Fan, är det redan jul?
Nu har det blivit riktigt kallt. Vinterjackan är på och gissningsvis dröjer det inte alltför länge tills det att snökaoset tar vid. För är det inte lite lustigt? Det blir kaos varje gång. Det är väl inget oberäknligt påfund att det vid jultider kommer lite snö. Eller?
Man brukar på helger oftast vara igång med än det ena och än det andra. Den här helgen är inte en sådan. Den får i det närmsta betraktas som en lugn rehabiliteringsprocess, då veckan blåst på i högsta fart.
Hört i kön på pressbyrån på Nils Ericsson terminalen i Göteborg:
"Ursäkta mig, men vet du när man slutar vara ungdom?"
Naturligtvis handlade det om något västtrafikskort, men om man rycker det ur sitt sammanhang blir det hela jävligt roligt, då kvinnan i 45års-åldern som svarade förmodligen satt inne med full kännedom. "Ja, flicka lilla, du har nog några år kvar."
När man vandrar in på coop på backaplan mår man bra. Man få nåt slags skönt vuxenpoängs-tänk. Man köper saker till sin lägenhet, alldeles själv. En skruvmejsel, så man kan sätta upp en ikealampa i taket och sen ett måttband så man kan mäta några planschers mått. Detta inhandlas samt en mängd mat. Men vad som var speciellt denna gången var det faktum att man i direkt anslutning till entrén möttes av arbetare som var i full gång med att få upp en mängd julsaker. Det var tomtar, granar, ljusstakar, kulor, allmänt tingel-tangel, you name it. Fan, är det redan jul? Blir förstås den första tanken. Det hela närmar sig med stormsteg. 8 veckor kvar. Det hela är lite mysigt samtidigt som man kan tycka att dom överdriver lite smått. Jag menar, tänk om tio år då plockar man kanske fram julsakerna redan i augusti, då är det ju trots allt bara 16 veckor kvar. Inget ont om julen, jag älskar den. Enormt vackert och lugnt, tid för eftertänksamhet. Men för all del ta det lite lugnt. Vi är ju inte ens inne i November ännu.
Denna veckan drabbas man återigen av telefonförsäljare. Denna gången var det en kille i luren som puffade för Slitz som tydligen genomgått en förändring och som alltså numera heter Slitz 2.0. Detta tyckte försäljaren var lite mesigt men bra då stjärnor som Jessica Alba etc. hade ersatt platinablondiner á la Victoria Silvstedt. Mindre naket, mer smartness tyckte han. Det hela är ganska roligt. Jag skrattade, samtidigt som jag förklarade att jag var helt ointresserad av tidningen. han var dock ointresserad av att lyssna.
När man sen kommer hem visar det sig sedan hur enormt svårt det kan vara att sätta upp en lampa. I alla fall om kopplingssladden är på ett ungefär två meter för lång. En timma senare satt lampan där på plats dock något skevt. Kontentan blir således att man inte är någon elektriker med insikten i hur man skär en lampsladd på bästa sätt. Att man samtidigt var hungrig under processen gjorde förstås inte saken bättre.
Elfsborg spelar ut AEK Athen. Gör förmodligen den hittils bästa matchen på säsongen. Synd bara att man inte får vinna matchen.
Vad fan är det med Sverige egentligen? Eller våra normer rättare sagt. Som säger att det inte är okej med ett glas rött om dagen, men alldeles normalt med en flaska vodka till helgen. Vi borde åka söder över för att ta lärdom och samtidigt bli av med vår inkompetens i ämnet.
Så blir det förstås inte som man tänkt. Precis inget avgjordes i måndags. Samtliga i guldstridstrojkan vinner förstås igen. Nu faller avgörandet på söndag istället. Enormt spännande! Ullevi är utsålt. Vad som dock har skett idag är att GIF Sundsvall återigen spelar i allsvenskan. Marginalen blev ett poäng ner till ett häcken som snöpligt nog då inte avancerar. Både Häcken och Sundsvall vann nämligen sina sista matcher. Värt att notera är dock att Sundsvall låg under med 2-0 innan man tog sig i kragen och samtidigt krossade drömmen för hisingeborna.
Dags att hänga upp lite tvätt.
I bakgrunden hörs klassikern "Breakfast at Tiffany's"
Imorgon smäller det.
Man brukar på helger oftast vara igång med än det ena och än det andra. Den här helgen är inte en sådan. Den får i det närmsta betraktas som en lugn rehabiliteringsprocess, då veckan blåst på i högsta fart.
Hört i kön på pressbyrån på Nils Ericsson terminalen i Göteborg:
"Ursäkta mig, men vet du när man slutar vara ungdom?"
Naturligtvis handlade det om något västtrafikskort, men om man rycker det ur sitt sammanhang blir det hela jävligt roligt, då kvinnan i 45års-åldern som svarade förmodligen satt inne med full kännedom. "Ja, flicka lilla, du har nog några år kvar."
När man vandrar in på coop på backaplan mår man bra. Man få nåt slags skönt vuxenpoängs-tänk. Man köper saker till sin lägenhet, alldeles själv. En skruvmejsel, så man kan sätta upp en ikealampa i taket och sen ett måttband så man kan mäta några planschers mått. Detta inhandlas samt en mängd mat. Men vad som var speciellt denna gången var det faktum att man i direkt anslutning till entrén möttes av arbetare som var i full gång med att få upp en mängd julsaker. Det var tomtar, granar, ljusstakar, kulor, allmänt tingel-tangel, you name it. Fan, är det redan jul? Blir förstås den första tanken. Det hela närmar sig med stormsteg. 8 veckor kvar. Det hela är lite mysigt samtidigt som man kan tycka att dom överdriver lite smått. Jag menar, tänk om tio år då plockar man kanske fram julsakerna redan i augusti, då är det ju trots allt bara 16 veckor kvar. Inget ont om julen, jag älskar den. Enormt vackert och lugnt, tid för eftertänksamhet. Men för all del ta det lite lugnt. Vi är ju inte ens inne i November ännu.
Denna veckan drabbas man återigen av telefonförsäljare. Denna gången var det en kille i luren som puffade för Slitz som tydligen genomgått en förändring och som alltså numera heter Slitz 2.0. Detta tyckte försäljaren var lite mesigt men bra då stjärnor som Jessica Alba etc. hade ersatt platinablondiner á la Victoria Silvstedt. Mindre naket, mer smartness tyckte han. Det hela är ganska roligt. Jag skrattade, samtidigt som jag förklarade att jag var helt ointresserad av tidningen. han var dock ointresserad av att lyssna.
När man sen kommer hem visar det sig sedan hur enormt svårt det kan vara att sätta upp en lampa. I alla fall om kopplingssladden är på ett ungefär två meter för lång. En timma senare satt lampan där på plats dock något skevt. Kontentan blir således att man inte är någon elektriker med insikten i hur man skär en lampsladd på bästa sätt. Att man samtidigt var hungrig under processen gjorde förstås inte saken bättre.
Elfsborg spelar ut AEK Athen. Gör förmodligen den hittils bästa matchen på säsongen. Synd bara att man inte får vinna matchen.
Vad fan är det med Sverige egentligen? Eller våra normer rättare sagt. Som säger att det inte är okej med ett glas rött om dagen, men alldeles normalt med en flaska vodka till helgen. Vi borde åka söder över för att ta lärdom och samtidigt bli av med vår inkompetens i ämnet.
Så blir det förstås inte som man tänkt. Precis inget avgjordes i måndags. Samtliga i guldstridstrojkan vinner förstås igen. Nu faller avgörandet på söndag istället. Enormt spännande! Ullevi är utsålt. Vad som dock har skett idag är att GIF Sundsvall återigen spelar i allsvenskan. Marginalen blev ett poäng ner till ett häcken som snöpligt nog då inte avancerar. Både Häcken och Sundsvall vann nämligen sina sista matcher. Värt att notera är dock att Sundsvall låg under med 2-0 innan man tog sig i kragen och samtidigt krossade drömmen för hisingeborna.
Dags att hänga upp lite tvätt.
I bakgrunden hörs klassikern "Breakfast at Tiffany's"
Imorgon smäller det.
Fåordig elegans
Så har snart återigen helgen passerat. Var tog den egentligen vägen?
Elfsborg kan inte längre vinna. Vi fick det återigen bevisat för oss i mötet mot Örebro. Förmodligen en av Elfsborgs sämsta matcher på bra mycket lång tid. Allt är motigt just nu. Signifikativt för det hela var Fredrik Berglunds nick som från en början (efter att Mathias Svensson skarvnickat) gick på mål men genom hans aktion istället gick närmare ett kamerastativ på kortsidan.
Det känns rent ut sagt befogat att slänga sig med så kallade icke adekvata termer efter detta enorma debakel.
Mycket händer just nu i svensk fotboll. Ljungskile klara för allsvenskan. Kalmar kopplar greppet. Brommapojkarna åker ur allsvenskan. Det är enormt tight mellan Häcken och Sundsvall inför sista omgången i superettan som kommer avgöra om det blir allsvenskan eller inte. På måndag är det dags för IFK Göteborg och Djurgården att genomgå eldprovet. Spännande in på mållinjen! Synd bara att Elfsborg i år försatt sina chanser. Istället får man lyckönska Kalmar som vore enormt välförtjänt av ett allsvenskt guld. För tänk bara vilka underbara intervjuserier vi har att vänta av Stefan Kappers. Rent av bara det en övervägande faktor. Spännande som sagt! Missa inte upplösningen!
När man reser på sig och slår armen i en skänk, skulle man lite lätt vitsigt kunna kalla det för något utav en skänk från ovan.
Efter att ha kört en mindre omväg ute på hisingen, vevade man ner rutan och rådfrågade om vägen. Mannen som var vägarbetare, tittade länge på bilen, skakade på huvudet och förklarade att han var från Norrland. Det förklarade det mesta. Inte bara hade han svårt att lokalisera sig i Göteborg, han hade också i samma sekund förklarat anledningen till sin fåordiga elegans.
Visst kan man ibland uttrycka viss förvåning över hur många små nischade och specialiserade butiker som faktiskt går runt. Detta en diskussion som utspelade sig på vägen hem till en mycket god vän. Vad som först och främst var underlag för påbörjan av diskussionen var rambutiken utanför score vid Hagakyrkan. Hur sedan rambutiken går runt, behöver man kanske inte förklara.
Zlatan har äntligen vuxit upp. En storstilad intervju med studioankaret Ola Wenström blev resultatet. Nu hoppas vi bara att det lossnar för Zlatan i landslaget också.
Hur fan kan man köra i motsatt färdriktning? Det hela får förmodligen sin förklaring.
Säga vad man vill om Leif GW Persson, men skämta det kan han. Sen får han vara hur sävlig, dryg och sömnig han vill. Mötet med honom i senaste avsnittet av Boston Tea Party var något som får kallas extraordinärt.
Man behöver ibland inte gå så långt för att hitta den bästa av humor i detta land. På en reklamskylt utanför Borås Arena kunde man skönja följande: "Senaste modenumret ute nu!"
Man vandrar omkring på Coop för att göra det sedvanliga frukost och kvällsmatsinköpen, när man möts av mannen som skyndar förbi i 170 med en mängd varor i handen staplade på varandra likt en dagobert. Tanken blir förstås: Hur mycket har han köpt på ren impuls? Det skulle ju tydligen gå galant utan vare sig korg alternativt kundvagn. I alla fall måste han ha tänkt så från början. Men alla missbedömmer vi ibland inköpslistan.
På vägen hem häromdagen så möttes man av löpsedeln som förklarade att Leif Pagrotsky ska vara med i nästa produktion av "Let's Dance" följt av orden: "Jag tycker att det är viktigt med dans." Kanske är just precis let's dance det man då inte ska vara med i. Sen kan man ju också ifrågsätta hela rubrikens samhällsrelevans.
Hört på Tellus, Borås mest välbesökta kebaberia om nätterna:
"Vad ska du ha för sås?"
"Jag tar mild sås."
"Du va fan, i Borås säger vi söös."
Klockan halvtre på natten blir det dialektala i meningsutbytet sanslöst komiskt, särskilt när man som nuförtiden är bosatt i Göteborg och således direkt förstås hör stora dialektala skillnader när man till helgen åker hem till sin födelseort. Att man sen mycket insiktsfullt kan skämta om sig själv gör naturligtvis det hela mycket beundransvärt.
Missa som vanligt inte Boston Tea Party imorgon, men heller inte den rafflande slutspurten i Allsvenskan!
Jag tittar ut genom fönstret och begrundar den vackra årstiden och dess färgsprakande lövkonstellationer till tonerna av The Useds storslagna "Smother Me."
Livet vandrar vidare.
På återhörande.
Elfsborg kan inte längre vinna. Vi fick det återigen bevisat för oss i mötet mot Örebro. Förmodligen en av Elfsborgs sämsta matcher på bra mycket lång tid. Allt är motigt just nu. Signifikativt för det hela var Fredrik Berglunds nick som från en början (efter att Mathias Svensson skarvnickat) gick på mål men genom hans aktion istället gick närmare ett kamerastativ på kortsidan.
Det känns rent ut sagt befogat att slänga sig med så kallade icke adekvata termer efter detta enorma debakel.
Mycket händer just nu i svensk fotboll. Ljungskile klara för allsvenskan. Kalmar kopplar greppet. Brommapojkarna åker ur allsvenskan. Det är enormt tight mellan Häcken och Sundsvall inför sista omgången i superettan som kommer avgöra om det blir allsvenskan eller inte. På måndag är det dags för IFK Göteborg och Djurgården att genomgå eldprovet. Spännande in på mållinjen! Synd bara att Elfsborg i år försatt sina chanser. Istället får man lyckönska Kalmar som vore enormt välförtjänt av ett allsvenskt guld. För tänk bara vilka underbara intervjuserier vi har att vänta av Stefan Kappers. Rent av bara det en övervägande faktor. Spännande som sagt! Missa inte upplösningen!
När man reser på sig och slår armen i en skänk, skulle man lite lätt vitsigt kunna kalla det för något utav en skänk från ovan.
Efter att ha kört en mindre omväg ute på hisingen, vevade man ner rutan och rådfrågade om vägen. Mannen som var vägarbetare, tittade länge på bilen, skakade på huvudet och förklarade att han var från Norrland. Det förklarade det mesta. Inte bara hade han svårt att lokalisera sig i Göteborg, han hade också i samma sekund förklarat anledningen till sin fåordiga elegans.
Visst kan man ibland uttrycka viss förvåning över hur många små nischade och specialiserade butiker som faktiskt går runt. Detta en diskussion som utspelade sig på vägen hem till en mycket god vän. Vad som först och främst var underlag för påbörjan av diskussionen var rambutiken utanför score vid Hagakyrkan. Hur sedan rambutiken går runt, behöver man kanske inte förklara.
Zlatan har äntligen vuxit upp. En storstilad intervju med studioankaret Ola Wenström blev resultatet. Nu hoppas vi bara att det lossnar för Zlatan i landslaget också.
Hur fan kan man köra i motsatt färdriktning? Det hela får förmodligen sin förklaring.
Säga vad man vill om Leif GW Persson, men skämta det kan han. Sen får han vara hur sävlig, dryg och sömnig han vill. Mötet med honom i senaste avsnittet av Boston Tea Party var något som får kallas extraordinärt.
Man behöver ibland inte gå så långt för att hitta den bästa av humor i detta land. På en reklamskylt utanför Borås Arena kunde man skönja följande: "Senaste modenumret ute nu!"
Man vandrar omkring på Coop för att göra det sedvanliga frukost och kvällsmatsinköpen, när man möts av mannen som skyndar förbi i 170 med en mängd varor i handen staplade på varandra likt en dagobert. Tanken blir förstås: Hur mycket har han köpt på ren impuls? Det skulle ju tydligen gå galant utan vare sig korg alternativt kundvagn. I alla fall måste han ha tänkt så från början. Men alla missbedömmer vi ibland inköpslistan.
På vägen hem häromdagen så möttes man av löpsedeln som förklarade att Leif Pagrotsky ska vara med i nästa produktion av "Let's Dance" följt av orden: "Jag tycker att det är viktigt med dans." Kanske är just precis let's dance det man då inte ska vara med i. Sen kan man ju också ifrågsätta hela rubrikens samhällsrelevans.
Hört på Tellus, Borås mest välbesökta kebaberia om nätterna:
"Vad ska du ha för sås?"
"Jag tar mild sås."
"Du va fan, i Borås säger vi söös."
Klockan halvtre på natten blir det dialektala i meningsutbytet sanslöst komiskt, särskilt när man som nuförtiden är bosatt i Göteborg och således direkt förstås hör stora dialektala skillnader när man till helgen åker hem till sin födelseort. Att man sen mycket insiktsfullt kan skämta om sig själv gör naturligtvis det hela mycket beundransvärt.
Missa som vanligt inte Boston Tea Party imorgon, men heller inte den rafflande slutspurten i Allsvenskan!
Jag tittar ut genom fönstret och begrundar den vackra årstiden och dess färgsprakande lövkonstellationer till tonerna av The Useds storslagna "Smother Me."
Livet vandrar vidare.
På återhörande.
Framförhållning var ordet
Nu är det nån form av stressperiod igen. Mycket ska göras och det på kort tid. Man hinner knappt filosofera och grubbla över saker i en hetsjakt av tider att passa och uppdrag att utföra.
Man inser också ganska snabbt med tiden att saker och ting förändras och du med dom. Ju mindre tid man spenderar i sina gamla hemtrakter och ju mer nya influenser man tar till sig så bidrar det till att röra om i grytan och det enormt. Man blandar känslan av: "vad fan gör jag här?", med dess motsats, nämligen att det hela är väldigt lättbegripligt. Man funderar på framtiden och hur det är att bo i andra städer så som Stockholm eller Sundsvall och hur yrkeslivet ska bli när det väl beger sig. Vad måste man göra? Vad måste man inte göra? Och detta i spiralen av oändlighet.
Naturligtvis är det datumet, den 15:e Oktober som skapar alla dessa djupt rotade tankar. För vad ska man göra sen? Vart tar livet vägen? Det ska du bestämma, och det nu. Inte en dag för sent. Att sen den elektroniska ansökningstjänsten ger vika på dagen D förändrar ju inte situationen.
Man får i nuläget ta ett halvår i taget. Framförhållning var ordet.
Så här i sökningstider leds vi trots det helt osökt in på en mängd andra saker. För vad vore livet utan lite onödigt analyserande?
Normer är oerhört intressant. Det slog mig häromdagen när jag samspråkade med en vän där samtalet förstås som alltid inleds med frasen "hur är läget?" "Jodå, det är bra," svarade jag. I samma sekund börjar man ju fundera i banor kring hur sjukt tråkig man är. Allt är ALLTID bra. Varför frågar dom ens när dom på förhand redan vet? Det gick sedan en vecka och jag lyckades få i mig ett virus. Något som borde göra att svaret på frågan således blir annorlunda. Det blev det inte. Jag tog inte tillfället i akt, istället ljög jag mina medmänniskor rakt upp i ansiktet. Det kan ju onekligen inte ha varit bra, när man tvingas till diverse febernedsättande behandlingar. (som på rak arm betyder att äta lite alvedon.) Slutsatsen är förstås att man normativt berättar vad vännerna vill höra och/eller förväntas höra. Inget annat. Som saxat ur en sociologibok.
Det är ibland mycket lustigt hur olika vägar kommer till. Om ni nån gång spatserar förbi universitetsbiblioteket vid humanisten kommer ni få det bekräftat. Vem väljer att gå L-liknande omvägar runt ett träd, när man kan snedda lite snyggt över gräset? Ett fåtal. Eller i alla fall så litet till antalet att man sedan beslöt sig för att asfaltera lervägen som merparten valde. Nu kanske det inte alls är så. Men det är en rolig tanke.
Telefonförsäljare är ett eget släkte. Visst får man lust att varje gång fråga huruvida provisionen är bra.
Den ofantliga fåfängan hoppar fram lite då och då. Det räcker med ett fönster på andra sidan gatan eller varför inte en snabbt förbipasserande spårvagn.
Borås Basket slår Plannja med tjugo poäng! Helt ofattbart! Vad som i paritet med detta är helt oslagbart är de rysningar man får genom kroppen när Bengt Fredenlund förkunnade att vi efter alla dessa års väntan kan få se ligabasket i Boråshallen igen. Stort, vackert. och magnifikt. Snudd på tårdrypande scener utspelades.
Elfsborgs lottning i UEFA-cupen har nu varit klar i några dagar och det vankas toppfotboll! Vi väntar med spänning på att få se matcher mot storlag så som Fiorentina, Villareal och AEK Aten.
Ibland upplever man situationer där det inte är på sin plats att rent av skämta bort det hela. Man kan helt enkelt inte, på grund av dess dignitet. Att åka ut till Hammarkullsskolan var som att färdas rakt in i klassperspektivet både på gott och ont. Man lever många gånger i en annan verklighet. Man stannar upp och tänker tillbaka på sitt liv och sina erfarenheter och kanske, kanske lite, närmar man sig deras vardag. Hur var det en gång i tiden? Tänk, det hade man nästan försummat. Man ska nog inte sticka under stol med att det faktiskt var helt annorlunda då. På nittio-talet.
Missa inte Boston Tea Party på kanal 5 ikväll!
Jag resignerar till tonerna av Damien Rice sentimentala mästerverk i form av "9 crimes."
Tills nästa gång. Klä på er rikligt!
Hösten har på allvar äntrat våra liv.
Man inser också ganska snabbt med tiden att saker och ting förändras och du med dom. Ju mindre tid man spenderar i sina gamla hemtrakter och ju mer nya influenser man tar till sig så bidrar det till att röra om i grytan och det enormt. Man blandar känslan av: "vad fan gör jag här?", med dess motsats, nämligen att det hela är väldigt lättbegripligt. Man funderar på framtiden och hur det är att bo i andra städer så som Stockholm eller Sundsvall och hur yrkeslivet ska bli när det väl beger sig. Vad måste man göra? Vad måste man inte göra? Och detta i spiralen av oändlighet.
Naturligtvis är det datumet, den 15:e Oktober som skapar alla dessa djupt rotade tankar. För vad ska man göra sen? Vart tar livet vägen? Det ska du bestämma, och det nu. Inte en dag för sent. Att sen den elektroniska ansökningstjänsten ger vika på dagen D förändrar ju inte situationen.
Man får i nuläget ta ett halvår i taget. Framförhållning var ordet.
Så här i sökningstider leds vi trots det helt osökt in på en mängd andra saker. För vad vore livet utan lite onödigt analyserande?
Normer är oerhört intressant. Det slog mig häromdagen när jag samspråkade med en vän där samtalet förstås som alltid inleds med frasen "hur är läget?" "Jodå, det är bra," svarade jag. I samma sekund börjar man ju fundera i banor kring hur sjukt tråkig man är. Allt är ALLTID bra. Varför frågar dom ens när dom på förhand redan vet? Det gick sedan en vecka och jag lyckades få i mig ett virus. Något som borde göra att svaret på frågan således blir annorlunda. Det blev det inte. Jag tog inte tillfället i akt, istället ljög jag mina medmänniskor rakt upp i ansiktet. Det kan ju onekligen inte ha varit bra, när man tvingas till diverse febernedsättande behandlingar. (som på rak arm betyder att äta lite alvedon.) Slutsatsen är förstås att man normativt berättar vad vännerna vill höra och/eller förväntas höra. Inget annat. Som saxat ur en sociologibok.
Det är ibland mycket lustigt hur olika vägar kommer till. Om ni nån gång spatserar förbi universitetsbiblioteket vid humanisten kommer ni få det bekräftat. Vem väljer att gå L-liknande omvägar runt ett träd, när man kan snedda lite snyggt över gräset? Ett fåtal. Eller i alla fall så litet till antalet att man sedan beslöt sig för att asfaltera lervägen som merparten valde. Nu kanske det inte alls är så. Men det är en rolig tanke.
Telefonförsäljare är ett eget släkte. Visst får man lust att varje gång fråga huruvida provisionen är bra.
Den ofantliga fåfängan hoppar fram lite då och då. Det räcker med ett fönster på andra sidan gatan eller varför inte en snabbt förbipasserande spårvagn.
Borås Basket slår Plannja med tjugo poäng! Helt ofattbart! Vad som i paritet med detta är helt oslagbart är de rysningar man får genom kroppen när Bengt Fredenlund förkunnade att vi efter alla dessa års väntan kan få se ligabasket i Boråshallen igen. Stort, vackert. och magnifikt. Snudd på tårdrypande scener utspelades.
Elfsborgs lottning i UEFA-cupen har nu varit klar i några dagar och det vankas toppfotboll! Vi väntar med spänning på att få se matcher mot storlag så som Fiorentina, Villareal och AEK Aten.
Ibland upplever man situationer där det inte är på sin plats att rent av skämta bort det hela. Man kan helt enkelt inte, på grund av dess dignitet. Att åka ut till Hammarkullsskolan var som att färdas rakt in i klassperspektivet både på gott och ont. Man lever många gånger i en annan verklighet. Man stannar upp och tänker tillbaka på sitt liv och sina erfarenheter och kanske, kanske lite, närmar man sig deras vardag. Hur var det en gång i tiden? Tänk, det hade man nästan försummat. Man ska nog inte sticka under stol med att det faktiskt var helt annorlunda då. På nittio-talet.
Missa inte Boston Tea Party på kanal 5 ikväll!
Jag resignerar till tonerna av Damien Rice sentimentala mästerverk i form av "9 crimes."
Tills nästa gång. Klä på er rikligt!
Hösten har på allvar äntrat våra liv.