felix|h

"Det VAR förresten en ganska udda vinter. Den bröt liksom aldrig ut. På gott och ont." Vad händer? Jo, det blir förstås kaos. Radion och trafikinformationen går varm likt ett välsmort våffeljärn. Tåg och bussar blir försenade och folk stressar sönder i den vanliga morgonlunken som för de flest innefattar nån form av transport.

Vad är sedan helt uppåt väggarna fel med att svara: Va? eller Vad sa du? Är dett något helt förlegat som dagens generation helt valt bort? Jag säger bara det, jag slår ihjäl näste som väljer att slänga sig med ordet "ha?" om det nu ens får kallats ett ord. Jag ber er sluta. Nu.

Har lite spioneriartat valt att avlyssna tre tjejer som allt som oftast har livliga diskussioner om olika delar i den mänskliga anatomins labyrint. Det gäller alltså att komma ihåg var något satt och dessutom vad det hette på latin vilket ter sig föga svårt och då förstås roligt att lyssna till. Studietekniken skiljer sig något ofattbart. Man har å ena sidan den ambitöse och orolige. Man skulle kalla henne för tvivlaren. Som ovisst frågar en massa, som den lite mera laidback av de tre tvingas ta ställning till. Redan här skär det sig. Laidback och att ta livet som det kommer kontra planering i minsta detalj och att inte lämna något åt slumpen. Det roligaste är ändå när någon börjar förklara ett sammanhang, ett skeende och hur saker och ting är relaterade till varandra. Trots att två av dem nickar instämmande att det ju precis är sådär. Då hävdar tvivlaren allt som oftast att: "var det inte precis tvärtom?" Ett solklart mönster. Varför denna yttring? Jo, inte för att det är tvärtom. De två tjejerna har förstås rätt. Det är istället osäkerheten som lyser igenom i tvivlarens tankebanor och jag måste ju visa att jag minsann har läst på det här alternativt ge de där besserwissrarna en känga. Det hela glider sedan in i något slags pinsamt skratt om hur man kunde tänka fel. Ovetandes om sanningen var det hela "mothugget" mycket planerat och inte det minsta av ren slump.

Och vart tappade ni bort mig? Välkommen in i hjärnan tillhörandes en resenär som hade en timme att slå ihjäl. Generaliseringar, teorier och erfarenheter. För visst fanns sådana personlighetsdrag även i din klass.

Anja Pärson är ju minst sagt en sköning, en jävel på skidor också. Fem medaljer i Åre är ju "ganska" bra.

Vad nu? Ovanstående utspelades ju för länge sedan, säger ni. Ni har rätt, förstås. Publiceringsfel och dylikt har jag till mitt försvar. Man kommer hem sent och är alldels för trött efter nån timmes buss alternativt tågåkande. Så vad vi skrattade åt för tre veckor sedan just den där helgen blir nu tämligen svårt att erinra. Hur som haver hade det att göra med Sveriges Radio, och enorm trötthet, viket oftast renderar i ett totalt fiasko, en sorts lyteskomik.

Sen går det ytterliggare en vecka och vad är det som händer?! Man skulle lite lätt överdrivet kunna säga att sommaren är här. För det har ju verkligen gått och blivit helt fantastiskt. Solen skiner och människorna blir glada. Sen att grundtemperaturen lämnar hel del att önska lämnar vi därhän. Vad som däremot är uppiggande att se är alla människors positiva agerande i bekymmersamma situationer, såsom att  busskortet har slutat gälla och då gladeligen inse sitt misstag och skina upp och nästan kasta pengarna på chauffören ifråga. En grå vintermorgon är minen inte lika munter, det kan jag skriva under på. Detta avspeglas genom följande tänk: Replikskiftet skulle kunna vara i stil med: "Kan jag inte åka längre på detta nu?"säger den frågande passageraren "Nej,tyvärr det är nytt, att det inte gäller där, du får betala sista vägen." säger busschauffören och skruvar lite på sig. "Det är fan min otursdag idag." Beroende av bussen? Någonsin tänkt på att skaffa ett körkort? En härlig vårdag utspelas som sagt inte ovan nämnda scenario. 

Vad som förstås också är kul att se, är hur olika människor anammar årstidskiften. Börjar man redan äta glass? Går man fortfarande klädd i vinterjacka? Hur tolkas egentligen vädrets makter? 

När man sitter på Centralstationen i Göteborg kommer det fram en man i åldern alltifrån 40 till 60 och frågar om man kan hjälpa med två till tre kronor. Vad som ter sig intressant ur ett analysperspektiv här är ju mannens val av utfrågningsoffer. Vi sitter tre på bänken där. En affärsman, jag och en äldre man som stödjer sig på kryckor. Finns det något underliggande i att yngre människor är mer givmilda i sådana situationer, att affärsmän har så gott om pengar att dom inte ens kan avvara två kronor och att utfrågaren blir maktlös om han vänder sig till en äldre människa. Jag fann det hela lite smålustigt. Men visst hade jag tre kronor till övers. Plånboken var ändå fylld av en dröse mynt. Affärsmannen till höger blegade intensivt. 

På tal om Sveriges Radio. Om ni känner ett sorts behov av att få skratta är Sveriges radios grodoravdelning det bästa på mycket länge. Ett väl utfört garv är häpnadsväckande medryckande. SR bjuder på ett pärlband av sådana. Enjoy!

Nu kan man inte längre beställa en "vanlig kaffe." För någon i den yngre genrationen är inte problematiken speciellt stor utan istället är det valmöjligheterna som lockar. Men när kaffedrickaren med rutin frågar om han/hon kan få avsmaka en kaffe förvinner trivseln i hans/hennes ansikte när en snäsig följdfråga kastas ut angående vad för sorts kaffe som ämnar drickas. Kaffe. Just det, kaffe.

Missa heller inte Hundra höjdare! Som vanligt går det underbara programmet på Måndagar i kanal 5 på tiden 21. 55. 

Jag tar en promenad i det fantastiska vädret och åtnjuter klassikern Acoustic med Tony Sly och Joey Cape.

Gå ut med er nu!

Vi hörs inom en snar framtid.      

Det har blivit kallt. Ett utdrag ur en gammal oruplåt som ingen hörde måhända. Faktum är att det faktiskt har blivit kallt. Sen regnar det dagen därpå ackompanjerat till ett antal plusgrader och plötsligt har tesen förvandlats till en antites i sig självt och blivit ganska, för att inte säga helt ointressant.

Vad som driver mig just nu är den intellektuella smartness som präglar mina dagar och oändliga resmål. För visst är man en högtravande egoist i många sammanhang. Tänket har aldrig varit mer påfallande.

Välkommen rakt in akademikerspråkets utmanande värld. Bortblåst var den smått dumförklarande enkelheten och ersatt av transempiriska kontextualiseringar, analytisk dualism och en och annan emergerande struktur.

"1776 gav Adam Smith ut klassikernas klassiker, nämligen Wealth of Nations. Det är en klassiker i den bemärkelsen att alla talar om den, men ingen har läst den." - Gunnar Falkemark.

Humorn försvinner aldrig. Vad som dock försvinner här är den kontext i vilket detta tal iscensattes. Utfört med briljans av Sveriges bäste lektor. Tänk er en undervisningsform som är provokativ, snabb, strukturerad och oändligt rolig. Ja, då har ni Gunnar Falkemark i ett nötskal. Merparten humor försvinner dock här och ja, det hela gör sig ganska dåligt i skrift.

Den ena hinten efter den andra. Vad som hänt under dessa tre månader är förstås oändligt mycket. Men vad som bör stå klart nu är att jag sen en månad tillbaka läser på Göteborgs Universitet. Men nog om mig.

Julafton, Nyårsafton, Granar, Paket. Jag skulle kunna hålla på i alla evighet. Men hänvisar istället till föregående år i bloggen för närmare beskrivningar. Ni vet, man är ledig och man följer traditioner och varje år är det andra sig likt. Vad som dock sker är att allt bleknar en smula från år till år. Men ja, det var väl precis som förut. Det som var bra är bra och det som var dåligt är dåligt, inga instanser byts ut. Eller?

Med risk för att bli sjuhelvetes torftig, ska jag försöka projicera något ni också kanske kan relatera till. Det vill säga sådant som är oundvikligt i det vardagliga livet.

Ett ganska krångligt tänk är att försöka utesluta vad andra tror och tänker om dig. Detta är i synnerhet till besvär vid samspråkande med folk man inte känner så bra alternativt människor av det motsatta könet. Varför går han fram till mig? Hur relevant är det som han tar upp? Har han ett bakomliggande motiv? Ja det är klart som fan jag har det, men det vet ju inte dom så varför ens tänka i dom banorna när man knappast behöver. Allt ska väl verka naturligt, I guess. I poker säger man ju att man ska spela spelaren och inte korten. Men vad ni än gör, applicera inte detta på så ironiskt triviala saker som livet.

Lågprisparkering: 15kr i timmen. 120kr per dygn. Jo man tackar. Bilen stod hemma föregående helg. Regionen-runtkortet nyttjades istället. Vad göra när lågprisparkeringen blivit dyrare än bensinen.

Jag vill egentligen inte föra en monolog här även om det lätt ämnar bli så. 1. För att ingen läser. 2. För att de få som läser inte orkar skriva en kommentar. Vad är adekvat och vad är inte? Bröta in, interferera. Jag är tacksam för det lilla.

Inget går upp emot ett välspelat parti snooker. Så jag ligger nu i hårdträning med sex timmar i veckan.

Det var förresten en ganska udda vinter. Den bröt liksom aldrig ut. På gott och ont.

Sjukdomar är det ju dessutom få förunnat att undvika vid denna tidpunkten på året. Två veckors influensa är inget jag rekommenderar. Med den tillhörande sviktande matlusten ersatte man kylskåpet med medicinskåpet. En vardag kunde ungefär se ut så här: Alvedon/Ipren, Amoxicillin (antibiotika), Bisolvon, Esberitox. Först då kan man sätta sig in i alla som tvingas ta enormt mycket mediciner för bestående men. Jag sa till en god vän att dagen jag blir frisk ska jag be till högre makter varje morgon jag vaknar och får vara frisk. Sen tar man det liksom förgivet och glömmer det lika fort. Korkat.

Precis som i höstas träffar man enormt stora mängder nya människor, och allt är väl precis som förut bortsett en punkt. Den intellektuella nivån har höjts en aning. Vilket ju förstås är trevligt. Man lär sig något nytt varje dag. En cliché, jag vet.

Det har ju förstås hänt så mycket att man knappt vet var man ska börja och var man ska sluta. Tiden är knapp etc. Jag följer upp allt detta tramset imorgon med en något mer saklig del om människor och deras enormt roligan handlande i vissa situationer men även vad som hänt i föregående helg. Men också lite nyheter, lite sport, lite allmänna funderingar, lite misslyckade radiosändningar och lite improvisation á la Peter Apelgren..

Missa nu inte Welsh Open i Eurosport.

Avslutningsvis tar jag en kopp kaffe och avnjuter mästerverket Off he goes med Pearl Jam.

På återhörande.

Det var nu ett tag sedan, minst sagt.

Dags för nästan en månads recap och det har hänt en hel del.

Först  och störst naturligtvis:

IF Elfsborg svenska mästare!!

Hur bra lag än Elfsborg hade under säsongen hade jag aldrig kunnat föreställa mig detta i min vildaste fantasi! Något annat som är svårt att föreställa sig är de 10.000+ som befann sig på Stora Torget för att hylla. Man minns den gamle sköne servicekontoretsnubben som jobbat på Ryavallen i 20 år där han stod och bet av de sista nagelbanden samtidigt som han på övertid i loungen skrek "Blås av matchen då för helvete domarn!" Han fick snabbt svar av Elfsborgsfotografen: "Det spelar ingen roll hur mycket du skriker Anders, han hör dig inte." Det var några smärtsamma sekunder, pulsen gick upp och bara några minuter innan hade arenan och loungen fyllts av ett sorl då reprisen på Augustssons handssituation kom upp på monitorn. Så nära var det! Fröjdfelt gestikulerade spela vidare. Och drömmen levde.

När väl slutsignalen ljöd övergick den spända tillvaron till ett totalt förlösande jubel, många hade svårt att fatta vad lilla Borås hade ställt till med. Pressfotografer sprang ut på Arenagräset för att få den bästa bilden på ett lag i total eufori och så även jag.

Natten blev lång. Festligheterna på topp. Sen att Samuel Holmén fick i sig lite för mycket Champagne i omklädningsrummet är en helt annan historia. Vad vi dock minns är vad han sa till min vän och BT reporter Johan Rydén. "Kolla till mig ikväll om ni vill ha skandaler."

Förstås med glimten i ögat.

Det blev en kväll jag aldrig kommer att glömma så länge jag lever.

Livet leker, undertecknad stormtrivs med sitt nya jobb som Elfsborgsreporter för FANTV. Ska man dessutom köra lite reklam, så kan ni besöka fantv.se för att exempelvis kolla in ett kollage från guldnatten.

Skolan rullar vidare och många är ofantligt trevliga. Kommer sakna många. Som sedvanligt när det närmar sig slutet.

Borås godaste lunchbuffé hittar man numera på det hyperfräscha EEST. En total sushiupplevelse där man stillar sina smaklökar i ett veritabelt smörgåsbord av delikatesser tillredda genom japansk expertis.

Idol och Pokermiljonen rullar vidare och måste förstås följas enda in på mållinjen.

Kan man vara suboptimalt socialt utvecklad? Det hela gällde oavsett en svunnen gymnasietid och hur lite man egentligen visste om människorna där.
 
Måndagarna är det inomhusfotboll som gäller, som alltid lika skönt att röra på sig. Sist var det stormatch mot Stadiums arbetslag. Publiksiffran var obefintlig, men snudd på en då Johans farmor ställt en förfrågan i ämnet.

Det blev kyligare här om veckan men sen varmare igen, det bidrog till att rör och ledningar sprack och vatten rann ut och så vidare. Vedensgatan grävdes därför upp. Det var ena sidans trotoar som fick ta smällen då gatan mera liknade en sjö. Så man grävde upp stora hål på nån meter och servicekontoret var sedan så snälla att sätta ut skyltar med texten "Gående hänvisas till andra sidan." Hänvisas. Man kan alltså välja att vandra i hålet där, om man nu finner det spännande. Skylten var alltså mer eller mindre ifrågasatt. Men det är väl bara en rutin. Att sätta ut skylten alltså.

När det blir kallare skapas ju också nån sorts moralpanik gällande odubbat. Sommardäck blir plötsligt livsfarligt och strängeligen förbjudet. Kontentan av detta är att man på Samsjös ringservice får en däckbytarkö på flera timmar, dessutom blir trandaredsvägen halvt blockerad. Så blockerad att en fotograf från BT (Borås Tidning) tyckte att det var värt att åka ner för att få lite talande bilder. Hysteri, är bara förnamnet. Dom berättade dessutom att första kunden hade trotsat alla lagar och varit där före tuppen, runt halv sju. Men sen förvann snön. Än sen, nu är i alla fall vinterdäcken på plats.

Nikola Sarcevic platta Roll Roll and Flee är dessutom en hejdundrade skön höst/vinterplatta.

På MAX har man redan börjat hänga upp julgranskulor.

Net-on-Net registrerar sina kunder i en databas. En kund i kön visste inte var han bodde. Nyinflyttad, desorienterad alternativt dum i huvudet?

Gamla lås och vinterkyla är dessutom en dålig kombination. Det måste sett ganska roligt ut när man gång på gång klev ur bilen ur fel dörr så att säga.

På söndag blir det Royal League och prestige till hundra procent mot AIK. Jag naturligtvis på plats och jobbar.

Tills nästa gång vi hörs:

Dra åt halsduken, på med vantarna och vandra vidare i full harmoni till takterna av mästerverket Roll Roll and Flee.

Suspended in time. Som det så vackert heter om man vill vara en smula filosofisk. Man kanske rentav kan säga att man laggat på sistone. Detta för att kamma hem lätta poäng hos dagens generation. För visst har det hänt evinnerligt mycket den senate tiden. Dock skall sägas att vi nu genomlever sjukdomsperioden nummer ett. Och att detta i hög grad har bidragit till att mina verksamheter i stor utsträckning varit offline.

Han som uppfann nässprayet borde dessutom fått nobelpriset.

Sedvanligt; Vad har egentligen hänt?

Hösten har på allvar visat sina framfötter. Skalat av träd samt färgat löven röda och gula. Folk snyter sig i parti och minut. Klädseln har uppgraderats och på vissa håll kan vi redan nu skymta bepansring av dunjackeslaget. Nog om höstens formaliteter.

Elfsborg vinner igen! Leder nu allsvenskan! Trots att man spelade mindre bra borta mot kalmar går man ändå segrande ur striden, det bevisar mycket. I alla fall att man i nuläget besitter det rätta flytet. Sjuhärads nye frisparksspecialist stavas sedermera Jon Jönsson. Avsaknad av löd i dojjan går ju inte direkt att hävda.

Hundra Höjdare hade ju sin final i måndags. Denna final är en stor känga till samtliga dokusåpor. En mycket snygg sådan. För visst är människorna konstiga, och tävlingarna urfåniga. Precis som det ska vara. Vinnare blev tillslut Björn Tådne, denna smått förvirrade ensling och "musikforskare." Tack som vanligt för en grymt underhållande serie, vi ser fram emot nya eskapader!

I pokermiljonen i torsdags i förra veckan förlorade Mattias Andersson tyvärr finalen mot en kvalspelare. Helt klart synd! Mattias var värd ett bättre öde!

I skolan i veckan, våldgästade man rakt in på lektionstid och körde fotografering till katalogen. Undertecknad drog sig snabbt undan då man inte kan inse något som är direkt meriterande med att läsa där. Hur som helst, mitt i detta kaos kan man ju inte undgå att köra en och annan analys. Fotografen ifråga är en mycket frenetisk sådan där samtliga uttalanden späds på med fet emfas. Han tycker att det är grymt stabilt att man inte hyr in skådespelare från Ryssland och dylikt utan att man fotograferar eleverna in action så att säga. Sen är ju det hela en tolkningsfråga. I all hast stagear han precis allt och alla. För i grund och botten är det ju väldigt onaturligt för att inte säga helt onaturligt. Men än sen. De här korten får vara i "rampljuset" en termin då man ska känna igen lite folk. Sen faller de kvickt i glömska i någon tråkig gammal bokhylla. Fake eller inte.

Jan Fredriksson gör det igen! Han är mitt uppe i förklaringen av konsumenttjänstlagen och varför det kan vara lite svårt att reklamera. Man bör vara uppmärksam vad som händer hela tiden. Ja, i alla fall hos frisören.

"Jag ska reklamera min vara. Vilken vara!? Ditt huvve eller?"

Missa inte Pokermiljonen ikväll på fyran!

Nu blir det en ostmacka, en rykande het kopp kaffe och lite smått kontemplerande med Somewhere over the rainbow i bakgrunden.

Krya på er!

För visst ändras ords betydelse genom åren. Ett lysande exempel på detta är vad man finner på ett släktforskningspapper vad gällande avkommans status i samhället. Inom parentes står det kort och gott: Idiot. Vad gällande sådan status kan man väl säga vad man vill. Oavsett detta är det, kort, koncist och helt priceless.

Det var ju alltså inte tal om personer som gjorde lite roliga grejjer, här snackar vi efterblivenhet å det grövsta.

När vi ändå är inne på efterblivenhet (förövrigt något som förmodligen genomsyrar hela dagens inlägg) måste man ju plocka fram en annan anekdot. Elfsborg hade förlorat tre poäng genom oskärpa vid avsluten och matchen mot Öster hade alltså slutat 0-0 till vårt stora förtret. Vårt, som i vi, ja nästan i alla fall. Inte ett gäng muntergökar bestående av fyra till fem allt för unga tjejer som i en kvartett strosade fram på gatan. Man sjöng högljutt och dessutom enormt fel. Detta var en ung man snabb på att poängtera, så här löd replikskiftet:

" Inget stoppar Elfsborg, Elfsborg från Borås. Ingenting kan stoppa oss, Elfsborg olé olé" (sång)

- "Sluta sjung för fan! 1. Ni sjunger fel, det ska vara: Vi är gulsvarta Elfsborg! 2. Ni borde lära er något om läktarkultur! Ni kan fan få grupperingar på er!! Så sluta sjung för helvete!"

Killen ifråga var på gränsen till upplösningstillstånd och vrålade således dessa väl valda ord. Han ska ha cred för att han tystade ett gäng östrogenstinna fjortonåringar som begick oral misshandel på samtliga i det vandrande ledet. Dock kan man ju ifrågasätta vad för sorts grupperingar(?!) han syftade på. Vokabulärfel och endlösa skratt är resultatet av en catfight mellan två läger, två läger där intelligensen var i total avsaknad.

För att pigga upp i en grå tillvaro kan man göra några dragningar med glasstårtan detta förstås utfört med tårtspaden på äkta Kenta Nilsson manér.

Har dessutom nu käkat tre av fyra av McDonalds gästspelsmenyer. Pepper Jack var den sista i ordningen. Jo jag vet, kostcirkeln gråter, där den hänger i en förlegad hemkunskapssal, där fröken med kaveln i högsta hugg domderar hur man gör en så kallad "redning".

Lite längre bak i rummet sitter en kille och en tjej och diskuterar. Tjejen har köpt en ny tröja och frågar killen vad han tycker. Han svarar att han gillar kläder och att ombyte förnöjer. Vad som i betraktarens öga verkar påfallande udda i denna konversation är att killen valt att alla dagar vara iförd gamla adidasbyxor och en blå, dessutom ganska intetsägande, tröja.

Jan Fredriksson har dessutom gjort det igen. När man skriver ett testamente är det ju nämligen på det viset att man behöver två stycken som kan vittna om att personen som höll i pennan när testamentet skrevs inte är helt bakom flötet (läs: Idiot.) Det uppstår då således ett problem då den som skriver testamentet vill hålla uppgifterna hemliga. Man ska alltså här skriva under ett papper som man inte läst.

"Det här ska man ju aldrig göra, jag menar om du nån gång skriver under ett papper utan att ha läst vad som står, ja då har du förmodligen större problem än pappret."

I Måndags var Filip och Fredrik i Värmland och precis som vanligt var programmet oerhört stabilt. Själv fastnade jag enormt för Jimmy Bölja som myntade uttrycket: "Jag siktar på att vara bra." För visst fan, det räcker så, även om man nu inte lyckas varje gång.

På kafferasten hör man två tjejer sitta och prata. De pratar om csn. Den ena frågar om den andra har anmält intresse. Varpå den andra kontrar med att det var så fruktansvärt jobbigt att det inte var värt besväret. Jag trodde jag hade bomull i örat först. Men visst, att tacka nej till sisådär åtta tusen för att det är jobbigt att skicka in två papper, det är det värt.

Ännu lättare, använd internet, så behöver du inte ens skicka in några papper.

"Den blivande polisen" pratade i veckan om att någon i USA stulit en pansarvagn och kört omkring och mejjat ner allt i synfältet. Det hade dock slutat med att brottslingen blivit hängande över mitträcket och således inte kunnat fortsätta sin berserkargång. "Den blivande polisen" var dessutom snabb med att tillägga: "Ja, han måste ju ändå haft rätt roligt under tiden."

Imorgon har Pokermiljonen säsongspremiär och på fredag är det Idol, på Söndag wpt och på Måndag Hundra Höjdare.

Missa inte detta!
 
Nu drar jag ner rullgardinen och drömmer bort till Chumbawambas härligt mjuka "On ebay."

Mycket nöje!

En ny vecka inleds med en ganska intetsägande Måndag, för vad mer kan man egentligen säga?

Geografi är förövrigt ett ämne som inte bara innehåller kartor, där man får stora vita papper med uppdraget att sätta ut Tallinn, Riga och Vilnius för att sen glatt kunna skina upp med vetskap om att det är förjävligt enkelt att sätta ut Tallinn, Riga och Vilnius. Nej så roligt skulle det inte bli, geografi innehöll nämligen även något annat. Många hade nog fått något om bakfoten. Lite av ödets ironi.

Det är egentligen ganska roligt dessutom, att i en klass där finns det alltid samma karaktärsdrag och samma fullkomliga spridning. Fritt främmande människor i ett stort tyst rum, alla vet hur det känns, om man vid något tillfälle varit med om en sådan situation, vilket ju alla förstås har. Man går in och letar upp en ledig stol vid ett ensamt bord. Finns det inget ensamt bord, då ter sig problematiken svår. Samma mönster år efter år, människa för människa. Stillsamt vandrar man in och önskar nog helst att ingen alls uppmärksammat ens existens. Man blir avskannad likt en ost på city. Den var snygg, den var för många hål i och så vidare. Sen smyger gruppens diverse karaktärer så sakteliga fram. Vem är den som snackar mycket och vem är den som snackar lite, vem är den snygga, vem är den fula, vem är den arbetslöse, och vem är den intelligente och så där håller det på enda tills det en vacker dag helt enkelt är för sent, för då tar det slut. Man minns idioterna och man minns vännerna, men sen tynar dom bort. Lite tragiskt, lite oundvikligt.

Men de kommer och går, så man ska väl inte misströsta.

För en annan ter sig okunnighet i datorkunskap som tämligen ofattbart. Dagens rop på hjälp, kommer från en man som jobbat inom posten i tjugofem år för att sedan helt sonika "sadla om", som han så vackert uttryckte sig, till något inom "databranschen." Nåväl, mannen ifråga trodde att skärmen även kallades för Microsoft Windows när den timide läraren gav honom en ledtråd att dess begynnelsebokstav var ett M och någonstans där slutade jag att lyssna. Och började skratta. Tyst för mig själv. Detta samtidigt som jag någonstans i drömmarnas värld skrev under pappret som berättigade avhopp.

Det är för övrigt ganska lustigt hur tänket kan ha gått i mannens hjärna. Läraren undrar vad det fjärde programmet i Officepaketet heter. Läraren har sen tidigare också hintat med att programmet börjar på O. Mannen med för dåliga kunskaper för sitt eget bästa tar alltså här tvåprocentaren på att skaffa sig ett rykte som han som visste vad den fjärde programkomponenten i Officepaketet hette kontra att återigen bli utmålad som den förhastade felsvararen, som i det här fallet är en nittioåttaprocentare. Men vad har han egentligen att förlora? Förmodligen ingenting, för i sällskapet är han bara en i mängden, så vi låter väl honom försöka ännu en gång. Svaret löd: Office.

Missa nu inte Fotbollsmåndag på fyran!

Tack för mig.

På återhörande.

Tillbaka till en schemalagd värld. Början på något nytt men ändå inte. Det är ganska lustigt det där, man får någon konstig känsla av att man upplevt allt det här för precis ett år sedan. Ja det är ju precis så. Men man erinrar ett och annat som var vardag förut, men som runnit av i tänket den senaste tiden. Saker som då var påfallande självklara. Nu inser man vad man lagt åt sidan, och vad man bör ta upp igen.

 

Det kändes redan, när man svängde upp på den gamla parkeringsplatsen. Någon sorts nygammal hatkärlek. En trevlig vänskap, man inte blir av med, men samtidigt ser fram emot, som ett litet barn på julafton.

Från och med nu, fyra månaders bloggande, ett intensivt tjat om väder och vind. Hur mycket kallare det kommer bli och en mängd andra återupprepningar om än befogade sådana. Lite jämförelser á la hur mycket bättre det var på sommaren och hur mycket sämre det är nu. Depressioner och mörka tunnlar med svåra passager. You know the drill.

Nåja, man ska inte måla fan på väggen.

Humor och dråpliga inslag existerar även dom. Det kommer bli en och annan tabbe denna höst, lita på mig. Vi människor är ju som bekant ett oerhört roligt släkte. Naturligtvis blir det en mängd bulletiner med tillhörande kommentarer om vad som var bra och vad som var dåligt. En massa sport och andra anekdoter där till.

Så med det sagt, vad fan gjorde Sverige igår? Jag vet att det endast är och förblir en landskamp med en helt ointressant utgång av resultatet. Eller? Nåja, träningslandskamper är till för att testa material och nya spelidéer något de ska ha kred för att man gör. Kontentan? Jo nu vet vi om att vi aldrig någonsin kan ha en backlinje innehållandes Petter Hansson. Så får det inte se ut på en fotbollsplan. Tack vare ett helt ihåligt och slarvigt försvarsspel kom aldrig vårt 4-4-1-1 till sin rätt. Sen kan man ju ifrågasätta om det är så bra att spela med en mängd nya spelare och ett nytt spelsystem mot Europas för tillfället bäst spelande lag. Tyskarna har väl injutit att vi Svenskar, vi är bara en promenad i parken. Uppfattningen kan ju knappast ha förandrats nu.

Mycket annat har vi kunnat följa och avnjuta vad det gäller tävlingar och mästerskap de senaste veckorna. EM i friidrott gick ju som bekant av stapeln i Göteborg. Ett härligt mästerskap som bevisar att vi är en av europas storheter på området. Sen att folk ertappas med kokain och sen är så dumma att man tror sig komma undan med det vid ett sånt här tillfälle, det är för mig helt vanvettigt. Ett tragiskt kapitel inom svensk idrott vi helst glömmer. I och med dessa nyheter framstår ju Jimmy Nordin som en skön lirare, som bara "skulle köra ett partaj." Vilket i jämförelse ter sig ganska oförargligt. För visst alla kan vi ta guld, som sloganen påpekar. Kanske rent av dags att införskaffa Jimmy Nordins sköna julsånger!

Poker VM avslutades ju i förra veckan om jag inte missminner mig. Vinnaren, en otroligt ödmjuk Amerikan med namnet Jamie Gold. Appropå att ta guld. Han vann den smått otroliga prissumman på tolv miljoner dollar. Efter att ha kämpat flera dagar på Rio i Las Vegas. Grattis till våra svenskar som gjorde mycket bra ifrån sig. Erik Friberg slutade åtta och Varbergaren William Thorsson på en trettonde plats. En klapp på axeln får ju dessutom min vän Magnus Carlén som spelat mycket bra. Grattis återigen!

Snookersäsongen är ju också igång, lika härligt varje gång. Vem vinner Northern Ireland Trophy, tro?

Nästa veckas big thing är givetvis om Elfsborg ska skörda ytterligare en trepoängare på arenan eller inte. HBK står för motståndet. Vi väntar med förhoppning.

Till helgen börjar Premier League med alla dess innebörder och frågeställningar. Kommer Chelsea vinna igen? Kommer Shevschenko att briljera i sin nya klubb? Anpassar sig Isaksson till city? Vilka klubbar gjorde de smartaste värvningarna? Kommer Pelle Blohm kunna ersätta "Rit-ola" i canalplus-studion? "Den som lever får se." (Eller helt enkelt har canalplus paketet*)

Peter Apelgren är Sveriges bäste improvisatör alla kategorier. Vill ni få det bekräftat, ta då en titt på den gamla serien Parasit Tv. Det hela är mycket svårslaget.

Denna veckan har patiens nåt nya höjder. Undertecknads dator har kastat in handduken och i väntan på den nya, har livet varit en smula odramatiskt.

Nej, nu har det blivit dags att koka ett nystan nudlar och tillsätta ett stycke kött. Detta till tonerna av Takidas känslosamma "Reason to cry."

Trevlig läsning.




* Visst minns vi den hårt kritiserade smygreklamen i filmen "Dykaren" med Peter Stormare. Jag ber om ursäkt om det i läsarens ögon ter sig slående likt.