvid. Något de besitter goda kunskaper i ska tilläggas. Några av de mest förekommande gesterna är "yatta-hoppet" men även icke att förglömma "hajja-slaget." De utförs med briljans och en smidighet som inte är av denna värld. En halvtaskig köföring, ett intensivt vrål och en blick som förmedlar eufori alternativt jordens undergång.
En bandyboll fick avkänna sitt straff då aggressioner, angående Henrik Larssons uppercut på Jon Jönsson, skulle levas ut. En hård golfsving fick bollen att träffa i stolpen för att sedan helt plocka ner skylten.
Anders Svensson är kung!
Kina fick sin första mästare i Ding Junhui, som briljerade i Northern Ireland Trophy och sen på knaglig engelska förklarade att han var "happy" och hade "played good" för att kort efter riva ner en applåd. Han hade slagit den store Ronnie O'Sullivan vilket fick den unge talangfulle kinesens mamma att bli riktigt rörd. Härliga bilder. Nästan lite David mot Goliat, men ändå inte. Nu ser vi fram emot nästa turnering!
Var dessutom ute och sprang för att på något sätt försöka röra på sig litegrann, det blir ju lätt att man sitter still och är mer bekväm, så att säga. Ett iskallt dopp avslutade en heroisk och svettig insats. För visst fanns inte juni/juli värmen kvar. Det har blivit kallare och sommaren dör sakta ut i någonslags förvirring av regn och kyla tillsammans med värme och snålblåst.
Nu är det dock dags att runda av med lite sömn och som samtidigt får inleda en sprillans ny vecka fylld med livsglädje och kvalité. Som vilken reklamslogan som helst, helt enkelt.
Sov så gott.
It's that time of the year again
Tillbaka till en schemalagd värld. Början på något nytt men ändå inte. Det är ganska lustigt det där, man får någon konstig känsla av att man upplevt allt det här för precis ett år sedan. Ja det är ju precis så. Men man erinrar ett och annat som var vardag förut, men som runnit av i tänket den senaste tiden. Saker som då var påfallande självklara. Nu inser man vad man lagt åt sidan, och vad man bör ta upp igen.
Det kändes redan, när man svängde upp på den gamla parkeringsplatsen. Någon sorts nygammal hatkärlek. En trevlig vänskap, man inte blir av med, men samtidigt ser fram emot, som ett litet barn på julafton.
Från och med nu, fyra månaders bloggande, ett intensivt tjat om väder och vind. Hur mycket kallare det kommer bli och en mängd andra återupprepningar om än befogade sådana. Lite jämförelser á la hur mycket bättre det var på sommaren och hur mycket sämre det är nu. Depressioner och mörka tunnlar med svåra passager. You know the drill.
Nåja, man ska inte måla fan på väggen.
Humor och dråpliga inslag existerar även dom. Det kommer bli en och annan tabbe denna höst, lita på mig. Vi människor är ju som bekant ett oerhört roligt släkte. Naturligtvis blir det en mängd bulletiner med tillhörande kommentarer om vad som var bra och vad som var dåligt. En massa sport och andra anekdoter där till.
Så med det sagt, vad fan gjorde Sverige igår? Jag vet att det endast är och förblir en landskamp med en helt ointressant utgång av resultatet. Eller? Nåja, träningslandskamper är till för att testa material och nya spelidéer något de ska ha kred för att man gör. Kontentan? Jo nu vet vi om att vi aldrig någonsin kan ha en backlinje innehållandes Petter Hansson. Så får det inte se ut på en fotbollsplan. Tack vare ett helt ihåligt och slarvigt försvarsspel kom aldrig vårt 4-4-1-1 till sin rätt. Sen kan man ju ifrågasätta om det är så bra att spela med en mängd nya spelare och ett nytt spelsystem mot Europas för tillfället bäst spelande lag. Tyskarna har väl injutit att vi Svenskar, vi är bara en promenad i parken. Uppfattningen kan ju knappast ha förandrats nu.
Mycket annat har vi kunnat följa och avnjuta vad det gäller tävlingar och mästerskap de senaste veckorna. EM i friidrott gick ju som bekant av stapeln i Göteborg. Ett härligt mästerskap som bevisar att vi är en av europas storheter på området. Sen att folk ertappas med kokain och sen är så dumma att man tror sig komma undan med det vid ett sånt här tillfälle, det är för mig helt vanvettigt. Ett tragiskt kapitel inom svensk idrott vi helst glömmer. I och med dessa nyheter framstår ju Jimmy Nordin som en skön lirare, som bara "skulle köra ett partaj." Vilket i jämförelse ter sig ganska oförargligt. För visst alla kan vi ta guld, som sloganen påpekar. Kanske rent av dags att införskaffa Jimmy Nordins sköna julsånger!
Poker VM avslutades ju i förra veckan om jag inte missminner mig. Vinnaren, en otroligt ödmjuk Amerikan med namnet Jamie Gold. Appropå att ta guld. Han vann den smått otroliga prissumman på tolv miljoner dollar. Efter att ha kämpat flera dagar på Rio i Las Vegas. Grattis till våra svenskar som gjorde mycket bra ifrån sig. Erik Friberg slutade åtta och Varbergaren William Thorsson på en trettonde plats. En klapp på axeln får ju dessutom min vän Magnus Carlén som spelat mycket bra. Grattis återigen!
Snookersäsongen är ju också igång, lika härligt varje gång. Vem vinner Northern Ireland Trophy, tro?
Nästa veckas big thing är givetvis om Elfsborg ska skörda ytterligare en trepoängare på arenan eller inte. HBK står för motståndet. Vi väntar med förhoppning.
Till helgen börjar Premier League med alla dess innebörder och frågeställningar. Kommer Chelsea vinna igen? Kommer Shevschenko att briljera i sin nya klubb? Anpassar sig Isaksson till city? Vilka klubbar gjorde de smartaste värvningarna? Kommer Pelle Blohm kunna ersätta "Rit-ola" i canalplus-studion? "Den som lever får se." (Eller helt enkelt har canalplus paketet*)
Peter Apelgren är Sveriges bäste improvisatör alla kategorier. Vill ni få det bekräftat, ta då en titt på den gamla serien Parasit Tv. Det hela är mycket svårslaget.
Denna veckan har patiens nåt nya höjder. Undertecknads dator har kastat in handduken och i väntan på den nya, har livet varit en smula odramatiskt.
Nej, nu har det blivit dags att koka ett nystan nudlar och tillsätta ett stycke kött. Detta till tonerna av Takidas känslosamma "Reason to cry."
Trevlig läsning.
* Visst minns vi den hårt kritiserade smygreklamen i filmen "Dykaren" med Peter Stormare. Jag ber om ursäkt om det i läsarens ögon ter sig slående likt.
Tillbaka efter ett sommaruppehåll!
Ni som helt enkelt inte har lust att förkovra er i en ointressant skribents resmål får väl blunda, eller vänta tills det hela drar igång på fullt allvar eller på mer regelbunden basis, vilket det förmodligen gör om två veckor.
Det hela börjar omkring i slutet av maj då min goda vän Emma precis åkt tillbaka hem till Essex och en annan så sakteligen börjat planera den kommande vm-resan. Fotbolls VM! Det här skulle minsann bli åka av! Att vi sedan från en sportbar i Köpenhamn kunde beskåda ett Sverige som rent utsagt varit uddlösa i sitt anfallspel gjorde det hela bara mer intressant, om något moloket. Vi hade nämligen biljetter till matchen mot Paraguay. Det hela slutade med fest och femtiotusen glada svenskar på plats. Härliga scener att få uppleva. Många fan fests, öl, campingplatser, tunga backpacks och trötta ben senare var vi utslagna mot ett värdland som inte bara gjort processen kort med oss utan även hånat oss som ihopsäckande ikeamöbler. Inte minst, minns jag en korpulent tysk man som vände sig om och såg mitt intetsägande ansiktsuttryck och min svenska flagga, klappade mig på axeln och tillade de väl valda orden "Happy face!" Det hela utspelade sig på hamburg hauptbahnhof där vi kort efter försvann in i vårat tåg och samtidigt satte punkt för den tre veckors långa festen.
När sedan alla Tyskar visslade åt oss efter matchen förklarade vi i ren ilska att de ändå skulle åka ut mot ett välspelande Argentina. Ack så fel man kunde ha. Italien vann slutligen VM och Tyskland slutade som trea. Man är nog inte så bittra ändå. Under en månad fick man visa upp sitt rätta jag med en stabil organisation, en väl fungerande planering, ett vackert land och man kunde samtidigt stolt vifta med sina tyska fanor. Något man tidigare inte kunnat på år och dag. Dessutom spelade man trots allt en väldigt anfallsglad fotboll, oavsett man hånade oss eller inte.
Nåja, allt har ett slut. På gott och ont.
Vidare blev det en touch av den svenska idyllen, den ack så sköna svenska sommaren på kusten, där minigolf, glass och saltvatten nu fick ersätta fotbollen. (Nog för att vi naturligtvis spelade en del fotboll, men ändå.)
Sen bar det av hemmåt för att packa väskan igen, nu med destination Helsingfors. Packa väskan har denna sommaren varit något utav ett återkommande tema. Ibland mer planerat, ibland mindre. Denna gången var det väl planerat. (Bortsett att undertecknad glömde sina kostymskor och således fick emot ta roliga blickar när man lite skymfat visade upp kombinationen kavaj och gymnastikskor.) Det skulle städas, göras inköp, planeras och en och annan dag ut och springa till tonerna av kvittrande fåglar på morgonkvisten. Något som också symboliserade mitt tillstånd då. Spring i bena och fjärilar i magen.
Veckan som sedan tillbringades i Helsingfors var helt fantastisk. Den magnifika Tempelkyrkan, det vackra om än lilla Sibeliusmonumentet och den fina Olympia Stadion med sitt 72 meter höga torn som gav en fascinerande utsikt. Solen sken varje dag. Det hela toppades av en häftig daycruise till Estland och Tallinn. Den goda maten och den speciella "old city" sitter fortfarande hårt fast på näthinnan. Tallinn är ett tips till alla er som verkligen vill se något nyskapande och kunna leva billigt i en medeltidsmiljö med det senaste av high-tech runt hörnet.
Väl hemma igen blev det en klassiker med Tre Toppar-glassen i Träslövsläge. Några långgrunda badsträckor och en och annan felkörning till Träslöv. (Notera: Träslöv är inte samma sak som Träslövsläge.) Fotbollen togs upp igen och likaså minigolfen. Allt präglades av en skön laid-back stil och ett avslappnat förhållande till livet. Kortspel in på småtimmarna och en och annan skröna.
Till helgen skulle det packas igen, då för att färdas i riktning mot Malmö och Villa Hilleröd. Ett skönt vandrarhem med många tyska turister som ville visa sina färdigheter i ämnet Svenska. Något knagligt men än godkänt. Turning Torso lyste dessutom upp i kvällspromenaden en bit bort. Mycket skulle man vara med om, inte minst en påflugen AIK:are som påstod att det var synd för oss, som var trogna Elfsborgare in i själen. Nåja, vi får väl se hur allsvenskan slutar löd mina ord. Hon muttrade något om att Ishizaki var en svikare. Vi skrattade gott och drack upp den sista sommarölen.
Nu sitter jag här, hemma igen. Åtskilliga kunskaper, erfarenheter och insikter rikare.
En sån fantastisk sommar.
Förresten, sa jag att Elfsborg går som tåget? Livet är bra underbart ibland.
Jag är tillbaka i veckan, håll tillgodo!