Diskussionen dog ut i ett skratt
Det börjar bli lite kyligare nu.
Tröja och jacka är helt plötsligt väldigt befogat.
Jag befann mig på Valhalla igår för att göra två planintervjuer samt hjälpa en gästande speaker med förflutet i GAIS. Det bör tilläggas att när jag nämnde övergången om Stefan Selakovic för honom, vaknade övriga "journalistpacket" (för att citera Ekwall) till liv. Det vädrades kommenterar såsom: "Selakovic, kan inte göra mål! Han missar frilägen på träningen, alltså han kan inte ens göra mål då. Jag lovar dig att hade han stått en meter från mål hade han lagt den över." Jag frågade förstås inbitna Göteborgsjournalister hur detta kan komma sig med argumentet att han ju faktiskt var riktigt bra en gång i tiden. De svarade att han är en kämpe och krigare. Jag kontrade med: Är inte alla i blåvitt det?!
Diskussionen dog ut i ett skratt.
Både Zoran Lukic och Peter Swärdh, har ju ett förflutet i toppklubbar i allsvenskan. För dagen är dom tränare i Qviding respektive Åtvidaberg. Man förstår dessutom vad som krävs för att ha en vinnarskalle likt dessa två män när man sitter jämte på innerplan. Otroligt engagerade i varenda domslut. Det ska också tilläggas att båda är väldigt trevliga.
Det var dessutom mycket trevligt att se den gamle Elfsborgaren Jesper Arvidsson på nytt. Blixtrande snabb och en härligt offensiv vänsterback som han är.
Matchen i sig slutade 2-2 och bjöd på fantastiskt spännande underhållning. (Vill ni läsa mer finns mitt reportage på Qvidings hemsida: http://www.svenskidrott.se/organisation.asp?OrgElementId=1503 )
När jag var på väg hem från presskonferensen på Valhalla, möts jag av Monster Jams sorti från Ullevi. De enorma monstertruckarna transporterades sakta ut genom labyrinten av krossade skrotbilar. Då fick jag se en skymt av den största av dom alla. Gravedigger. Som det stora fotbollsfan jag är kan jag naturligtvis inte annat än att koppla detta till en av fotbollshistoriens mest underbara skrönor, sedvanligt berättad av Glenn Hysén i diverse spelarbussar. Ni som redan har hört den får helt enkelt höra den igen.
Jo det var ju så här att Anders Limpar var och provspelade för Liverpool, året är 1987 och han spelade fortfarande vid den här tiden i den svenska klubben Örgryte. Han värvades sen aldrig av Liverpool, utan började sin proffssejour i Young Boys men det är en annan historia. Nåväl, under den första träningsveckan med "the reds" hade den gode Anders snappat upp ett smeknamn, som han förstås hade tänkt använda för att på ett bra sätt komma in i gruppen. På den här tiden hade Liverpool ett gediget lag med bland annat mittfältsgeneralen John Barnes. När Liverpool gjorde sina träningspass, kunde man lite då och då höra Barnes lagkamrater ropa "Pass the ball Digger." "Come on Digger." osv. Problemet var bara det att Anders hade hört lite fel. När Barnes hade bollen skulle naturligtvis Anders passa på att briljera med sin nyvunna kunskap. "Come on, pass the ball nigger!" Till det hejdlöst roliga i situationen hör ju också det faktum att Barnes, just precis, nämligen är färgad.
Fotbolls EM slutar aldrig att överraska. Ni vet förstås vad jag syftar på. Turkiets helt makalösa vändning! Det återstår en kvart och Tjeckien ägnar sig åt att spela av en match som ska leda dom till en Kvartsfinal och en andraplats i gruppen efter Portugal. Men vad händer då? Arda Turan som den hjälte han är kliver fram igen. Med tre minuter före ordinarie matchtid kliver Nihat Kahveci in i handlingarna. Detta efter en bjudning av tjeckiske målvakten Peter Cech. I 89:e minuten fullbordas EM:s magstarkaste vändning. Från 0-2 till 3-2 på 15 minuter. Och bäst då? Jo, Jesper Hussfelt förstås:
"NIHAT SKJUTER I MÅÅÅL!!! DET ÄR 3-2 TILL TURKIET!!!"
Ett vrål som får stämbanden att helt gå av på mitten. Fantastiskt.
Satt och kikade på tv4 och deras morgonsändningar. Jag ska vara helt ärlig när jag säger att jag aldrig varit ett fan av Lasse Anrell. Inte heller Elin Ekblom Bak. Och kanske är jag inte Kim Källströms mest hängivna fan heller. Oavsett är detta uttalande något av det sämsta på mycket länge. Elin tar upp det faktum att landslaget har två slitvargar på mittfältet, och att vi istället skulle behöva en tvåvägsspelare. Att Elin vurmar för Kim är ju inte helt otippat, då hon ju spelar i AIK. Hon har förmodligen heller aldrig sett en match med Elfsborg och kan således inte avgöra om Anders är en skicklig tvåvägsspelare eller inte. Hon grundar sina åsikter på massan. Den okunniga massan. Lasse Anrell skjuter också in följande: "Ingen normal människa kan förstå det här, förutom Lagerbäck." Vi journalister är förvisso rätt duktiga på att felcitera och vad Anrell menade här var förstås inte att Lagerbäck är onormal, snarare att alla vill ha in Kim på mitten. Som så många gånger förr kan jag bara hävda att den som är med spelarna varje dag och kan se vad dom är bra på respektive dåliga på är också den som ska var ansvarig för hur Sverige ska formera sitt lag. Det vill säga Lagerbäck. INTE en okunnig folkhop, som rätt och slätt alltid grundar sina beslut på vad alla andra säger.
Daniel Andersson är det perfekta exemplet. Han är just nu Sveriges mest kompletta defensiva mittfältare.
Magnus Hedman kan också sålla sig till skaran som grundar sina analyser på allmän uppfattning. Ett bra exempel är när Spanien i matchen mot Sverige tvingas ersätta Carles Puyol med Raúl Albiol.
"Nu kommer Sverige få mycket mer ytor i Spaniens backlinje."
Vad grundar han detta på? Att Puyol är en bättre fotbollsspelare än Albiol? Har han någonsin sett Albiol spela? Vet Hedman ens vilken klubb Albiol spelar i? Det kanske ni läsare vet? Gör ni det så får ni gärna droppa en kommentar under dagens inlägg. Där ni redogör för Albiols nuvarande klubb. Jag utlovar ett litet pris för den som kan hjälpa Magnus Hedman på traven.
Sverige hade bara kunnat hålla i bollen i en minut till mot Spanien. Men inte. Rosenberg ska slänga sig och filma till sig en frispark i ett skede där det är helt förkastligt. Dagen efter kan man läsa följande i den rosa tidningen:"Sluta deppa Sverige" då man syftade på att målet inte spelade någon roll. Något som också mer eller mindre hela svenska folket intalat sig. "Målet spelade ingen roll. Det gjorde inget att vi förlorade, det är ändå minst oavgjort som kommer räcka för avancemang." Nej, Nej och åter Nej. Målet spelar en stor betydelse. Nämligen det faktum att vi inte längre kan vinna gruppen. Vi kan bara bli tvåa och därmed inte undvika att möta det formstarkaste laget i hela EM i en eventuell kvartsfinal.
Nåväl, jag ska gräva ner stridsyxan för den här gången. Det är ju trots allt bara fotboll. (Försök förövrigt säga det till Zoran Lukic.)
Ikväll följer jag den stora kampen mellan lillebror och storebror.
Alla tror på Tyskland.
Men vem vet?
Tröja och jacka är helt plötsligt väldigt befogat.
Jag befann mig på Valhalla igår för att göra två planintervjuer samt hjälpa en gästande speaker med förflutet i GAIS. Det bör tilläggas att när jag nämnde övergången om Stefan Selakovic för honom, vaknade övriga "journalistpacket" (för att citera Ekwall) till liv. Det vädrades kommenterar såsom: "Selakovic, kan inte göra mål! Han missar frilägen på träningen, alltså han kan inte ens göra mål då. Jag lovar dig att hade han stått en meter från mål hade han lagt den över." Jag frågade förstås inbitna Göteborgsjournalister hur detta kan komma sig med argumentet att han ju faktiskt var riktigt bra en gång i tiden. De svarade att han är en kämpe och krigare. Jag kontrade med: Är inte alla i blåvitt det?!
Diskussionen dog ut i ett skratt.
Både Zoran Lukic och Peter Swärdh, har ju ett förflutet i toppklubbar i allsvenskan. För dagen är dom tränare i Qviding respektive Åtvidaberg. Man förstår dessutom vad som krävs för att ha en vinnarskalle likt dessa två män när man sitter jämte på innerplan. Otroligt engagerade i varenda domslut. Det ska också tilläggas att båda är väldigt trevliga.
Det var dessutom mycket trevligt att se den gamle Elfsborgaren Jesper Arvidsson på nytt. Blixtrande snabb och en härligt offensiv vänsterback som han är.
Matchen i sig slutade 2-2 och bjöd på fantastiskt spännande underhållning. (Vill ni läsa mer finns mitt reportage på Qvidings hemsida: http://www.svenskidrott.se/organisation.asp?OrgElementId=1503 )
När jag var på väg hem från presskonferensen på Valhalla, möts jag av Monster Jams sorti från Ullevi. De enorma monstertruckarna transporterades sakta ut genom labyrinten av krossade skrotbilar. Då fick jag se en skymt av den största av dom alla. Gravedigger. Som det stora fotbollsfan jag är kan jag naturligtvis inte annat än att koppla detta till en av fotbollshistoriens mest underbara skrönor, sedvanligt berättad av Glenn Hysén i diverse spelarbussar. Ni som redan har hört den får helt enkelt höra den igen.
Jo det var ju så här att Anders Limpar var och provspelade för Liverpool, året är 1987 och han spelade fortfarande vid den här tiden i den svenska klubben Örgryte. Han värvades sen aldrig av Liverpool, utan började sin proffssejour i Young Boys men det är en annan historia. Nåväl, under den första träningsveckan med "the reds" hade den gode Anders snappat upp ett smeknamn, som han förstås hade tänkt använda för att på ett bra sätt komma in i gruppen. På den här tiden hade Liverpool ett gediget lag med bland annat mittfältsgeneralen John Barnes. När Liverpool gjorde sina träningspass, kunde man lite då och då höra Barnes lagkamrater ropa "Pass the ball Digger." "Come on Digger." osv. Problemet var bara det att Anders hade hört lite fel. När Barnes hade bollen skulle naturligtvis Anders passa på att briljera med sin nyvunna kunskap. "Come on, pass the ball nigger!" Till det hejdlöst roliga i situationen hör ju också det faktum att Barnes, just precis, nämligen är färgad.
Fotbolls EM slutar aldrig att överraska. Ni vet förstås vad jag syftar på. Turkiets helt makalösa vändning! Det återstår en kvart och Tjeckien ägnar sig åt att spela av en match som ska leda dom till en Kvartsfinal och en andraplats i gruppen efter Portugal. Men vad händer då? Arda Turan som den hjälte han är kliver fram igen. Med tre minuter före ordinarie matchtid kliver Nihat Kahveci in i handlingarna. Detta efter en bjudning av tjeckiske målvakten Peter Cech. I 89:e minuten fullbordas EM:s magstarkaste vändning. Från 0-2 till 3-2 på 15 minuter. Och bäst då? Jo, Jesper Hussfelt förstås:
"NIHAT SKJUTER I MÅÅÅL!!! DET ÄR 3-2 TILL TURKIET!!!"
Ett vrål som får stämbanden att helt gå av på mitten. Fantastiskt.
Satt och kikade på tv4 och deras morgonsändningar. Jag ska vara helt ärlig när jag säger att jag aldrig varit ett fan av Lasse Anrell. Inte heller Elin Ekblom Bak. Och kanske är jag inte Kim Källströms mest hängivna fan heller. Oavsett är detta uttalande något av det sämsta på mycket länge. Elin tar upp det faktum att landslaget har två slitvargar på mittfältet, och att vi istället skulle behöva en tvåvägsspelare. Att Elin vurmar för Kim är ju inte helt otippat, då hon ju spelar i AIK. Hon har förmodligen heller aldrig sett en match med Elfsborg och kan således inte avgöra om Anders är en skicklig tvåvägsspelare eller inte. Hon grundar sina åsikter på massan. Den okunniga massan. Lasse Anrell skjuter också in följande: "Ingen normal människa kan förstå det här, förutom Lagerbäck." Vi journalister är förvisso rätt duktiga på att felcitera och vad Anrell menade här var förstås inte att Lagerbäck är onormal, snarare att alla vill ha in Kim på mitten. Som så många gånger förr kan jag bara hävda att den som är med spelarna varje dag och kan se vad dom är bra på respektive dåliga på är också den som ska var ansvarig för hur Sverige ska formera sitt lag. Det vill säga Lagerbäck. INTE en okunnig folkhop, som rätt och slätt alltid grundar sina beslut på vad alla andra säger.
Daniel Andersson är det perfekta exemplet. Han är just nu Sveriges mest kompletta defensiva mittfältare.
Magnus Hedman kan också sålla sig till skaran som grundar sina analyser på allmän uppfattning. Ett bra exempel är när Spanien i matchen mot Sverige tvingas ersätta Carles Puyol med Raúl Albiol.
"Nu kommer Sverige få mycket mer ytor i Spaniens backlinje."
Vad grundar han detta på? Att Puyol är en bättre fotbollsspelare än Albiol? Har han någonsin sett Albiol spela? Vet Hedman ens vilken klubb Albiol spelar i? Det kanske ni läsare vet? Gör ni det så får ni gärna droppa en kommentar under dagens inlägg. Där ni redogör för Albiols nuvarande klubb. Jag utlovar ett litet pris för den som kan hjälpa Magnus Hedman på traven.
Sverige hade bara kunnat hålla i bollen i en minut till mot Spanien. Men inte. Rosenberg ska slänga sig och filma till sig en frispark i ett skede där det är helt förkastligt. Dagen efter kan man läsa följande i den rosa tidningen:"Sluta deppa Sverige" då man syftade på att målet inte spelade någon roll. Något som också mer eller mindre hela svenska folket intalat sig. "Målet spelade ingen roll. Det gjorde inget att vi förlorade, det är ändå minst oavgjort som kommer räcka för avancemang." Nej, Nej och åter Nej. Målet spelar en stor betydelse. Nämligen det faktum att vi inte längre kan vinna gruppen. Vi kan bara bli tvåa och därmed inte undvika att möta det formstarkaste laget i hela EM i en eventuell kvartsfinal.
Nåväl, jag ska gräva ner stridsyxan för den här gången. Det är ju trots allt bara fotboll. (Försök förövrigt säga det till Zoran Lukic.)
Ikväll följer jag den stora kampen mellan lillebror och storebror.
Alla tror på Tyskland.
Men vem vet?
Kommentarer
Postat av: Ljulet
Tja din river-dansare!
Kan bara nämna att albiol varit jekligt bra denna säsong och gjort en bättre säsong än sin mittbackskollega marchena(enligt marca oxå) men förstår aragones som spelar de för de är mer samspelta ända sen u-21 då marchena spelade för benfica.
Svaret på frågan är Valencia!
Postat av: Victor
Valencia såklart! (jag är iofs inte den första som svarar) Det var via honom som Daniel Alexandersson sköt 1-1 i Champions Leaguekvalet!
Trackback