Ekwall vet hur en slipsten ska dras
Befann mig igårkväll på långsidan mellan Qvidings och Limhamn/Bunkeflos två bänkar och följde en intensiv och spännande superettanmatch i ren och skär journalistisk anda. Var där för att vikariera då speakern sedermera kommer att avlägsna sig till EM slutspelet i Österrike/Schweiz. Intrycket var ett mycket gott sådant, många trevliga herrar som styrde evenemanget med järnhand. Bunkeflos assisterande tränare var dessutom en hyvens man. 16-3 i skott. Nog var skåningarna tacksamma med ett kryss ändå.
Nu till något helt annorlunda. Dags för en smula klassisk analys. Varför har vi så ofantligt svårt att rättfärdiga det så starkt känsliga ämnet opponering gällande rapporter/uppsatser i högskolor och universitet? Bra fråga. Ett svar kan var det faktum att vi är svenskar och flyr skarpt läge. Hela momentet blir i det långa loppet något slags repetetivt fenomen. Där alla jämt och ständigt får höra det faktum att arbetet var välskrivet och lättläst. det säger precis INGENTING. Men, det är klart, plåster på såren det måste varje grupp få. Konstruktiv kritik brukar det heta. Den så oslagbara universallösningen på en gåta som ingen kan besvara. När man sitter där och innerst inne vet att en, alternativt flera, deltagare fallerar i kunskapsnivån gällande universitetsstudier och projektskrivande blir det hela rent av löjeväckande. Istället för att hala upp den vita flaggan och erkänna att hela grejjen består av en felaktigt konstruerad formulering som enbart medverkade i texten för att bevisa att man behärskar kunskapen att slänga sig med akademikerspråk, sitter man istället och hittar på anledningar. Anledningar som är lika ihåliga som schweizerostar. Och som definitivt inte rättfärdigar ett användande.
" Godkänner dem den här uppsatsen, kan dom lägga ner hela institutionen."
- Gustav Sandström, student
" För att känna er lugna kan jag inleda med att berätta att samtliga uppsatser minst blivit godkända."
- Monica Löfgren Nilsson, handledare och lektor på JMG.
Oftast handlar positiv kritik inte om kritiken i sig utan snarare om att enbart bara vara snäll. (den är oftast aldrig särskilt genomtänkt) Ett bra exempel på detta är formuleringen: "Ni har tänkt rätt, men kunde naglat det bättre." Tänkt rätt?! Så här fortsätter det. Vi är rätt intressanta vi människor. Att vi blir så enkelspåriga. Skapar system. Så till den milda grad.
Nu åter till fotbollens värld. Jag erkänner det faktum att jag är ett stort fan av Patrick Ekwall. En journalist med stil och humor. Därför framstår artikeln som han själv referar till i sin blogg på fotbollskanalen.se, som ganska, för att inte säga totalt horribel.(http://www.goteborgsfria.nu/artikel/73325) Man bör efter denna artikel mer eller mindre ifrågasätta filtret på Göteborgs Fria Tidning. Som Patrick säger, ska man såga något, så bör man i alla falla hålla sig till sanningar. Det hade varit oerhört intressant att följa med i det "research arbete" som journalisten Markus Hankins bedrev.
Säga vad man vill om Patrick Ekwall, men han vet sannerligen hur en slipsten ska dras.
Något hans intervjuer med våra landslagspelare i programmet "Ekwall synar" förkunnar.
Det hela enormt skickligt.
Ikväll befinner jag mig på Rambergsvallen, för Göteborgsderbyt mellan Häcken och Örgryte.
EM stundar. Upphetsad?
Det kan jag lova.
Nu till något helt annorlunda. Dags för en smula klassisk analys. Varför har vi så ofantligt svårt att rättfärdiga det så starkt känsliga ämnet opponering gällande rapporter/uppsatser i högskolor och universitet? Bra fråga. Ett svar kan var det faktum att vi är svenskar och flyr skarpt läge. Hela momentet blir i det långa loppet något slags repetetivt fenomen. Där alla jämt och ständigt får höra det faktum att arbetet var välskrivet och lättläst. det säger precis INGENTING. Men, det är klart, plåster på såren det måste varje grupp få. Konstruktiv kritik brukar det heta. Den så oslagbara universallösningen på en gåta som ingen kan besvara. När man sitter där och innerst inne vet att en, alternativt flera, deltagare fallerar i kunskapsnivån gällande universitetsstudier och projektskrivande blir det hela rent av löjeväckande. Istället för att hala upp den vita flaggan och erkänna att hela grejjen består av en felaktigt konstruerad formulering som enbart medverkade i texten för att bevisa att man behärskar kunskapen att slänga sig med akademikerspråk, sitter man istället och hittar på anledningar. Anledningar som är lika ihåliga som schweizerostar. Och som definitivt inte rättfärdigar ett användande.
" Godkänner dem den här uppsatsen, kan dom lägga ner hela institutionen."
- Gustav Sandström, student
" För att känna er lugna kan jag inleda med att berätta att samtliga uppsatser minst blivit godkända."
- Monica Löfgren Nilsson, handledare och lektor på JMG.
Oftast handlar positiv kritik inte om kritiken i sig utan snarare om att enbart bara vara snäll. (den är oftast aldrig särskilt genomtänkt) Ett bra exempel på detta är formuleringen: "Ni har tänkt rätt, men kunde naglat det bättre." Tänkt rätt?! Så här fortsätter det. Vi är rätt intressanta vi människor. Att vi blir så enkelspåriga. Skapar system. Så till den milda grad.
Nu åter till fotbollens värld. Jag erkänner det faktum att jag är ett stort fan av Patrick Ekwall. En journalist med stil och humor. Därför framstår artikeln som han själv referar till i sin blogg på fotbollskanalen.se, som ganska, för att inte säga totalt horribel.(http://www.goteborgsfria.nu/artikel/73325) Man bör efter denna artikel mer eller mindre ifrågasätta filtret på Göteborgs Fria Tidning. Som Patrick säger, ska man såga något, så bör man i alla falla hålla sig till sanningar. Det hade varit oerhört intressant att följa med i det "research arbete" som journalisten Markus Hankins bedrev.
Säga vad man vill om Patrick Ekwall, men han vet sannerligen hur en slipsten ska dras.
Något hans intervjuer med våra landslagspelare i programmet "Ekwall synar" förkunnar.
Det hela enormt skickligt.
Ikväll befinner jag mig på Rambergsvallen, för Göteborgsderbyt mellan Häcken och Örgryte.
EM stundar. Upphetsad?
Det kan jag lova.
Kommentarer
Trackback