Framförhållning var ordet
Nu är det nån form av stressperiod igen. Mycket ska göras och det på kort tid. Man hinner knappt filosofera och grubbla över saker i en hetsjakt av tider att passa och uppdrag att utföra.
Man inser också ganska snabbt med tiden att saker och ting förändras och du med dom. Ju mindre tid man spenderar i sina gamla hemtrakter och ju mer nya influenser man tar till sig så bidrar det till att röra om i grytan och det enormt. Man blandar känslan av: "vad fan gör jag här?", med dess motsats, nämligen att det hela är väldigt lättbegripligt. Man funderar på framtiden och hur det är att bo i andra städer så som Stockholm eller Sundsvall och hur yrkeslivet ska bli när det väl beger sig. Vad måste man göra? Vad måste man inte göra? Och detta i spiralen av oändlighet.
Naturligtvis är det datumet, den 15:e Oktober som skapar alla dessa djupt rotade tankar. För vad ska man göra sen? Vart tar livet vägen? Det ska du bestämma, och det nu. Inte en dag för sent. Att sen den elektroniska ansökningstjänsten ger vika på dagen D förändrar ju inte situationen.
Man får i nuläget ta ett halvår i taget. Framförhållning var ordet.
Så här i sökningstider leds vi trots det helt osökt in på en mängd andra saker. För vad vore livet utan lite onödigt analyserande?
Normer är oerhört intressant. Det slog mig häromdagen när jag samspråkade med en vän där samtalet förstås som alltid inleds med frasen "hur är läget?" "Jodå, det är bra," svarade jag. I samma sekund börjar man ju fundera i banor kring hur sjukt tråkig man är. Allt är ALLTID bra. Varför frågar dom ens när dom på förhand redan vet? Det gick sedan en vecka och jag lyckades få i mig ett virus. Något som borde göra att svaret på frågan således blir annorlunda. Det blev det inte. Jag tog inte tillfället i akt, istället ljög jag mina medmänniskor rakt upp i ansiktet. Det kan ju onekligen inte ha varit bra, när man tvingas till diverse febernedsättande behandlingar. (som på rak arm betyder att äta lite alvedon.) Slutsatsen är förstås att man normativt berättar vad vännerna vill höra och/eller förväntas höra. Inget annat. Som saxat ur en sociologibok.
Det är ibland mycket lustigt hur olika vägar kommer till. Om ni nån gång spatserar förbi universitetsbiblioteket vid humanisten kommer ni få det bekräftat. Vem väljer att gå L-liknande omvägar runt ett träd, när man kan snedda lite snyggt över gräset? Ett fåtal. Eller i alla fall så litet till antalet att man sedan beslöt sig för att asfaltera lervägen som merparten valde. Nu kanske det inte alls är så. Men det är en rolig tanke.
Telefonförsäljare är ett eget släkte. Visst får man lust att varje gång fråga huruvida provisionen är bra.
Den ofantliga fåfängan hoppar fram lite då och då. Det räcker med ett fönster på andra sidan gatan eller varför inte en snabbt förbipasserande spårvagn.
Borås Basket slår Plannja med tjugo poäng! Helt ofattbart! Vad som i paritet med detta är helt oslagbart är de rysningar man får genom kroppen när Bengt Fredenlund förkunnade att vi efter alla dessa års väntan kan få se ligabasket i Boråshallen igen. Stort, vackert. och magnifikt. Snudd på tårdrypande scener utspelades.
Elfsborgs lottning i UEFA-cupen har nu varit klar i några dagar och det vankas toppfotboll! Vi väntar med spänning på att få se matcher mot storlag så som Fiorentina, Villareal och AEK Aten.
Ibland upplever man situationer där det inte är på sin plats att rent av skämta bort det hela. Man kan helt enkelt inte, på grund av dess dignitet. Att åka ut till Hammarkullsskolan var som att färdas rakt in i klassperspektivet både på gott och ont. Man lever många gånger i en annan verklighet. Man stannar upp och tänker tillbaka på sitt liv och sina erfarenheter och kanske, kanske lite, närmar man sig deras vardag. Hur var det en gång i tiden? Tänk, det hade man nästan försummat. Man ska nog inte sticka under stol med att det faktiskt var helt annorlunda då. På nittio-talet.
Missa inte Boston Tea Party på kanal 5 ikväll!
Jag resignerar till tonerna av Damien Rice sentimentala mästerverk i form av "9 crimes."
Tills nästa gång. Klä på er rikligt!
Hösten har på allvar äntrat våra liv.
Man inser också ganska snabbt med tiden att saker och ting förändras och du med dom. Ju mindre tid man spenderar i sina gamla hemtrakter och ju mer nya influenser man tar till sig så bidrar det till att röra om i grytan och det enormt. Man blandar känslan av: "vad fan gör jag här?", med dess motsats, nämligen att det hela är väldigt lättbegripligt. Man funderar på framtiden och hur det är att bo i andra städer så som Stockholm eller Sundsvall och hur yrkeslivet ska bli när det väl beger sig. Vad måste man göra? Vad måste man inte göra? Och detta i spiralen av oändlighet.
Naturligtvis är det datumet, den 15:e Oktober som skapar alla dessa djupt rotade tankar. För vad ska man göra sen? Vart tar livet vägen? Det ska du bestämma, och det nu. Inte en dag för sent. Att sen den elektroniska ansökningstjänsten ger vika på dagen D förändrar ju inte situationen.
Man får i nuläget ta ett halvår i taget. Framförhållning var ordet.
Så här i sökningstider leds vi trots det helt osökt in på en mängd andra saker. För vad vore livet utan lite onödigt analyserande?
Normer är oerhört intressant. Det slog mig häromdagen när jag samspråkade med en vän där samtalet förstås som alltid inleds med frasen "hur är läget?" "Jodå, det är bra," svarade jag. I samma sekund börjar man ju fundera i banor kring hur sjukt tråkig man är. Allt är ALLTID bra. Varför frågar dom ens när dom på förhand redan vet? Det gick sedan en vecka och jag lyckades få i mig ett virus. Något som borde göra att svaret på frågan således blir annorlunda. Det blev det inte. Jag tog inte tillfället i akt, istället ljög jag mina medmänniskor rakt upp i ansiktet. Det kan ju onekligen inte ha varit bra, när man tvingas till diverse febernedsättande behandlingar. (som på rak arm betyder att äta lite alvedon.) Slutsatsen är förstås att man normativt berättar vad vännerna vill höra och/eller förväntas höra. Inget annat. Som saxat ur en sociologibok.
Det är ibland mycket lustigt hur olika vägar kommer till. Om ni nån gång spatserar förbi universitetsbiblioteket vid humanisten kommer ni få det bekräftat. Vem väljer att gå L-liknande omvägar runt ett träd, när man kan snedda lite snyggt över gräset? Ett fåtal. Eller i alla fall så litet till antalet att man sedan beslöt sig för att asfaltera lervägen som merparten valde. Nu kanske det inte alls är så. Men det är en rolig tanke.
Telefonförsäljare är ett eget släkte. Visst får man lust att varje gång fråga huruvida provisionen är bra.
Den ofantliga fåfängan hoppar fram lite då och då. Det räcker med ett fönster på andra sidan gatan eller varför inte en snabbt förbipasserande spårvagn.
Borås Basket slår Plannja med tjugo poäng! Helt ofattbart! Vad som i paritet med detta är helt oslagbart är de rysningar man får genom kroppen när Bengt Fredenlund förkunnade att vi efter alla dessa års väntan kan få se ligabasket i Boråshallen igen. Stort, vackert. och magnifikt. Snudd på tårdrypande scener utspelades.
Elfsborgs lottning i UEFA-cupen har nu varit klar i några dagar och det vankas toppfotboll! Vi väntar med spänning på att få se matcher mot storlag så som Fiorentina, Villareal och AEK Aten.
Ibland upplever man situationer där det inte är på sin plats att rent av skämta bort det hela. Man kan helt enkelt inte, på grund av dess dignitet. Att åka ut till Hammarkullsskolan var som att färdas rakt in i klassperspektivet både på gott och ont. Man lever många gånger i en annan verklighet. Man stannar upp och tänker tillbaka på sitt liv och sina erfarenheter och kanske, kanske lite, närmar man sig deras vardag. Hur var det en gång i tiden? Tänk, det hade man nästan försummat. Man ska nog inte sticka under stol med att det faktiskt var helt annorlunda då. På nittio-talet.
Missa inte Boston Tea Party på kanal 5 ikväll!
Jag resignerar till tonerna av Damien Rice sentimentala mästerverk i form av "9 crimes."
Tills nästa gång. Klä på er rikligt!
Hösten har på allvar äntrat våra liv.
Kommentarer
Trackback