Man ska inte ta ut segern i förskott
"Nu måste jag avlossa och så såg jag att det var ledigt i bortre så att det var bara att curla in den där."
- Stefan Ishizaki, en ren mästare.
Bollen fick en perfekt båge och satt i krysset. Dick Last var inte ens nära.
AIK förlorar mot Hammarby och Elfsborg tar över serieledningen. Det återstår nu sex omgångar. Återigen, det vankas rysare å det grövsta.
Nästa tillställning är mot Öster, jag råder defintivt folk med vetskap om hur vacker fotboll ska spelas att ta sig till Borås Arena då. Ni kommer inte bli besvikna, tro mig.
Hur man i ett rent lyckorus kan få Sören Börjesson till Sörje Börensson är mig veteligen fortfarande en olöst gåta.
Nu har vi haft fantastiskt sensommarväder en längre period. Meteorologer befarar nu det värsta. Nu är det slut på glassandet i solen. Nu ska vi tillbaka till verkligheten. Hösten. Regn, kyla och jävulskap. Nåja, alltid kan man koka sig en kopp kaffe, dra filten över kroppen och avnjuta en välregisserad film.
Otto Hjelm. Vilken underbar karaktär, helt tårdrypande. Alla känslor som utspelas i kroppen vid "jättekramen" är helt fantastiska. Rörd är bara förnamnet. Det är när man får sådana ljusglimtar i veckomörkret som man vet varför man lever! Tack Filip och Fredrik!
Annars är detta en mycket hektisk period, lite tid över till det vanliga analyserandet. Mycket stress och saker som ska hinnas med. Därav blir också bloggen lidande.
Något som också är ett fall för lidande denna veckan är min vänstra fotled. Ett skott utfört med hjälp av bredsidan fastnade mellan två hungriga ben tillhörande försvarare och åsamkade något av en för stunden osynlig stukning. I omklädningsrummet realiserades smärtan. Tänker man inte på sin hälsa när man spelar fotboll? Har man månne drag av Sexdrega/Aplareds störste fotbolls son Matte Svensson? Förmodligen. Nu har foten till 85% återgått till normal funktion. Inte som igår då det tog en kvart att halta upp för trappan.
Förresten, hur intressant är min fot egentligen? Tyngdpunkten läggs ju hyffsat fel i detta referat av en halvfärdig vecka, men det är väl som sagt ytterliggare ett bevis på att det stressas för mycket.
Mitt i all denna stress(återkommande tema?) infinner sig veckans värdefullaste vinyl(dåligt alliterationsförsök?) Förmodligen, eftersom det ju inte är någon vinyl utan en mer tidsenlig multimediapryl. En Cd-skiva. Ett album. Kalla det vad ni vill, det är hur som helst jävligt bra. Nikola Sarcevic - Roll and Flee. Nikola har nu fått nya inspirationskällor och är dessutom lite äldre. Lite som en annan. Singeln "Soul for sale" är i omlopp genom myspace.com och full längdaren dyker upp på hyllorna i slutet av Oktober. Man får helt enkelt vänta. Något man inte kan göra för länge, eller?
Mitt i ett stundande embryo av genomruttet grådaskväder får man se framåt mot godbitar som den femte November. Kan rentav Skaraborgsvägen klara av förvandlingen till Champs Elysée? Vi väntar med spänning.
Min parhäst hade här inflikat att man inte ska ta ut segern i förskott.
Fick en Lacoste t-shirt häromdagen och faktum är att tänderna till antalet var åtta trots att denna var inköpt i Thailand. Man skulle alltså i god tro kunna gå i bräschen för att det inte är någon Costa Brava-skit alternativt någon från Kiviksmarknad som varit framme.
Denna veckas dramaturgi får sitt klimax på lördag, då är det nämligen 50-års fest. Lite överdrivet, men samtidigt småkul.
På Söndag WPT och på Måndag Hundra Höjdare. Livet har kommit igång på allvar gällande inrutad schemafilosofi.
Tack och hej, retorisk frågepastej!
- Stefan Ishizaki, en ren mästare.
Bollen fick en perfekt båge och satt i krysset. Dick Last var inte ens nära.
AIK förlorar mot Hammarby och Elfsborg tar över serieledningen. Det återstår nu sex omgångar. Återigen, det vankas rysare å det grövsta.
Nästa tillställning är mot Öster, jag råder defintivt folk med vetskap om hur vacker fotboll ska spelas att ta sig till Borås Arena då. Ni kommer inte bli besvikna, tro mig.
Hur man i ett rent lyckorus kan få Sören Börjesson till Sörje Börensson är mig veteligen fortfarande en olöst gåta.
Nu har vi haft fantastiskt sensommarväder en längre period. Meteorologer befarar nu det värsta. Nu är det slut på glassandet i solen. Nu ska vi tillbaka till verkligheten. Hösten. Regn, kyla och jävulskap. Nåja, alltid kan man koka sig en kopp kaffe, dra filten över kroppen och avnjuta en välregisserad film.
Otto Hjelm. Vilken underbar karaktär, helt tårdrypande. Alla känslor som utspelas i kroppen vid "jättekramen" är helt fantastiska. Rörd är bara förnamnet. Det är när man får sådana ljusglimtar i veckomörkret som man vet varför man lever! Tack Filip och Fredrik!
Annars är detta en mycket hektisk period, lite tid över till det vanliga analyserandet. Mycket stress och saker som ska hinnas med. Därav blir också bloggen lidande.
Något som också är ett fall för lidande denna veckan är min vänstra fotled. Ett skott utfört med hjälp av bredsidan fastnade mellan två hungriga ben tillhörande försvarare och åsamkade något av en för stunden osynlig stukning. I omklädningsrummet realiserades smärtan. Tänker man inte på sin hälsa när man spelar fotboll? Har man månne drag av Sexdrega/Aplareds störste fotbolls son Matte Svensson? Förmodligen. Nu har foten till 85% återgått till normal funktion. Inte som igår då det tog en kvart att halta upp för trappan.
Förresten, hur intressant är min fot egentligen? Tyngdpunkten läggs ju hyffsat fel i detta referat av en halvfärdig vecka, men det är väl som sagt ytterliggare ett bevis på att det stressas för mycket.
Mitt i all denna stress(återkommande tema?) infinner sig veckans värdefullaste vinyl(dåligt alliterationsförsök?) Förmodligen, eftersom det ju inte är någon vinyl utan en mer tidsenlig multimediapryl. En Cd-skiva. Ett album. Kalla det vad ni vill, det är hur som helst jävligt bra. Nikola Sarcevic - Roll and Flee. Nikola har nu fått nya inspirationskällor och är dessutom lite äldre. Lite som en annan. Singeln "Soul for sale" är i omlopp genom myspace.com och full längdaren dyker upp på hyllorna i slutet av Oktober. Man får helt enkelt vänta. Något man inte kan göra för länge, eller?
Mitt i ett stundande embryo av genomruttet grådaskväder får man se framåt mot godbitar som den femte November. Kan rentav Skaraborgsvägen klara av förvandlingen till Champs Elysée? Vi väntar med spänning.
Min parhäst hade här inflikat att man inte ska ta ut segern i förskott.
Fick en Lacoste t-shirt häromdagen och faktum är att tänderna till antalet var åtta trots att denna var inköpt i Thailand. Man skulle alltså i god tro kunna gå i bräschen för att det inte är någon Costa Brava-skit alternativt någon från Kiviksmarknad som varit framme.
Denna veckas dramaturgi får sitt klimax på lördag, då är det nämligen 50-års fest. Lite överdrivet, men samtidigt småkul.
På Söndag WPT och på Måndag Hundra Höjdare. Livet har kommit igång på allvar gällande inrutad schemafilosofi.
Tack och hej, retorisk frågepastej!
Accepterade illdåd och diverse fumligheter
Möts man av orden "Vilken snögg pöse!" när man vandrar in på sportbaren Score i Göteborg hållandes i handen en Elfsborgspåse, ja då känner man sig nästan som hemma.
Hela veckan har annars präglats av ett odödligt sommarväder. När hade ni senast 27 grader i mitten på september? Det hela är förstås oerhört skönt. Skeptiker klagar på att man tar på sig en tröja och/eller en jacka för mycket. Visst på morgonen har det varit kyligt, men va fanken varför klaga på väderdiffar, eftermiddagsvädret är ju helt fantastiskt.
Om man adderar Sveriges topplista i sköna gubbar genom tiderna beståendes av Christer Glenning och Bertil Svensson. Då får man onekligen Sven Lindahl tydligt utkristalliserad. Där han sitter på sitt stenschakt med hackan i högsta hugg. Väldigt mycket 1988. Väldigt mycket "gör inte så här, men jag gör det ändå". Det vill säga accepterade illdåd och diverse fumligheter, vilket i slutändan naturligtvis blir hysteriskt roligt.
I veckan har Champions League dragit i gång. Alltid lika härligt med briljant fotbollsunderhållning när det vankas höstlöv och kyliga temperaturer. Man förflyttar sitt fokus och glömmer lätt problemen i de sköna timmar som ersätts med fotbollskonst. Glenn Hysén gillar vi ju alla dessutom.
Idol tillbaka dessutom. Trevlig underhållning, minst sagt.
I skrivande stund är det ju en pågående valvaka, denna gången ser det dessutom ut att bli en enormt jämn uppgörelse socialdemokraterna och den borgerliga alliansen emellan. (23.05. nu står det klart att det blir en borgerlig regering och att Göran Persson avgår.) Allt detta följs nu intensivt av det varierade släkte människor jag mötte tidigare idag på väg till vallokalen. Nu får ni svaren, lite som vem som vinner melodifestivalen, om man ska vara en gnutta förkastande mot den nöjesaktiga underton tillställningen sprider. Det är ju trots allt Sveriges framtid vi talar om.
En gammal bekant sa häromdagen:
"Jag gillar sammanfattningar."
Varpå en annan kontrade med orden: "Lite text, mycket information."
Undertecknad hade tänkt inhandla ett paket nya strumpor då det flesta, av den klasiska varianten svart prydd utav den vita intersportloggan, faktiskt hade börjat skaffa sig en mängd hål. Turligt nog hittades förra årets julklapp som man glömt i en förseglad låda. Man minns att man tackade så mycket och snabbt slängde bort strumporna till mp3-spelarens favör. Men det var nu den där gamla julklappen verkligen sken upp i tillvaron. Fan, det var ju verkligen inte så dåligt ändå. Nya strumpor, från ingenstans. Att uppskatta de små sakerna här i livet, nästintill cliché, men en ack så god sådan.
Följande replikskifte utspelades på sjuans spårvagn i Göteborg:
"-Är ni på fest eller?"
"- Ja, det är en asschysst privatfest!"
"- Kan man följa med eller?"
"- Javisst! det är öppet för alla!"
Man behöver ju inte direkt vara någon Sherlock Holmes för att se var innebörden av en privatfest sprack.
Nu blir det amerikansk pan pizza kryddad med Scott Stapps underbara soloplatta.
Imorgon får ni inte missa Hundra höjdare!
Missa heller inte WPT senare ikväll!
Håll tillgodo.
Hela veckan har annars präglats av ett odödligt sommarväder. När hade ni senast 27 grader i mitten på september? Det hela är förstås oerhört skönt. Skeptiker klagar på att man tar på sig en tröja och/eller en jacka för mycket. Visst på morgonen har det varit kyligt, men va fanken varför klaga på väderdiffar, eftermiddagsvädret är ju helt fantastiskt.
Om man adderar Sveriges topplista i sköna gubbar genom tiderna beståendes av Christer Glenning och Bertil Svensson. Då får man onekligen Sven Lindahl tydligt utkristalliserad. Där han sitter på sitt stenschakt med hackan i högsta hugg. Väldigt mycket 1988. Väldigt mycket "gör inte så här, men jag gör det ändå". Det vill säga accepterade illdåd och diverse fumligheter, vilket i slutändan naturligtvis blir hysteriskt roligt.
I veckan har Champions League dragit i gång. Alltid lika härligt med briljant fotbollsunderhållning när det vankas höstlöv och kyliga temperaturer. Man förflyttar sitt fokus och glömmer lätt problemen i de sköna timmar som ersätts med fotbollskonst. Glenn Hysén gillar vi ju alla dessutom.
Idol tillbaka dessutom. Trevlig underhållning, minst sagt.
I skrivande stund är det ju en pågående valvaka, denna gången ser det dessutom ut att bli en enormt jämn uppgörelse socialdemokraterna och den borgerliga alliansen emellan. (23.05. nu står det klart att det blir en borgerlig regering och att Göran Persson avgår.) Allt detta följs nu intensivt av det varierade släkte människor jag mötte tidigare idag på väg till vallokalen. Nu får ni svaren, lite som vem som vinner melodifestivalen, om man ska vara en gnutta förkastande mot den nöjesaktiga underton tillställningen sprider. Det är ju trots allt Sveriges framtid vi talar om.
En gammal bekant sa häromdagen:
"Jag gillar sammanfattningar."
Varpå en annan kontrade med orden: "Lite text, mycket information."
Undertecknad hade tänkt inhandla ett paket nya strumpor då det flesta, av den klasiska varianten svart prydd utav den vita intersportloggan, faktiskt hade börjat skaffa sig en mängd hål. Turligt nog hittades förra årets julklapp som man glömt i en förseglad låda. Man minns att man tackade så mycket och snabbt slängde bort strumporna till mp3-spelarens favör. Men det var nu den där gamla julklappen verkligen sken upp i tillvaron. Fan, det var ju verkligen inte så dåligt ändå. Nya strumpor, från ingenstans. Att uppskatta de små sakerna här i livet, nästintill cliché, men en ack så god sådan.
Följande replikskifte utspelades på sjuans spårvagn i Göteborg:
"-Är ni på fest eller?"
"- Ja, det är en asschysst privatfest!"
"- Kan man följa med eller?"
"- Javisst! det är öppet för alla!"
Man behöver ju inte direkt vara någon Sherlock Holmes för att se var innebörden av en privatfest sprack.
Nu blir det amerikansk pan pizza kryddad med Scott Stapps underbara soloplatta.
Imorgon får ni inte missa Hundra höjdare!
Missa heller inte WPT senare ikväll!
Håll tillgodo.
All heder åt härlig ironi på sittplats
Hört på Borås Arena:
"Kan AIK-supportrarna på ståplats gå längre in mot mitten för det finns mer fans som är utanför arenan som vill in på sektionen."
- "Stäng portarna för fan!"
Jag är mycket väl medveten om hur ogynnsamt hela skämtet gör sig i skrift. Då det dialektala och situationen som sådan gör det hela till något av det roligaste någonsin. All heder åt härlig ironi på sittplats.
En annan sak jag i förra veckan funderade på var, varför man ständigt tar emot alla dessa kvitton på diverse menlösa inköp. Tankeverksamheten stannade vid att vi i ren snällhet avfärdar det totala fiasko som skulle kunna utspela sig vid ett nekande av inköpsbeviset. Dom kanske tittar snett. Ifrågasätter beteendet. Nå, nu kommer det aldrig att utspelas något fiasko och inte heller kommer dom titta snett. Så varför i hela fridens namn står man ändå där i kvartalsskiftet med en plånbok färdig att användas som substitut för tapetserikittet? Man är väl snäll och undviker konflikter. Eller så är det bara en dålig vana. Vad vet jag.
I en annan världsdel kanske man rentav eldar upp inköpsbevisen. Framför ögonen på de anställda. Som en kontrast.
Så vad har egentligen hänt sedan sist?
Repetiv frågeställning som måste belysas. Det var en lugn vecka innehållandes mycket ledig tid som passerade förbi. Att bo själv innefattar sina ansvar likaväl som den frihet man befogar. Förresten, "frihet under ansvar", finns det något mer uttjatat? Jag syftar i det närmaste på alla välj-rätt-väg-i-livet-filmer som man ganska tidigt kommer i kontakt med. Lite påklistrade Hollywoodleenden och tillrättalagda klyschor. Men syokonsulenterna tyckte väl att det var pedagogik på hög nivå.
Nånstans i ansvarets värld infinner sig också det goda samvetet. Det är just det här som har hållt mig vid liv denna veckan. Men förstås i kombination med livets goda, såsom ett välspelat parti poker.
På tal om poker hade ju kanal 5 premiär på sina wpt-avsnitt i förra veckan. Ni trogna bloggläsare vet att i mina reliker till skapelser, existerar det i mångt och mycket skrifter som antyder till att man inte ska missa detta program. Det känns bra att allt är som vanligt nu. Wpt på söndagar.
Igår var det tjejerna som lirade. Enormt bra dessutom. Jennifer Tilly var helt sanslös. Tack för underhållningen.
Fredrik Wikingsson och Filip Hammar kör ju dessutom vidare i sin härliga jakt på sköna människor. En serie som verkligen dryper av livsglädje. Del tre idag var precis som allt annat, nämligen ofantligt bra, man ser verkligen fram emot finalen. Som vanligt är alla i produktionen otroligt skickliga. Med inflik av odödlig humor, off-camera action och jävligt bra påor.
I det närmaste blir det wellpappkastning, lektioner, tårtinköp, upplåsning för rörmokare, gräsklippning, bokinköp och ett parti snooker. Allt detta och mycket mer i kombination av underbara vänner.
Alarmklockan är ställd på kvart i åtta.
Sent för många.
Tidigt för en del.
"Kan AIK-supportrarna på ståplats gå längre in mot mitten för det finns mer fans som är utanför arenan som vill in på sektionen."
- "Stäng portarna för fan!"
Jag är mycket väl medveten om hur ogynnsamt hela skämtet gör sig i skrift. Då det dialektala och situationen som sådan gör det hela till något av det roligaste någonsin. All heder åt härlig ironi på sittplats.
En annan sak jag i förra veckan funderade på var, varför man ständigt tar emot alla dessa kvitton på diverse menlösa inköp. Tankeverksamheten stannade vid att vi i ren snällhet avfärdar det totala fiasko som skulle kunna utspela sig vid ett nekande av inköpsbeviset. Dom kanske tittar snett. Ifrågasätter beteendet. Nå, nu kommer det aldrig att utspelas något fiasko och inte heller kommer dom titta snett. Så varför i hela fridens namn står man ändå där i kvartalsskiftet med en plånbok färdig att användas som substitut för tapetserikittet? Man är väl snäll och undviker konflikter. Eller så är det bara en dålig vana. Vad vet jag.
I en annan världsdel kanske man rentav eldar upp inköpsbevisen. Framför ögonen på de anställda. Som en kontrast.
Så vad har egentligen hänt sedan sist?
Repetiv frågeställning som måste belysas. Det var en lugn vecka innehållandes mycket ledig tid som passerade förbi. Att bo själv innefattar sina ansvar likaväl som den frihet man befogar. Förresten, "frihet under ansvar", finns det något mer uttjatat? Jag syftar i det närmaste på alla välj-rätt-väg-i-livet-filmer som man ganska tidigt kommer i kontakt med. Lite påklistrade Hollywoodleenden och tillrättalagda klyschor. Men syokonsulenterna tyckte väl att det var pedagogik på hög nivå.
Nånstans i ansvarets värld infinner sig också det goda samvetet. Det är just det här som har hållt mig vid liv denna veckan. Men förstås i kombination med livets goda, såsom ett välspelat parti poker.
På tal om poker hade ju kanal 5 premiär på sina wpt-avsnitt i förra veckan. Ni trogna bloggläsare vet att i mina reliker till skapelser, existerar det i mångt och mycket skrifter som antyder till att man inte ska missa detta program. Det känns bra att allt är som vanligt nu. Wpt på söndagar.
Igår var det tjejerna som lirade. Enormt bra dessutom. Jennifer Tilly var helt sanslös. Tack för underhållningen.
Fredrik Wikingsson och Filip Hammar kör ju dessutom vidare i sin härliga jakt på sköna människor. En serie som verkligen dryper av livsglädje. Del tre idag var precis som allt annat, nämligen ofantligt bra, man ser verkligen fram emot finalen. Som vanligt är alla i produktionen otroligt skickliga. Med inflik av odödlig humor, off-camera action och jävligt bra påor.
I det närmaste blir det wellpappkastning, lektioner, tårtinköp, upplåsning för rörmokare, gräsklippning, bokinköp och ett parti snooker. Allt detta och mycket mer i kombination av underbara vänner.
Alarmklockan är ställd på kvart i åtta.
Sent för många.
Tidigt för en del.