All heder åt härlig ironi på sittplats
Hört på Borås Arena:
"Kan AIK-supportrarna på ståplats gå längre in mot mitten för det finns mer fans som är utanför arenan som vill in på sektionen."
- "Stäng portarna för fan!"
Jag är mycket väl medveten om hur ogynnsamt hela skämtet gör sig i skrift. Då det dialektala och situationen som sådan gör det hela till något av det roligaste någonsin. All heder åt härlig ironi på sittplats.
En annan sak jag i förra veckan funderade på var, varför man ständigt tar emot alla dessa kvitton på diverse menlösa inköp. Tankeverksamheten stannade vid att vi i ren snällhet avfärdar det totala fiasko som skulle kunna utspela sig vid ett nekande av inköpsbeviset. Dom kanske tittar snett. Ifrågasätter beteendet. Nå, nu kommer det aldrig att utspelas något fiasko och inte heller kommer dom titta snett. Så varför i hela fridens namn står man ändå där i kvartalsskiftet med en plånbok färdig att användas som substitut för tapetserikittet? Man är väl snäll och undviker konflikter. Eller så är det bara en dålig vana. Vad vet jag.
I en annan världsdel kanske man rentav eldar upp inköpsbevisen. Framför ögonen på de anställda. Som en kontrast.
Så vad har egentligen hänt sedan sist?
Repetiv frågeställning som måste belysas. Det var en lugn vecka innehållandes mycket ledig tid som passerade förbi. Att bo själv innefattar sina ansvar likaväl som den frihet man befogar. Förresten, "frihet under ansvar", finns det något mer uttjatat? Jag syftar i det närmaste på alla välj-rätt-väg-i-livet-filmer som man ganska tidigt kommer i kontakt med. Lite påklistrade Hollywoodleenden och tillrättalagda klyschor. Men syokonsulenterna tyckte väl att det var pedagogik på hög nivå.
Nånstans i ansvarets värld infinner sig också det goda samvetet. Det är just det här som har hållt mig vid liv denna veckan. Men förstås i kombination med livets goda, såsom ett välspelat parti poker.
På tal om poker hade ju kanal 5 premiär på sina wpt-avsnitt i förra veckan. Ni trogna bloggläsare vet att i mina reliker till skapelser, existerar det i mångt och mycket skrifter som antyder till att man inte ska missa detta program. Det känns bra att allt är som vanligt nu. Wpt på söndagar.
Igår var det tjejerna som lirade. Enormt bra dessutom. Jennifer Tilly var helt sanslös. Tack för underhållningen.
Fredrik Wikingsson och Filip Hammar kör ju dessutom vidare i sin härliga jakt på sköna människor. En serie som verkligen dryper av livsglädje. Del tre idag var precis som allt annat, nämligen ofantligt bra, man ser verkligen fram emot finalen. Som vanligt är alla i produktionen otroligt skickliga. Med inflik av odödlig humor, off-camera action och jävligt bra påor.
I det närmaste blir det wellpappkastning, lektioner, tårtinköp, upplåsning för rörmokare, gräsklippning, bokinköp och ett parti snooker. Allt detta och mycket mer i kombination av underbara vänner.
Alarmklockan är ställd på kvart i åtta.
Sent för många.
Tidigt för en del.
"Kan AIK-supportrarna på ståplats gå längre in mot mitten för det finns mer fans som är utanför arenan som vill in på sektionen."
- "Stäng portarna för fan!"
Jag är mycket väl medveten om hur ogynnsamt hela skämtet gör sig i skrift. Då det dialektala och situationen som sådan gör det hela till något av det roligaste någonsin. All heder åt härlig ironi på sittplats.
En annan sak jag i förra veckan funderade på var, varför man ständigt tar emot alla dessa kvitton på diverse menlösa inköp. Tankeverksamheten stannade vid att vi i ren snällhet avfärdar det totala fiasko som skulle kunna utspela sig vid ett nekande av inköpsbeviset. Dom kanske tittar snett. Ifrågasätter beteendet. Nå, nu kommer det aldrig att utspelas något fiasko och inte heller kommer dom titta snett. Så varför i hela fridens namn står man ändå där i kvartalsskiftet med en plånbok färdig att användas som substitut för tapetserikittet? Man är väl snäll och undviker konflikter. Eller så är det bara en dålig vana. Vad vet jag.
I en annan världsdel kanske man rentav eldar upp inköpsbevisen. Framför ögonen på de anställda. Som en kontrast.
Så vad har egentligen hänt sedan sist?
Repetiv frågeställning som måste belysas. Det var en lugn vecka innehållandes mycket ledig tid som passerade förbi. Att bo själv innefattar sina ansvar likaväl som den frihet man befogar. Förresten, "frihet under ansvar", finns det något mer uttjatat? Jag syftar i det närmaste på alla välj-rätt-väg-i-livet-filmer som man ganska tidigt kommer i kontakt med. Lite påklistrade Hollywoodleenden och tillrättalagda klyschor. Men syokonsulenterna tyckte väl att det var pedagogik på hög nivå.
Nånstans i ansvarets värld infinner sig också det goda samvetet. Det är just det här som har hållt mig vid liv denna veckan. Men förstås i kombination med livets goda, såsom ett välspelat parti poker.
På tal om poker hade ju kanal 5 premiär på sina wpt-avsnitt i förra veckan. Ni trogna bloggläsare vet att i mina reliker till skapelser, existerar det i mångt och mycket skrifter som antyder till att man inte ska missa detta program. Det känns bra att allt är som vanligt nu. Wpt på söndagar.
Igår var det tjejerna som lirade. Enormt bra dessutom. Jennifer Tilly var helt sanslös. Tack för underhållningen.
Fredrik Wikingsson och Filip Hammar kör ju dessutom vidare i sin härliga jakt på sköna människor. En serie som verkligen dryper av livsglädje. Del tre idag var precis som allt annat, nämligen ofantligt bra, man ser verkligen fram emot finalen. Som vanligt är alla i produktionen otroligt skickliga. Med inflik av odödlig humor, off-camera action och jävligt bra påor.
I det närmaste blir det wellpappkastning, lektioner, tårtinköp, upplåsning för rörmokare, gräsklippning, bokinköp och ett parti snooker. Allt detta och mycket mer i kombination av underbara vänner.
Alarmklockan är ställd på kvart i åtta.
Sent för många.
Tidigt för en del.
Kommentarer
Trackback